Är jag ensam om att störa mig på småbarnsföräldrar?

Pensionärer och småbarnsföräldrar? Ohh hell yes att jag gör. Dock inte alla och låten har jag inga problem med för fem ören. Vill de skutta omkring o.s.v. får de gärna göra det.

Blir mer förbannad på att de ska utföra ärenden när man som helig knegare har tid att göra ärenden. Exempelvis tvättider, det kan man alltid ge sig fan på att det är föräldralediga och pensionärer som bokar kvällstiden, MOTHER FUCKERS!

Du lyckas få till en sån mästrande ton i vissa inlägg att det nästan är imponerande. Kan du inte ta in informationen att många människor är 100% tillfreds med att inte skaffa barn, och bara konstatera det med ett lugnt "whatever"? Din värsta mardröm verkar vara att behöva förlika dig med ovanstående faktum, så du säger till och med till folk att "de inte menar vad de säger". Rejält respektlöst i all sin enkelhet. Det är lägre än Glocalnet.

Man väljer ju i de flesta fall att ta satsen i fittan o bli dräktig, då får man fuckingimig agera därefter..Knappast raketforskning...

I vanlig ordning stör jag mig även här på akademikerna från medelklassen /övre medelklassen. Inga andra småbarnsföräldrar kan vara så enerverande som just dom.

Jag fattar inte riktigt grejen med att fullständigt marinera ungen med bekräftelse och totalt hjärntvätta honom med beröm. I synnerhet inte när det så uppenbart är genomfalskt och för det mesta helt omotiverat.

Bygger man verkligen bra självkänsla och en stabil grund att stå på genom att blåsa ungen full med lögner?

Eller förbereder man dom på att dom sen själva i vuxen ålder ska kunna trivas som fisken i vattnet och navigera fram lika bra bland likasinnades hyckleri, lögner och falskspel?

Det spelar ingen roll vad än ungen gör, kastar en pinne;
-Åhhh vad du är DUKTIG vad långt du kunde kasta.

-Mamma titta en vojve
-Ja titta en vovve, vad du är DUKTIG

Ungen kan inte ens ramla utan att vara DUKTIG.
-Vad DUKTIG du var som tog emot dig med händerna.

DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG DUKTIG

Jag får fan lust att spy när jag ser en sån där ful halvmedioker unge som ofta är lite sen i utvecklingen med en sån där akademiker som står och tjatar om hur DUKTIG ungen är på sitt mest genomfalska vis.

Sånt där falskspel ser man nästan aldrig i lägre eller högre samhällsklasser. Både vi wt och överklassens ungar var tvungna att göra något lite extra för att få det där berömmet när jag växte upp och kompisar fostrat sina barn. Jag fattar inte poängen med att översvalla ungen med beröm så fort han nyser eller rapar. Det blir väl inga högpresterare av ungar som är vana vid att få beröm genom att bara finnas till? Och den eventuella självkänsla det bygger bör väl om inte förr i alla fall i vuxen ålder börja krackelera när ungen själv upptäcker på vilken bräcklig grund den vilar?

Är det därför dom aldrig kommer över mellan-chef-nivå och sen i stället får ägna resten av livet åt att försöka se ner så mycket som möjligt på lägre samhällsklasser och inbilla varandra att dom är så bra, för att den vägen kunna känna att dom lyckats?

Förklara gärna, ni som är akademiker och använder ordet duktig +1000 gånger/dag i kommunikationen med era barn.

Jag är på riktigt väldigt nyfiken på vad ni tror er åstadkomma med detta?

Det verkar ju inte gå så jävla bra i alla fall eftersom landets terapimottagningar är överbefolkade av håglösa akademiker från övre medelklassen som får betala 1200:-/45 minuter för att nån ska orka lyssna.

