• 26 691 online
  • 1 202 838 medlemmar
  • 62 237 092 inlägg
  • 2
  • 3
2018-04-13, 11:06
  #25
Medlem
Ser inte heller problemet TS har. Det finns ju jättemånga som lever så som du beskriver? Varför måste du apa efter storstadsbornas livsstil? Du ger lite blandade signaler, eller påstår du att du inte har ett val?

Jag bor själv i storstan och har aldrig haft sådana känslor personligen, och själv känner jag hur livet rinner ur mig långsamt när jag måste spendera en helg i bonnhålor som Nässjö eller liknande. Folk är så livströtta och långsamma på landet, och det finns inte en kotte ute på stan (gatan det finns ett par affärer på) efter kl 18. Enda livstecknet är moppefjunisarna runt korvmojen. Och det är väl så hela Sverige ser ut utanför de större städerna?

Sen är jag less på alla lantisar som flyttar till Stockholm och klagar på stressen och hur dryga vi är här. Men sluta slösa vår begränsade luft och flytta tillbaks till landet då, för helvete!

Om ni vill ha er jäkla landsbyggd levande så får ni nog ta och jobba för den lite. Ärligt talat, jag skulle tycka det vore jätteskönt om det fanns mer plats på t-banan, så jag unnar er alla granskogar i Sverige!

Och var snäll och hör av dig till vården om du har tankar på att skada dig själv. Det finns ingen på detta forum som kan hjälpa dig på den fronten.
__________________
Senast redigerad av NovusLiberRecito 2018-04-13 kl. 11:09.
Citera
2018-04-29, 00:29
  #26
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Knavius
Har svårt att svara på alla som skrivit eftersom jag knappt känner mig själv ibland, är så förvirrad.

Kanske är det bara så att vi inte klarar av stadslivet och alla social spel och det är anledningen till att vi mår så dåligt. Kommer nog ta ett tag men får göra det till ett mål att leva nära naturen bort från allt skit som många rekommenderar.

Det är tråkigt att det är som regel att vi ska bli förvirrade idag. I den stora delen av människans historia har ju mening kommit "automatiskt" genom stamlivet.


" there’s no denying that living the city life is taxing on both the body and the brain. It has been known for quite some time that rates of mental illness tend to be higher in busy urban centers than they are in the countryside. Many studies have shown that people born and raised in cities have higher rates of psychosis (link is external), anxiety disorders, and depression (link is external), and such effects may be independent of confounding factors such as family history and socio-economic status. There’s much that we don’t know about the causes of such associations between place and mental health, but it’s distinctly possible that the stressors of daily life in the city may contribute to the prevalence of such disorders."

"City dwellers showed higher levels of activation in the amygdala—a brain area known to be involved in regulating emotional responses to events—than those from the countryside. In a way, this finding is counterintuitive because one would expect those people subjected to the daily travails of living in a high-density environment to be more immune to assaults on the brain systems responsible for coordinating their emotional lives. But it’s possible that the constant barrage of attention-demanding threats and alerts that occur during an average day in the city overwhelms such systems."

"There’s now good evidence that exposure to nature, even if brief, can help to immunize our brains against the effects of urban stress (link is external) and can also improve cognitive function (link is external). "

https://www.psychologytoday.com/us/b...s-and-the-city
Citera
2018-04-30, 07:26
  #27
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Knavius
Jag vill bo i ett litet samhälle på landet med hela min familj, min släkt och mina vänner där alla hjälps åt och lever relativt isolerat utan att vara för beroende av staten. Där vi inte bara skickar iväg våra barn till universitet och våra äldre till ålderdomshem.

Jag vill ha vapen att försvara mig själv och min by med från inbrottstjuvar och annat hot. Jaga, göra hembränt och kanske träffa en trevlig tjej i byn och göra ett gott intryck på hennes föräldrar.

