Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Du gör samma misstag som några andra i tråden. Det är ingen som har försvarat föräldrarnas handlande. Men det förhindrar inte att man ändå kan
tro på deras avskedsbrev.
Man kan till och med
förstå att dom gjorde det dom gjorde utan att behöva tycka att det är rätt.
Det handlar om mentalisering, att inte blanda ihop sina egna känslor med andras. Det är inte nödvändigt att söka dolda motiv till att andra väljer att göra något som man själv inte skulle göra.
https://www.specialnest.se/hjalpmedel/mentalisering-att-se-sig-sjalv-utifran-och-andra-inifran
För det första är det väl ingen som inte tror på att avskedsbrevet existerar.
Om du med "tro på avskedsbrevet" och "förstå" däremot (möjligen baserat på egna erfarenheter av ME och liknande tillstånd) åsyftar att man uppfattar att innehållet i brevet högst sannolikt skapar logik, rimlighet och förståelse för varför OH ensam eller tillsammans med HB beslutade sig för att det bästa för barnen var att dö, så säger det nog mer om din egen uppfattning i frågan.
Och jag tror att det är du som bör fundera på om du blandar ihop egna känslor med andras.
Själv baserar jag mina spekulationer på den kontakt jag haft med familjer där ett eller flera barn drabbats av eller fötts med degenerativa, smärtsamma och i vissa fall dödliga sjukdomar eller diagnoser.
(3 fall av genetisk degenerativ sjukdom i samma familj varav 2 barn avled.
5 fall i olika familjer av medfött sjukdomstillstånd som succesivt förvärrats och i 3 fall lett till att barnen avled i tonåren (de övriga har inte bättre prognos).
- 3 av dessa 5 var/är normalbegåvade, fullt medvetna om sitt tillstånd och gick/ går i vanliga klasser.
1 tidigare friskt och aktivt barn som drabbades av terminal och fruktansvärt plågsam cancer med smärtsamma behandlingar.
Samt ett tidigare friskt och aktivt barn som drabbades av svårt smärttillstånd som gjorde normal skolgång och aktiv fritid omöjligt under några år då barnet behövde hjälp med basala saker som påklädning osv.
Smärtan gjorde att vissa av barnen när det var som värst uttryckte desperata önskningar om lindring inte kom inom en viss tid. Samt kände nedstämdhet över att inte kunna vara med kompisar, sporta, leka osv.
Men ingen av dessa barns föräldrar uttryckte någon önskan om att "avsluta barnens lidande". - Och ta inte för givet att frågan inte kommit på tal i vissa fall. Vissa hade tyvärr fått kommentarer från omgivningen om den saken.
Den enda negativa synpunkt jag hörde var att en mor uttryckte irritation över att personal på ett dagcenter insisterat på att ta med hennes döva, blinda och gravt utvecklingsstörda barn på en bussutflykt till en nöjespark. En aktivitet som barnet inte hade ngt som helst utbyte av. (Hen hade fått mer utbyte av ett varmt bad, massage eller doften av ngt gott).