Skvaller om DJ:n Avicii (Tim Bergling), död 2018-04-20

Och jag som har tänkt att det som berör är att väldigt många har en slags relation till kändisar även om man inte känner dem och att det blir så här megastort är för att det är en superkändis. Ingen reagerar väl likadant när någon dör vid hög ålder av naturliga orsaker.

När unga människor dör oväntat och kanske våldsamt berörs man starkare och frågorna blir fler. Blir alltid lite berörd när jag hör eller läser om att någon ung människa dör alldeles för ung, det känns sorgligt och man begrundar det en stund men inte så mycket mer då det är någon man inte har någon som helst relation till, ett namn kanske men inte mer.

Håller alltså inte med dig riktigt men min teori kan vara fel förstås.

Detta dödsfall har dessutom så många frågetecken.

Va?
Har han skrivit här på Flashback själv?

Tycker också det är underligt har aldrig direkt vart ett fan av Avicii har väl hört nån låt och jobbade en gång när han spelade på summerburst.
Men ändå har det här berört mig så mycket så jag känner inte igen mugg eget agerande.
Ens en gån inte när Chester Bennington som verkligen vart en av mina idoler tog livet av sig vart jag så här berörd.

https://www.expressen.se/kvp/noje/st...arna-pa-plats/

"Aviciis mamma: "Han mår bra"
Hon berättade även om sonens tillstånd, efter en svår tid med operationer och sjukskrivning:

– Han mår bra, det gör han absolut."

Jinx

Tror du har en poäng men jag måste hålla med övriga, just Tims bortgång känns annorlunda. Jag har själv reagerat anmärkningsvärt och blivit djupt berörd. När jag först hörde om hans bortgång brydde jag mig inte nämnvärt men känslorna och tankarna smög sig på efter några dagar.

För min egen del är det dels personliga kopplingar så som personlighetsdrag och existentiella frågor, vad är egentligen värt något i livet? Jobbar själv med musikproduktion och har upptäckt att han var mer av en förebild än jag kunnat ana även om vi inte delade musiksmak, och det är viktigt. "Everything's possible".

Det är en smutsig bransch för något så vackert som musik...

Om de visste att Tim mådde dåligt hade de knappast berättat det för en skvallerblaska som Expressen.

Han pratar om sin Ayahusca-upplevelse och när de tog grodgift i Peru här. 31:40 min in:

https://youtu.be/Yy1zXrT9Cts

Ayahuascan var tydligen orsaken till Peru-resan. Gissar att Tim hoppades att den skulle förändra hans liv och ta bort ångesten.

Tack för ett bra inlägg. Du är helt klart rätt ute, han skulle upptäckt Jung tidigare. Min egen upptäckt av vederbörande var omtumlande och extremt tillfredsställande. Trodde tidigare att jag var extrovert men oj vad begreppet misstolkas.

Instämmer, har själv funderat varför så många går bananas över just stackars Tims bortgång, när det finns otaliga trasiga själar på jorden som dagligen väljer att ge upp, bokstavligt talat. Statusdyrkan som du nämner är en orsak. Som exempel på hur galet det har blivit i västvärlden, kan vi ta de s.k. "pojkbanden", som cyniskt säjer sin produkt till unga och väldigt lättpåverkade tjejer. De som är så kallade fan(atiker) till just pojkbanden, uppvisar i princip alla tecken på fanatiskt sekterism i sin idoldyrkan. Scenerna när dessa gråtande fans möter sina idoler är inte så långt ifrån de stackars hjärntvättade, gråtande Nordkoreanerna du nämnde faktiskt. Släng in en väldigt stor dos med att det är något av en slags generationsfråga i smeten samt medias omdaning från att skriva om nyheter, till att skriva om olika slags "kända" människors menlösa leverne och allmänt lättsmällt skvaller, som är en stor orsak till dagens retarderade statusdyrkan. Lägg sist till en portion bortklemade millennial's, som blivit curlade sedan innan de ens kunnat gå och du har ett recept på en grupp som har väldigt svårt att hantera motgångar helt enkelt. Bara en sån sak som safe-spaces på universitet säger väl allt om den generationens otroligt sköra psyken...

Givetvis känns det riktigt trist att jag aldrig får ta del av någon person vars konst/musik/filmskapande/komik/lyrik/prosa och skapande som jag genuint uppskattar på ett emotionellt plan och som kanske även delvis format mitt liv på sätt och vis. Men de är för mig okända människor på ett personligt plan och död är en del av våra liv, vilket man måste acceptera annars blir det jävligt tufft att hantera livet i största allmänhet, därav de organiserade religionernas stora makt över människors öden i årtusenden om jag får spekulera fritt. Det gör dock inte självmord mindre tragiskt. Oavsett om det rör sig om en väldigt känd person eller om det vore Greta 87, som inte längre orkar kämpa med ständiga smärtor, en stigande demens och känslan av att vara fången i en kropp som tagit slut samt den enorma ensamhet som många äldre på ålderdomshemmet upplever när släktingar väldigt sällan kommer på besök och maken/makan har gått bort sedan länge. I båda fall så är det tragiskt, men proportionerna är bortom all sans om reson känner jag i detta fall.

Jag vill veta vilka vänner som var där med honom.
Tror också tjecktjejens lilla son betydde mycket för honom och att de utvecklat starka band. Pojken är förtvivlad och ropar efter Tim på en av hennes filmer. Har der då tagit slut och han vet att han inte får finnas där för honom med den tokiga mamman kan det kännas hopplöst för honom?
Det är fan så tråkigt alltihopa, jag blev också knäckt när jag hörde han dött, utan att ha följt honom innan. Dokumentären gjorde honom till en människa.
Det är också grymt att folk skyller på Ash, han tackade honom jättefint i sitt avskedsbrev 2016, men de raderna är bortklippta i dokumentären. Han hatade inte Ash, han gillade honom.

Alla hans f.d kollegor/vänner menar ju att han verkade glad och uppåt på sistone.
Är inte det en RED ALERT på en som har haft problem med depressioner?

Men jag är inte barndomskompis med syskonen till mina klasskompisar från lågstadiet!?
Biancas uttalande är bara vidrigt, hon tar Tims död som chans att gynna sitt helt intelligenslösa kändisskap