• 7 393 online
  • 1 180 050 medlemmar
  • 60 926 703 inlägg
2018-05-10, 01:04
  #1
Medlem
Har någon provat eller gör någon det?

Har sen jag var tonåring "tvingats" vara en del av det sociala spelet genom vänner och familj men alltid reflekterat över det och känt mig förvirrad. Då menar jag t.ex. utelivet, mode, raggning och konsumismen. Det är svårt att förklara men jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Om man bara säger vad man tycker (utan att vara otrevlig eller jobbig som kan få direkta konsekvenser) eller gör vad man känner för så tycker folk ofta att man är konstig. Har aldrig känt att jag kan diskutera det här med mina vänner och min familj då jag har en bild av mig själv som normal människa att upprätthålla.
Citera
2018-05-10, 01:14
  #2
Medlem
Skalmanzs avatar
Lev ditt egna liv, säg va du vill så länge du inte kränker någon annan. Gör dina egna val, gå din egen väg. Lev livet!

GLHF
Citera
2018-05-10, 02:30
  #3
Medlem
SYSTEMexes avatar
Säger oftast vad jag tycker men ibland pallar man inte ta någon diskussion. Försök att hålla samtal till en disskusion och inte en argumentation.

Vad vill du göra som inte är accepterat?
Citera
2018-05-10, 03:27
  #4
Medlem
Om folk levde helt på instinkt så skulle det nog innebära ett ganska annorlunda samhälle. Det finns ju tex en hel del kvinnor där ute som man skulle vilja bära iväg till en grotta och förlusta sig med om det inte vore för rättsamhället. Det kanske trots allt blir bäst om vi följer samhällets ramverk i någon mån.
Citera
2018-05-10, 08:21
  #5
Medlem
Filmtips för att bli inspirerad...

"Human Nature" (2001) Rhys Ifans roll är ett föredömme för i allt här i livet. Vill du ligga på julbordet och runka så gör det, gärna framför farmor. Får det några konsekvenser? -nope, inte i filmens värld i alla fall...

"Dirk Gently's Holistic Detective Agency" är en allmänt skön tv-serie om att följa magkänslan. En bra guide till en lite mer praktiskt instinktiv livsstil, typ "följ med dit livet tar dig". Det skiter sig ibland kan jag meddela, har blivit uppskjörtad på ett par tusen av gangsters när jag "följt med i flowet", *hrmmmm*. Men över lag är det en skön livsinställning.

För att leva på instinkt tror jag det är bra att sakna skamkänslor samt att vara lugn och obotligt positiv på gränsen till dum. Som normal Svensk får man jobba bort mycket av Luther för att komma dit. Men livet blir roligare!
En bra början är att säga "Ja" till allt (som är hyffsat lagligt) , framförallt de idiotiska sakerna, och hänga på allt du säger ja till. Det är därför det händer så mycket kring idioter och kriminella dårar.

Sen är det som du säger, konsumismen låser in oss och låser fast oss. Det är inte så lätt att leva på instinkt om man har fru, barn och en villa med lån. Hela kapitalismens grundpelare i samhället bygger på att majoriteten är fastlåst och förutsägbar. Det finns många religioner som fattat detta så kolla upp sånt också. Typ Budismen tror jag. Sen är det jävligt najs att folk är förutsägbara, vem fan vill bo i ett miljonprogramsområde där två tredjedelar lever på instinkt...

Så, för att summera upp detta dravel till inlägg:
Dra i dig nån olaglig drog så du blir dum i huvet och förlorar dina skamkänslor, då är du på rätt väg!
En bra början är nog Maja, Molly kan nog funka också. Fan vet om det ändå inte är nyckeln till lycka här i livet...
__________________
Senast redigerad av Hpyzk 2018-05-10 kl. 08:41.
Citera
2018-05-10, 12:17
  #6
Medlem
Redoxreaktions avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Knavius
Har någon provat eller gör någon det?

Har sen jag var tonåring "tvingats" vara en del av det sociala spelet genom vänner och familj men alltid reflekterat över det och känt mig förvirrad. Då menar jag t.ex. utelivet, mode, raggning och konsumismen. Det är svårt att förklara men jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Om man bara säger vad man tycker (utan att vara otrevlig eller jobbig som kan få direkta konsekvenser) eller gör vad man känner för så tycker folk ofta att man är konstig. Har aldrig känt att jag kan diskutera det här med mina vänner och min familj då jag har en bild av mig själv som normal människa att upprätthålla.

