En vänster i otakt med arbetare, vilken väg ska socialismen gå?

Som jag ser det var stora delar av vänstern i samklang med arbetare fram till 90 talets
början. Sedan började den med små,små steg att distansera sig från arbetare.
Mycket har med invandring och syn på mångkultur. Och när SD växte så antog
vänstern att det bästa var att distansera sig så långt ifrån SD som möjligt i denna
fråga. Men det har inte gett någon framgång alls, I stället har SD bara ökat och
ökat hela tiden.

Jag anser att vänstern gjort en felaktig analys av rasism. Svenskar är med få undantag
rasister, så termer som "rasifierad" och "vithets kritik"är galen. Den är en importerad
amerikanskt synsätt. Amerika har haft och har enorma problem med rasism.
Vi i Sverige bryr oss bara om språket, kan du svenska så ingår du i gemenskapen
vi struntar i hudfärg

Ja det blev lite svårt att formulera frågan, men vilken väg ska socialister gå för att hamna
i takt med arbetare?

Först och främst bör man ju ta tag i väntetiden på sjukhus. Att få sjukvård börjar ju snart bli en klassfråga då väntetiderna är extrema i många fall.

Tycker det är absurt att det inte är på tapeten.

Tycker frågan är lite märkligt formulerad. Kanske läser in för mycket men tycker mig se att andemeningen i det du skriver är att socialister bör närma sig sd? Rätta mig gärna om jag bara inbillar mig.

Köper 100% att sd är poppis hos vanliga arbetare men kan verkligen inte minnas att sd har drivit eller röstar för speciellt "arbetarvänliga" frågor, om det ej varit saker som direkt på något sätt målat upp något vi-och-dom tänk mellan vitingar och bruningar. Vill också minnas att sd mest tenderar att rösta med moderaterna, men kan såklart ha helt fel i detta.

Tycker mig dessutom se en tendens bland sossar och kanske till viss del miljöpartister att man helt enkelt assimilerar light-sd-positioner för att få väljare så tycker det du pratar om, om jag tolkar det rätt, redan sker. Något som den mer radikala vänstern såklart ej är helt nöjda med. Men det var väl å andra sidan länge sedan sossarna var något verkligt arbetarparti.

Gällande själva frågeställningen i topic tycker jag för egen del att socialismen bör verka för att nedmontera kapitalismen, organisera arbetare och stärka deras rättigheter (t.ex strejk) och naturligtvis fullständigt demolera staten, med andra ord klassiska vänsterfrågor.

SD är ju inte direkt arbetarvänliga så de arbetare som röstar på dem gör det nog mest för migrationspolitiken.

Sen att många arbetare har dålig koll på arbetarfrågor är ju också ett faktum.

Vänster och socialism är idag fullständigt urholkade begrepp. Materialism och kamp för arbetarens rättigheter och värdighet är icke-existerande. Jag betvivlar till och med att de flesta "röda" universitetsstudenter ens känner till Marx som något annat än "socialismens farfar".

På grund av att liberalismen mer eller mindre är hegemonisk i väst tvingas rödingarna konstant backa i alla sina tidigare kärnfrågor vilka står i kontrast till hegemonin. Istället får "vänstern" behålla den skrumpna och vaga identitetskänslan av "solidaritet" med all världens avskräde och ohyra.

Kvar blir massorna av "socialister" som hatar den vite heterosexuelle mannen eftersom han representerar allt ont i en symbolisk mening. Trots att han skapar värde genom sitt arbete, kommer det att fortsätta hata och skuldbelägga honom för historiska oförrätter, trots att de själva blivit parasiterna som hänger över honom och vrålar om "genuscertifiering" och "vithetsnormer". Att de själva aldrig bidrar till att skapa något av värde är ovidkommande för deras psykotiska vanföreställningar som premieras och produceras på universitet runt om i västvärlden.

Marxismen är därmed oskadliggjord som ett politiskt hot mot liberalismen.

De flesta svenska arbetare tvingas konfronteras med mångkulturen som dagens socialister och liberaler så varmt talar om, och verkligheten med missförstånd, kriminalitet, etniska motsättningar och otrygghet står i skarp kontrast till deras verklighetsbeskrivning.

Det är fascinerande att studera hur vanliga svenssons börjar vakna och bli ursinniga över vad som hänt med deras en gång så trygga samhälle. Jag bara väntar på att samhället ska bli så otryggt, icke-fungerande och motsättningarna blir så tydliga att de inte längre kan förnekas. Lynchstämningen kommer att vara underbar, när de som skapar värde och bidrar till samhället ställs mot slöddret.

Vänstern ska inte bli ett light-SD, däremot har avståndstagandet mot SD fått vänstern att
överge vissa åsikter.

Tänker på motståndet mot EU och globalisering, i slutet a 90 talet var dessa frågor starkt
förknippade med vänstern, med SDs framfart har dessa frågor målats brun.

vänsterns syn på dessa frågor var inte nationalistiska utan demokratiska, EU förflyttar
politiken allt längre från folket det berör. SD har ett motstånd mot EU och globalism men
från ett annat perspektiv

Och från högerhåll beskylls vänstern och fri invandring ett sätt att importera röster.
Men jag tror inte alls att en fri invandring gynnar vänstern ett dugg, det finns inga
sådana exempel

Vi skall veta att ts är leninist, det kan vara bra som bakgrund.

