Är jag ensam om att störa mig på småbarnsföräldrar?

Det enda jag stör mig på är småbarnsmorsor som använder sin barnvagn som nån jävla murbräcka. Flytta på er för här kommer min bäääääbis.

Jag instämmer. "Småbarnsföräldrar" som ner på en för man inte skaffat barn, ja det är fan svårare att cykla än att skaffa barn. Folk som har misslyckade liv men sitter där med sina barn och röker blend och tycker de är såå duktiga...usch

Nej, hurså?
Jag föreställer mig en förlossning som en rätt så jävla rejält smärtsam sak, och som kan bidra till att man spricker helt och hållet i underlivet, o kanske skiter o pissar på sig offentligt i tid och otid, och normalt sexliv? Tss...
Nejtack...

Alltid med en svinful jävla vagn, med en lika ful unge i, säkert asdyr.
Givetvis med tillhörande lattehållare, det är ju inne...

Ja, du ”föreställer” dig att det sker en massa negativa saker i samband med att man skaffar barn. Det gör många barnlösa i denna tråd. Ja, jag kallar er ”barnlösa”, eftersom jag anser att ni saknar en dimension av livet som folk som skaffat barn i regel har.
Jag anser vidare att många barnlösa är omogna fegisar, som skräms ihjäl av tanken på att behöva ta ansvar för någon annan och utsätta sig för obekanta känslor och sysslor. Alltså ganska platta och perspektivlösa människor, som med stor sannolikhet kommer att sakna djupare känslomässiga relationer under en stor del av deras vuxna liv.
Det är bara det att de omöjligen kan veta vad de pratar om eftersom de de facto aldrig varit med om hur det är att vara förälder. De sitter mest och ”föreställer” sig saker.

Barnfri, om jag får be! Och visst tar man som barnfri ansvar - i mitt fall precis lika mycket som gemene avelsdjur. Ansvaret som det innebär att vara partner, vän, son, barnbarn, djurägare, medborgare och medmänniska överlag. Skillnaden torde vara att folk som skaffar ungar tenderar att sluta ta det ansvaret och istället bete sig som rövhål mot andra människor - och djur.

Om du anser att det inte går att ha djupare relationer med andra vuxna så låter det snarare som om det är något fel på ditt anknytningsmönster, vilket kan bli väldigt problematiskt för dina eventuella barn senare i livet då störningar i anknytningen på sikt kan ge upphov till psykisk ohälsa.

Har precis blivit farsa vid 27-års ålder men kan känna igen mig själv på båda sidor av detta polariserande ämne. Kom ihåg när man tog studenten och vissa skaffade barn inom 1-2 år, vissa med timanställningar och vissa arbetslösa. Kan märka att jag blir irriterad på folk som inte skaffar sig en bra grund. Det värsta är folk som inte fattar att de måste dedikera sig så förhållanden går åt skogen, barn far illa och ekonomin finns inte. "men det är ju mysigt med baaaarn"

O andra sidan kan jag tycka att bekanta som är runt 30 raljerar över hur fria de är och hur skönt det är att inte ha barn men deras liv är lika mycket hamsterhjul som småbarnsföräldrarnas. (Jobba 8-16) kröka hos samma polare fredag, lördag, berätta för alla hur bakis man är söndag med en pizza och netflix.

Generellt känner jag nog "whatever floats your boat". Är man genuint lycklig så good for you.

Den största frågan för mig gällande barnlösa är när de närmar sig 40-50. Hur länge flyger det att dricka rödvin med vänner och göra weekendresor, efter 30 års "ungdom" bör väl de också bli tradigt?

Två tjejer på mitt jobb (olika avdelningar) var vänner. Dom brukade träffas/fika på fritiden. Ena fick barn och efter ett fika bestämde hon (antar att det var hon då hon har lite udda personlighet) att den vänskapen var över. Varför? Hon vill bara prata barn och den andra har andra fokus jobb/tränning/fest. Ganska udda tycker jag. Måste man ha exakta intressen för att umgås? Är det inte lite kul som förälder att "höra om andra sidan" ibland? Komma ifrån alla rutiner?

Jag menar, det är klart man kan glida ifrån varandra men att aktivt säga upp en vänskap bara för att man just då inte har exakt samma intresse?

Jag stör mig inte på samma sätt som TS, men det känns som en varningsklocka när en tjej (det är väl främst tjejer som gör detta?) heter typ "JonasMamma" på sociala medier. Att folk lägger upp bilder på sina barn och fokuserar ser jag inga större fel på, men har du absolut inget utöver barnet? Har du inget du vill göra när barnet sover? Inga drömmar när barnet blir lite äldre och inte behöver samma fokus? Jag pratar inte om några stora visioner att ta över världen, men bara.. Satsa mer på gymmet? Gå på teater? Sjunga i en kör? Springa iväg en kväll på bio? Resa? Studera vidare?

Det finns föräldrar som lämnar bort sina barn vid första sekund och det finns folk som inte kan prata om annat. Om jag skulle vilja ha barn söker jag ett mellanting hos partner!

har ett råd till TS

sköt dig själv och skit i andra

mvh

förälder

Jag skrev att en förlossning verkar SMÄRTSAM, men det var väl för svårt för dig att förstå hur jag tänker,
vem har bestämt att man "inte har något liv", för att man VALT bort barn själv? Typiskt äckligt jävla narcissistbetéende "Jaaaaag är minsann förälder, därför kan jaaaaaag säga till andra att de har meningslösa liv", du kan ju omöjligen vara på riktigt, du resonerar som en jävla dåre, stackars jävla sate som har barn med dig, om nu så är fallet, annars så föreslår jag att du håller igen din idiotkäft.

Och varför skulle jag vara oförmögen till "djupare känslomässiga relationer"? Du kan ju fan inte vara frisk...

Du låter inte så jävla bright i ditt resonemang, så jag får ta förgivet att du är en jävla stackare som helt enkelt inte förstår bättre.

Du kan ju googla "sfinkterruptur" och återkomma sedan, infantil.

This! Hur många jävla föräldrar ser man inte hela tiden som tror att de äger världen, och att deras jävla defekta afkomma är det bästa som hänt världen?

Om folk som sitter på sin höga jävla häst la ner lite tid på sin jävla unge vore världen en mer behaglig plats för oss andra. Man är inte automatiskt något jävla överväsen för att man har barn, som man verkar tro, men man får ju faktiskt lov att leva med villfarelser....

Stör mig på småbarnsföräldrar som ser ner på oss som inte har barn. Som om vi vore miffon som inte är kapabla till något. Vi kan ju inte ha ngt bakom pannbenet när vi inte har ynglat av oss... Det är status att veta vilken blöjmodell som är poppis för tillfället och det är vetenskap när Mama-tidningen ger tips om bästa amningspositionen. Jag spyr!

Har en gammal klasskompis som inte åstadkommit något sedan studenten då hon blev morsa. Hon har suttit hemma i 20 år och har 6 ungar med två olika farsor. Inte rest eller utbildat sig eller jobbat. Så jävla lyckad hon är!? Vad gör hon sen när ungarna är utflugna och gubben ev lämnat henne?