Jag undviker att diskutera med medelsvenssons. Det är bara bortkastad tid. De kommer aldrig att tänka utanför ramarna.
Citera
2018-05-10, 14:51
  #7
Medlem
Pocarisweats avatar
Under förutsättning att du är uppvuxen under "civiliserade" former där du har ett koncept om vad ett "civiliserat" beteende är så kan du omöjligt leva på ren instinkt. Det går inte därför att sedan dagen du fick någon slags form av självuppfattning och dina föräldrar/caretakers lärde dig vad som var rätt eller fel så slutade du automatiskt att agera instinkivt och därefter så är det kört.

Däremot finns fler exempel på "Wild childs", många skrönor men i vissa fall sanna historier med barn som blivit övergivna, alternativt uppvuxna med olika djur osv. När man funnit dessa har de flesta agerat utifrån vad man skulle kunna kalla "instinkt" även om det finns alldeles för få fall där man egentligen kan dra några slutsatser då de flesta levt så isolerat att det liksom inte går att ta några exempel på hur det hade sett ut om de plötsligt börjat leva bland mänsklig civilisation med allt vad det innebär, utan när man väl hittar dessa så brukar de omhändertas och bli intagna på instutition i stort sett direkt.

Abstrakt tänkande och att helt se sig själv som en unik individ är långtifrån att leva på "ren instinkt" utan ett aktivt val då attityden är något du själv väljer. Känner du dig annorlunda och agerar annorlunda så kan man kanske tala om att är dig själv, men så länge du har en uppfattning om att du står ut från mängden så innebär det per automatik att du är väldigt lågt ifrån några "rena instinkter".
Citera
2018-05-10, 21:38
  #8
Medlem
Kapten-Booms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Knavius
Har sen jag var tonåring "tvingats" vara en del av det sociala spelet genom vänner och familj men alltid reflekterat över det och känt mig förvirrad. Då menar jag t.ex. utelivet, mode, raggning och konsumismen. Det är svårt att förklara men jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Alla har väl levt så här, eller? Vad är det som är annorlunda hos dig? Jag tror vi alla har känt oss osäker på socialt umgänge när man vuxit upp. Det är nog få som planerat hur de ska bete sig mot andra?

Citat:
Ursprungligen postat av Knavius
Om man bara säger vad man tycker (utan att vara otrevlig eller jobbig som kan få direkta konsekvenser) eller gör vad man känner för så tycker folk ofta att man är konstig. Har aldrig känt att jag kan diskutera det här med mina vänner och min familj då jag har en bild av mig själv som normal människa att upprätthålla.

Allt beror på vilket sorts liv du lever. Framförallt vad du jobbar med, och till viss del var du bor. Är du stjärnadvokat på en snobbig byrå eller överläkare på ett sjukhus kan du knappast köra ditt eget race och säga vad du tycker dagarna i ända, då är det en viss stilkod som gäller. Är du lastbilschaffis i Karlstad gör det nog inte så mkt om man kläcker ur sig något smådumt på kafferasterna.

Sedan beror ju allt på vad du tänkt göra/säga... är du grovt autistisk och helst vill förolämpa/såra folk bara för att få säga vad du tycker blir det nog jobbigt. Har du en viss finkänslighet har jag svårt att se att det skulle bli rabalder så fort man är ärlig?

Citat:
Ursprungligen postat av gondolinklyka
Om folk levde helt på instinkt så skulle det nog innebära ett ganska annorlunda samhälle. Det finns ju tex en hel del kvinnor där ute som man skulle vilja bära iväg till en grotta och förlusta sig med om det inte vore för rättsamhället. Det kanske trots allt blir bäst om vi följer samhällets ramverk i någon mån.

Inte 2018. Nu har ju "vi" importerat ytterst primitiva folk som enbart drivs av instinkter, främst sexuella. De sexualbeteenden du beskriver skulle väl knappast leda till ett "ganska annorlunda samhälle" gentemot dagläget, läs en tidning så ser du...
Citera
2018-05-11, 08:30
  #9
Medlem
McCarthy01s avatar
Det där är nog lite en ålders- och erfarenhetsfråga tror jag. Själv har jag känt och upplevt att med stigande ålder så struntar man mer och mer i vad andra tycker och tänker och kör mer och mer sitt eget race.

När jag var yngre däremot, var det ju viktigare att passa in och man ville inte bli sedd som underlig, kufisk eller någon nörd eller tönt. Skulle jag t.ex. haft intressen som fågelskådning, svampplockning, frimärkssamlande eller liknande i 20-års åldern hade jag definitivt blivit utskrattad och/eller hånad av mina dåvarande jämnåriga. Men som tur är funkar de flesta så att de blir mognare och lär sig uppskatta de små sakerna i livet ju äldre de blir.

