Citat:
Tack! Gratulerar!
51 dagar idag för mig. Jag kände ingen abstinens eller några besvär förrän dag 40+ - då erfor jag stor ångest och tomhet. Sen följde en mörk vecka av stora mängder alkohol och annat, men inget nikotin överhuvudtaget. Varje gång snussuget kommer så kommer också en stor sorg när jag inser och erinrar att snus inte har någon särskild effekt. Det öppnar sig liksom en avgrund när jag förstår att livet inte blir roligare än såhär, och att det jag saknar inte finns.
Fortfarande är jag rätt så nedåt och ibland får jag för mig att snuset är ett sätt för mig att hålla nere all annan konsumtion och alla andra dumheter och därmed hålla mitt aningen labila psyke i styr. Men sanningen är att snuset ej bär med sig något gott, utan även med snus står jag tomhänt i livet - dvs utan syfte. Nu gäller det att lära mig att bejaka känslan av att livet inte har ett syfte, något annat sätt kan jag inte luska ut, då andra konventionella syften i livet (kärlek, vänner, karriär osv.) ej försätter mig i den harmoni, trygghet och lycka jag känt tidigare i livet. Ibland inbillar jag mig att jag kände det där lugnet när jag snusade, men den drömmen krossas kvickt av min rationalitet. Nikotin är tråkigt nog inte något magiskt och uppfyllande överhuvudtaget.
51 dagar idag för mig. Jag kände ingen abstinens eller några besvär förrän dag 40+ - då erfor jag stor ångest och tomhet. Sen följde en mörk vecka av stora mängder alkohol och annat, men inget nikotin överhuvudtaget. Varje gång snussuget kommer så kommer också en stor sorg när jag inser och erinrar att snus inte har någon särskild effekt. Det öppnar sig liksom en avgrund när jag förstår att livet inte blir roligare än såhär, och att det jag saknar inte finns.
Fortfarande är jag rätt så nedåt och ibland får jag för mig att snuset är ett sätt för mig att hålla nere all annan konsumtion och alla andra dumheter och därmed hålla mitt aningen labila psyke i styr. Men sanningen är att snuset ej bär med sig något gott, utan även med snus står jag tomhänt i livet - dvs utan syfte. Nu gäller det att lära mig att bejaka känslan av att livet inte har ett syfte, något annat sätt kan jag inte luska ut, då andra konventionella syften i livet (kärlek, vänner, karriär osv.) ej försätter mig i den harmoni, trygghet och lycka jag känt tidigare i livet. Ibland inbillar jag mig att jag kände det där lugnet när jag snusade, men den drömmen krossas kvickt av min rationalitet. Nikotin är tråkigt nog inte något magiskt och uppfyllande överhuvudtaget.
Bra jobbat själv. Fortsätt kämpa på! Jag känner igen mig en del i det du skriver. När jag får sug så kan det kännas riktigt jävligt. Som sagt det gäller bara att härda ut och intala sig själv att nikotin inte är något underbart...
Jag har testat och för mig funkade det inte. Visst, det är lättare att låta bli snuset om man ligger och yrar med feber o.s.v. Men som du skriver blir man mer o mer sugen allteftersom man tillfrisknar. Jag har slutat massor av gånger då det varit "perfekta tillfällen" att sluta. Nu har jag lärt mig att det inte finns något perfekt tillfälle att sluta. Det är bara slänga dosan och härda ut.
) och du har väl hängt i den här tråden lika länge som jag nästan, så nu är det dags 💪
Önska mig lycka till 
