Jag slutade med porr eftersom att jag trodde att det fick mig att tänka konstigt, att det förstörde mitt belöningssystem och att det gjorde mig mindre driftig till att söka sex i verkliga livet.
Men jag fick istället en mindre sexualdrift. Jag gick från hypersexuell till att inte vara sexuell alls. Fick inget stånd på mornarna och det första jag tänkte på på morgonen var inte längre att dra en Jimmie Åkesson.
Jag var inte heller lika glad längre. Jag tänkte att det nog går över när må-bra-systemet vant sig vid normala nivåer igen. Porr är ju som vi vet jävligt kul.
Men tiden gick och gick och gick. Jag blev helt normal i tankarna igen iallafall, jag tänkte inte längre på att spänna fast och trycka in pållen i munnen på japanska nyhetsankare tills de spydde, eller smyga fram och ta sovande berusade hemresande snyggingar på tuttarna. Det var väl det allra viktigaste att jag blev av med det eftersom att det fick mig att skämmas och jag trodde att alla kunde läsa mina tankar och se igenom det vid minsta lilla uppretning från omgivningen. Det var något jag hade utvecklat genom att tvinga fram det för att få ut mer ur porren.
Men jag har efter nästan ett helt år av insett att porren är en guldkant i vardagen. Det är kaffet på fikarasten. Det är det där lilla som håller moralen uppe. Det ger livet sina höjdpunkter. Det lurar min hjärna att jag får knulla och dessutom är det trevligt (det är ju därför man gör det). Det ger mig energi att orka.
Tricket är bara att hålla sig inom måttliga mängder och att man bara håller sig till "ytlig porr" som inte får en att gå igång på att trycka upp mikrofoner i röven på nyhetsankare. Är då inte porr hälsosamt och mer bra än dåligt i måttliga grader? Med porr är jag mindre deprimerad och jag är så mycket lugnare och sover gott om natten och vaknar upp glad eftersom att jag vet vad som gäller.
Men jag fick istället en mindre sexualdrift. Jag gick från hypersexuell till att inte vara sexuell alls. Fick inget stånd på mornarna och det första jag tänkte på på morgonen var inte längre att dra en Jimmie Åkesson.
Jag var inte heller lika glad längre. Jag tänkte att det nog går över när må-bra-systemet vant sig vid normala nivåer igen. Porr är ju som vi vet jävligt kul.
Men tiden gick och gick och gick. Jag blev helt normal i tankarna igen iallafall, jag tänkte inte längre på att spänna fast och trycka in pållen i munnen på japanska nyhetsankare tills de spydde, eller smyga fram och ta sovande berusade hemresande snyggingar på tuttarna. Det var väl det allra viktigaste att jag blev av med det eftersom att det fick mig att skämmas och jag trodde att alla kunde läsa mina tankar och se igenom det vid minsta lilla uppretning från omgivningen. Det var något jag hade utvecklat genom att tvinga fram det för att få ut mer ur porren.
Men jag har efter nästan ett helt år av insett att porren är en guldkant i vardagen. Det är kaffet på fikarasten. Det är det där lilla som håller moralen uppe. Det ger livet sina höjdpunkter. Det lurar min hjärna att jag får knulla och dessutom är det trevligt (det är ju därför man gör det). Det ger mig energi att orka.
Tricket är bara att hålla sig inom måttliga mängder och att man bara håller sig till "ytlig porr" som inte får en att gå igång på att trycka upp mikrofoner i röven på nyhetsankare. Är då inte porr hälsosamt och mer bra än dåligt i måttliga grader? Med porr är jag mindre deprimerad och jag är så mycket lugnare och sover gott om natten och vaknar upp glad eftersom att jag vet vad som gäller.