Min dröm känns dock omöjlig. Den radikala individualismen har som satts i system och nu sitter jag nog som många andra unga män i en liten lägenhet och utbildar mig för att kunna tjäna pengar att konsumera. Super ner mig på helgerna med vänner som lever helt egna liv och träffar ibland tjejer på ett väldigt ytligt sätt.

Folk har sagt åt mig att skaffa hobbies men det känns som att jag söker någonting större än det.

Har levt med dom här tankarna ganska länge nu, det försvinner aldrig. Funderar på självmord för jag aldrig kommer få leva på det sätt jag känner är naturligt. Vet inte vad jag ska ta mig till. Skapade det här kontot och tråden för att jag har ett stort behov av att diskutera det här med folk som kanske känner likadant.

Istället för att fokusera på att du INTE passar in i det som är idag, är det inte bättre om du funderar över hur du i själva verket vill ha det? Därefter kan du förhoppningsvis inrätta ditt liv på det sätt du egentligen vill leva. Oftast när människor känner såhär så är det nån grej som trots allt är enkel att fixa som är orsaken till att man känner så, t.ex. att man inte trivs med sitt jobb (eller sin arbetslöshet), att man har dåliga grannar, att man inte trivs i sin relation, att ens föräldrar inte respekterar en, eller nåt sånt.
Men visst, kommer du fram till att du vill bo hos munkar i Tibet eller nåt sånt, kör på det!
Citera
2018-04-30, 14:21
  #28
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Skattebrott
Istället för att fokusera på att du INTE passar in i det som är idag, är det inte bättre om du funderar över hur du i själva verket vill ha det? Därefter kan du förhoppningsvis inrätta ditt liv på det sätt du egentligen vill leva. Oftast när människor känner såhär så är det nån grej som trots allt är enkel att fixa som är orsaken till att man känner så, t.ex. att man inte trivs med sitt jobb (eller sin arbetslöshet), att man har dåliga grannar, att man inte trivs i sin relation, att ens föräldrar inte respekterar en, eller nåt sånt.
Men visst, kommer du fram till att du vill bo hos munkar i Tibet eller nåt sånt, kör på det!

Utöver rent praktiska saker som att jag måste gå klart min utbildning och spara ihop lite pengar så är det att jag ofta är lat och feg så förändringen tar tid. Ibland mår jag skit och måste sitta på forum och gnälla.
Citera
2018-05-03, 11:01
  #29
Medlem
BuckshotBills avatar
För det första så måste alla på riktigt lära sig att inte bry sig om vad andra gör eller har. Klarar man sig inte av att radera sitt Facebook-konto så har man ett problem. Sen får man ”gilla läget” lite och förstå var och ens verkliga begränsningar. Sen gör man upp en plan för att ta sig dit man vill, kanske genom att målmedvetet jobba och spara länge, och under tiden ser man de positiva ting som går i sin vardag och övriga tiden lindar man in sig i sin kommande dröm genom att lösa böcker, se filmer och inreda som man vill ha det. Och sen hoppas man på tur också. Låt folk komma och gå, de som trivs i ditt sällskap stannar och sök dig till miljöer som lockar.