Utan civilisationskritik är alla diskussioner meningslösa, majoriteten drömmer fortfarande om ett övertagande av den kapitalistiska produktionsapparaten, vilket innebär noll förändring d.v.s. ett fortsatt spring i ekorrhjulen.
Varför förvalta ett samhälle med piska, stress, krav och tvång när det är fullt möjligt att korta ner arbetstiden till hälften?

Ärligt talat, marxister när skall ni se skogen bakom träden? Många, för att inte säga de flesta, ser socialism som något liknande samhälle som idag fast med "bristande" (understatement) demokratiska rättigheter, sämre valmöjligheter, ineffektivitet.


TS, är du beredd att granska marxismen i sömmarna? Nu har du ett gyllene tillfälle att ventilera dina åsikter.

Jag är ingen motståndare mot frihetlig socialism, jag tycker det är bra att det här och där i
vänstern ökat intresset för kooperation.

Men varför har klasskamp blivit en identitetspolitik fråga bland alla andra, alla socialister anarkister
som kommunister har väl övertygelsen att det är arbetarklassens historiska uppgift att
en gång för alla krossa kapitalismen?

Tror det är länge sedan det fanns socialister undrar om de inte försvann redan för 40-50 år sedan?

Kapitalism och kommunism är bara tomma ord och även om det är möjligt det en gång funnits kapitalism är jag mer säker på att kommunism aldrig funnits mer än som ett ord samla massorna till uppror med.

Det är lite som men andra religioner låter väldigt bra men praktiseras fan så illa och långt från receptet i de heliga böckerna.

En sak har jänkarna helt rätt i och det är när de kallar liberaler för socialister för de är sannerligen minst lika mycket socialister som såssar och vänsterpartiet givetvis med twisten att deras lite högre klass skall få snylta i skyddad verkstad.

Jag föreställer mig framtidens människa med krympande huvud och fet paddnacke för hjärnorna håller uppenbarligen förtvina bort totalt.

Arbetaren är inte ute en historisk mission i väntan på de rätta materiella förutsättningarna, där auktoritära socialister slår klorna i folket och får alla att få lida dubbelt, när i helvete skall ni förbaskade avskum lämna folk ifred?
När tillräckligt många vill det, oavsett samhällsutvecklingen, kan det klasslösa samhället infrias, vi är inte bakbundna av metafysisk. Pratet om den historiska missionen är inget annat än en ursäkt för diktaturen (realsocialismen).

Ditt jävla snack om identitetspolitik är inget annat än ett stint hat mot människors valfrihet och vilja till självförverkligande, tror du sådant väcker sympati?
Må ni leninister ruttna på historiens sophög.

Jag är inte leninist, mina åsikter är nog inte så långt från dina. Men tycker inte du det är
konstigt att arbetare i dag går till högern? Vänstern är i otakt eller hur?
Och vad beror det på? Mitt hat är inte mot identitetspolitik utan högern och speciellt
den auktoritära högern.

6 timmars arbetsdag vore en bra början

Enkelt, en vänster vilandes på Marx är helt passé, för att kunna överta produktionsapparaten ungefär samma styre d.v.s. hinkvis med tvång. När vi blickar tillbaka vad (den auktoritära) socialismen åstadkommit är det faktiskt alltid med få undantag sämre än en den borgerliga varianten av industrisamhället. De flesta vill inte låta sig likriktas, 99% av socialismen innebär begränsad frihet, och troligen försämrade materiella förhållanden, vem vill få ett torftiga liv enbart för några förståsigpåare säger sig ha en gyllene formel från 1800-talet?
Det är fel redan på ritbordet, förutsättningarna idag är andra.

Varför inte gå bakom fiendens linjer? Ställ högern mot vägen och förklara tydligt vem som betalar hela kalaset, vem som springer i ekorrhjulen för industrins väl och vé. Det är lätt som en plätt, ingen centralism utan statlig finansiering, redan där faller högern.
Dra upp landmonopolet, valutamonopolet, alla inskräkningar som håller arbetaren ute från marknaden, endast för att vi skall bekosta vad härskarklassen anser sig behöva.
Så kan vi fortsätta, med ekonomi, miljö, kriminalitet, social trygghet, forskning och utveckling, och bara montera ner vart enda jävla argument.
Någon profetisk vision om historiska förutsättningar behövs inte förmedlas, det låter vi Jehovas vittnen syssla med.

Vänstern, i.a.f. stora delar, är faktiskt inte progressiv längre, ta dig själv som lysande exempel, prat om partier, historiematerialism, identitetspolitik, rena rama 1900-talet, en tung doft av DDR. varför inte prata om ett annat samhälle? Radikalt förkortad arbetstid, förenklad samhällsdrift, meningsfull sysselsättning, ansvar och delaktighet för alla.
Visst är det ett bakslag vi ser idag, i det stora hela lär sig en ny mer differentierad vänster resa sig så småningom.