På vilket sätt är han bitter?
Det är ett faktum att det inte var så tidigare. Barn är en accessoar och en markör och framhävs på ett sätt man inte gjorde förr. Jag kommer ihåg att jag läste i en artikel i Elle på 90-talet om den förändrade roll föräldraskapet plötsligt hade, att det nu var viktigt att visa att man var förälder och barnen var en ”sak” som visades upp och lades fokus på, i snygga kläder et c. Samhället är helt klart mer barncentrerat nu och föräldrar identifierar sig mycket mer som föräldrar än de gjorde för 20 år sen. Nota bene: det betyder inte att de är bättre föräldrar eller att barnen behandlas bättre, det betyder att barn och familjeliv är trendigt.
Personligen tycker jag att det är helt kräkframkallande. Som vuxen vill jag ha ett vuxenpersektiv på vuxna saker, inte att allt dras ner på barnnivå, och definierar man sig primärt som föräldrar tror jag att man har en ganska andefattig personlighet. Jag skiter i om huruvida den intervjuade forskaren i DN har barn och hur gamla de är. Jag vill ha fler recept och matbilder i kokböcker och inte helsidesbilder på författarens barn som äter. (Tyvärr vanligt i kokböcker nu för tiden.)
Som sagt var: det handlar inte om att barnet har mer respekt nu än tidigare. Det handlar om att det är en lattjo och moderiktig accessoar. Människor har alltid skaffat barn och alltid tyckt om och vårdat dem. Skillnaden är nu att alla måste veta om det och förväntas vara intresserade av det. (Andras barn och det faktum att någon öht är förälder.)

Stör mig bara på att småbarnsföräldrar inte kan uppfostra sina barn ordentligt och att de även skaffar barn fast de inte har en ekonomi som klarar av det. Smuts.

Spelade painboll för några månader sedan, var ett gäng knattar på 10 år som körde på junior bana med klenare pistoller och några föräldrar, grabbgänget från firman hejjade på och försökte sporra andra, i slutet frågade jag "vilket lag vann"?

En förälder kollade på mig som om jag vore helt dum i huvudet och sa med en nedsättande ton: "du, vi är faktiskt alla vinnare här, alla kommer på första plats".

Ge mig en jävla paus: Någon vinner någon förlorar, om alla ska vinna så kan ingen hantera en förlust senare i livet.

Föräldrar är som föräldrar är, mina var tack gode gud relativt bra och gav bra värderingar men tillät frihet under ansvar, att växa upp som en curlad vinnare med Hen föräldrar är inget mina framtida barn kommer att få göra, det är en ska som är säker,. Även respekterat folk kan ibland förvandlas till hönspappor@hönsmammor...

Nyblivna föräldrar är i samma klass med veganer när det kommer till att vara ett självupptaget miffo som tror att allt kretsar kring dem och deras jävla ungar. Värst av allt är de (främst kvinnor) som förväntar sig att resten av världen ska böja sig baklänges bara för att de har barn.

Ingen. Bryr. Sig.

Ni som tycker att "folk är bittra" bara för att de synar ert skit är på samma nivå som de skräpmänniskor som kallar alla för "h8ers" när deras vidriga beteende blir ifrågasatt.

Har noterat att många skaffar barn av följande två anledningar:
- Grupptryck. Dekänner sig ensamma och utanför nu när alla polare skaffat barn, så de stressar fram några och bär dem som en jävla accessoar.
- De lever ett själslöst liv av knullande och stupande och tror att ett barn på något magiskt vis kommer styra upp deras liv.

Känner obehag på Café när jag ser hur barnen kanar ner i Pannkaksträsket..😠 😬. Vet ju att äter de många pannkakor riskerar de Diabetes.. Detta stör mig ..😭

Har du provat?

Oj här kom jantelagen in så det svänger om det. Om någon brinner för något är det bara en positiv sak anser jag. Jag kan märka att en del människor är väldigt mån om att säga åt andra hur de ska leva, sure. Men ser betydligt fler människor med brinnande intresse vill dela till likasinnade eller inspirera andra.

I feel you. Amen. 🙏