Detta är receptet på att nå välmående och lycka och har varit självklart hela tiden. Men många människor vill liksom inte bli lyckliga och harmoniska. Och folk måste själva få välja och acceptera följderna.
__________________
Senast redigerad av BuckshotBill 2018-05-03 kl. 11:07.
Citera
2018-05-03, 11:52
  #30
Medlem
Finns för- och nackdelar med alla typer av samhällen. Visst finns gemenskap kvar inom vissa små grupper. Även i ett stort samhälle kan du skaffa dig en mer tät gemenskap att förkovra dig i. Men starta ett område, uppmuntra folk att flytta dit, hitta dina gelikar att bygga ett mindre samhälle med. Men det finns en sak som inte går att komma undan och jag tror att det är bra. I ett litet community utan kontakt med övriga samhället vad skulle ni göra om någon blev dödligt sjuk och ni inte har expertisen i er bygd? Vad gör ni om gården plötsligt fallerar och ni behöver ekonomisk/annan hjälp? Eller vad händer om någon i communityt far illa och behöver rättslig hjälp? Sen kan det skapas en mycket hårdare norm i ett mindre community och de som inte passar in i denna norm kommer med största sannolikhet att vilja lämna er. Det går heller inte att helt hitta på sina egna regler. Säg att ni, hypotetiskt sett, älskar att jaga älg, men älgbeståndet blir hotat. Då måste detta kunna regleras på ett större plan och ni som mindre samhälle måste anpassa er. Att leva i en mindre grupp är inget problem, men vi måste samtidigt komma ihåg att vi delar jorden med miljarder andra.
Citera
2018-05-06, 22:18
  #31
Medlem
Uppigens avatar
Finns säkert ganska många som går i liknande tankar, läs David Jonstads bok "Jordad", väldigt inspirerande! Sök till Mora folkhögskolas ettåriga kurs i ekologisk odling och hållbar livsföring i Skattungbyn? (http://www.morafolkhogskola.se/default.asp?PageID=555)
Pågått sen 70-talet och de flesta som bor där är folk som gått kursen och sen stannat kvar, så där finns nog ganska rejäl trevlig gemenskap...
Citera
2018-05-07, 00:01
  #32
Medlem
NonCompliances avatar
Flytta till Israel!


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kibbutz


Och sluta vara så jävla ynklig och patetisk. Självmord? Är du deprimerad??? Lös det jävla problemet istället.



Citat:
Ursprungligen postat av Knavius
Jag vill bo i ett litet samhälle på landet med hela min familj, min släkt och mina vänner där alla hjälps åt och lever relativt isolerat utan att vara för beroende av staten. Där vi inte bara skickar iväg våra barn till universitet och våra äldre till ålderdomshem.

Jag vill ha vapen att försvara mig själv och min by med från inbrottstjuvar och annat hot. Jaga, göra hembränt och kanske träffa en trevlig tjej i byn och göra ett gott intryck på hennes föräldrar.

Min dröm känns dock omöjlig. Den radikala individualismen har som satts i system och nu sitter jag nog som många andra unga män i en liten lägenhet och utbildar mig för att kunna tjäna pengar att konsumera. Super ner mig på helgerna med vänner som lever helt egna liv och träffar ibland tjejer på ett väldigt ytligt sätt.

Folk har sagt åt mig att skaffa hobbies men det känns som att jag söker någonting större än det.

Har levt med dom här tankarna ganska länge nu, det försvinner aldrig. Funderar på självmord för jag aldrig kommer få leva på det sätt jag känner är naturligt. Vet inte vad jag ska ta mig till. Skapade det här kontot och tråden för att jag har ett stort behov av att diskutera det här med folk som kanske känner likadant.
Citera
2018-05-22, 19:59
  #33
Medlem
Har funderat mycket sen jag skapade tråden och tror jag har kommit på hur jag vill leva efter att ha läst om Henry David Thoreau och Ralph Waldo Emerson. Har beställt boken "Walden" och ska läsa den. Mår bra för första gången på länge och känner mig motiverad nu när jag fått mening med livet.

Jag har insett att det optimala är att ta avstånd från det jag ogillar med samhället men försöka behålla det jag tycker om.

Rent praktiskt betyder det att försöka arbeta så lite som möjligt och leva så självständigt som jag kan och undvika konsumismens fällor. Bo nära naturen men inte överdrivet isolerat så man fortfarande kan arbeta, umgås med vänner och familj och kanske få ett förhållande om någon stackars tjej är galen nog att falla för en.

Jag har börjat smått med att vandra och röra mig i naturen bort från stressen i staden. Fiskade för första gången sen jag var barn. Jag har slängt smartphonen i soporna och hoppas jag kan sluta sitta vid datorn helt, det är svårt efter att ha spenderat i princip varje dag där.

Det här blev mindre radikalt än jag trodde det skulle bli, vi får se hur det slutar. Någon annan som har liknande planer?
Citera
  • 2
  • 3