Citat:
Ursprungligen postat av
erper
Buhuhu. Sluta vara så bitter jäkla mes.
Citat:
Ursprungligen postat av
Reverend.Camden
Är det inte positivt att föräldrar engagerar sig i sina barn?
Du missar också poängen. Som fenomen är det inget speciellt för samhället att ett barn föds men för den nyblivne föräldern betyder det hela världen.
Hur skulle du själv velat ha det som barn? En förälder som definierar sig som just förälder eller skulle du föredra att din pappa definierade sig som "Stefan, affärsbiträde på coop".
På vilket sätt är han bitter?
Det är ett faktum att det inte var så tidigare. Barn är en accessoar och en markör och framhävs på ett sätt man inte gjorde förr. Jag kommer ihåg att jag läste i en artikel i Elle på 90-talet om den förändrade roll föräldraskapet plötsligt hade, att det nu var viktigt att visa att man var förälder och barnen var en ”sak” som visades upp och lades fokus på, i snygga kläder et c. Samhället är helt klart mer barncentrerat nu och föräldrar identifierar sig mycket mer som föräldrar än de gjorde för 20 år sen. Nota bene: det betyder inte att de är bättre föräldrar eller att barnen behandlas bättre, det betyder att barn och familjeliv är trendigt.
Personligen tycker jag att det är helt kräkframkallande. Som vuxen vill jag ha ett vuxenpersektiv på vuxna saker, inte att allt dras ner på barnnivå, och definierar man sig primärt som föräldrar tror jag att man har en ganska andefattig personlighet. Jag skiter i om huruvida den intervjuade forskaren i DN har barn och hur gamla de är. Jag vill ha fler recept och matbilder i kokböcker och inte helsidesbilder på författarens barn som äter. (Tyvärr vanligt i kokböcker nu för tiden.)
Som sagt var: det handlar inte om att barnet har mer respekt nu än tidigare. Det handlar om att det är en lattjo och moderiktig accessoar. Människor har alltid skaffat barn och alltid tyckt om och vårdat dem. Skillnaden är nu att alla måste veta om det och förväntas vara intresserade av det. (Andras barn och det faktum att någon öht är förälder.)