Sedan finns det de som tyvärr är måna om att ha någon slags stelt vuxen fasad som hindrar både dem och folk i deras omgivning att följa sina tillfälliga impulser och nycker att göra olika saker. Dessa människor lever ofta otroligt tråkiga liv själva och vill dra ner andra till att vara lika tråkiga som de och att liksom tabubelägga spontana infall och impulser, då det ses som "ovuxet" eller "utanför mallen" ang. hur man bör bete sig i olika sammanhang.

Att lära sig säga vad man tycker och tänker är inte så svårt som många tycks tro. Om du någon gång har studerat en riktig kameleont och kappvändare som bara vågar säga det som passar in och som accepteras i olika sammanhang, så kommer du störa dig skitmycket på det beteendet och vilja ändra på dig så att du själv hellre är rak och spontan och uppriktig, för du vill ju inte bli som kappvändaren.

Men det är inte riktigt okej att sätta sina egna behov och impulser först i det svenska konsensus-samhället, där alla ska gå omkring och låtsas att de har världens disciplin och karaktär och minsann inte faller offer för spontana nycker och infall. Det finns ett tråkigt vuxenhets-syndrom i Sverige som inte tillåter det lekande barnet inom oss att komma fram, hur mycket viljan och lusten än pockar på. Mycket pga det ägnar sig svenskar istället åt sexuella perversioner och utsvävningar eller får utlopp för sina frustrationer i t.ex. våldsamma dataspel. Många lägger locket på i onödan och går och samlar på sig frustration, ilska och besvikelser som läggs på hög allteftersom de fortsätter förneka sina spontana impulser och barnsliga behov av att få leka och ge sig ut på äventyr..

Så den svenska stelbenta och tråkiga mentaliteten är väl den största boven i dramat, men som sagt, med stigande ålder brukar man mer och mer skita andras åsikter och inställningar och gå sin egen väg.
Citera
2018-05-11, 14:22
  #10
Medlem
Om man nu inte vill spela det här "spelet", vad finns det kvar? Magkänslan säger att jag hatar städer, folk och civilisation i allmänhet men samtidigt vet jag inte vad konsekvenserna blir av att börja leva på gränsen till eremit och jag vill inte tappa kontakten med familj och vänner.

Det känns som man aldrig kommer kunna leva ett normalt liv om man måste vara två olika personer hemma mot utanför dörren där man är omringad av främlingar och ett system man inte tycker om
Citera
2018-05-12, 09:23
  #11
Medlem
Jag tror att den sociala osäkerheten de flesta känner idag har att göra med att vår grunddrift krockar med hur sammhället är idag. Tittar man rent biologiskt så är vi ett flockdjur som rör sig i grupper om 6 till 8 personer med relativt fasta boplatser om bytesdjuren räcker i området. Vid puberteten, typ 13 år, kommer driften in att röra sig iväg från ursprungsflocken och hitta en partner från en annan flock som man antingen kan skapa en ny flock med eller gå med i deras flock.

Det är svårt att följa de instinkterna oavsett vart man bor.
__________________
Senast redigerad av Hpyzk 2018-05-12 kl. 09:25.
Citera
2018-05-22, 15:45
  #12
Medlem
c-d af ands avatar
Jag skulle inte vilja påstå att jag lever på instinkt. Utan istället att jag är väl medveten om det sociala spelet, men är även extremt cynisk samtidigt som jag går min egen väg. Detta har lett till den positiva effekten att jag är uppskattad av människor jag känner såväl som de jag inte känner.
Troligtvis till stor del för att jag ger ett ärligt och genuint intryck, samtidigt som är noga med att säga saker med ett stort mått av självironi, och leende ögon, för att inte folk skall ta mig som en stelbent besserwisser.

Jag tror personligen inte att din vilja är att leva på ren djurisk instinkt. För då skulle du snabbt hamna på institution och ses som ren kuriosa hos personalen där, som efter avslutat pass går hem och berättar anekdoter om mannen på avdelningen som äter tvål för att skita lödder i ett försök att rena tarmen.

Mitt tips är att så länge du säger saker med ett leende så kommer du undan med det mesta.
Jag har levt ett liv med idioti, kriminalitet, universitetsstudier, ekonomisk frihet och social misär, allt i en salig röra och jag kan vara öppen med detta så länge jag framför det som en intressant anekdot.

Så lev på instinkt, men planera hur du skall lägga fram det inträffade på ett intressant sätt vid ett senare social möte, och du är den givna medelpunkten.
Citera