Citat:
Ursprungligen postat av
Knavius
Jag vill bo i ett litet samhälle på landet med hela min familj, min släkt och mina vänner där alla hjälps åt och lever relativt isolerat utan att vara för beroende av staten. Där vi inte bara skickar iväg våra barn till universitet och våra äldre till ålderdomshem.
Jag vill ha vapen att försvara mig själv och min by med från inbrottstjuvar och annat hot. Jaga, göra hembränt och kanske träffa en trevlig tjej i byn och göra ett gott intryck på hennes föräldrar.
Min dröm känns dock omöjlig. Den radikala individualismen har som satts i system och nu sitter jag nog som många andra unga män i en liten lägenhet och utbildar mig för att kunna tjäna pengar att konsumera. Super ner mig på helgerna med vänner som lever helt egna liv och träffar ibland tjejer på ett väldigt ytligt sätt.
Folk har sagt åt mig att skaffa hobbies men det känns som att jag söker någonting större än det.
Har levt med dom här tankarna ganska länge nu, det försvinner aldrig. Funderar på självmord för jag aldrig kommer få leva på det sätt jag känner är naturligt. Vet inte vad jag ska ta mig till. Skapade det här kontot och tråden för att jag har ett stort behov av att diskutera det här med folk som kanske känner likadant.
Istället för att fokusera på att du INTE passar in i det som är idag, är det inte bättre om du funderar över hur du i själva verket vill ha det? Därefter kan du förhoppningsvis inrätta ditt liv på det sätt du egentligen vill leva. Oftast när människor känner såhär så är det nån grej som trots allt är enkel att fixa som är orsaken till att man känner så, t.ex. att man inte trivs med sitt jobb (eller sin arbetslöshet), att man har dåliga grannar, att man inte trivs i sin relation, att ens föräldrar inte respekterar en, eller nåt sånt.
Men visst, kommer du fram till att du vill bo hos munkar i Tibet eller nåt sånt, kör på det!