Kvinnor försöker alltid bagatellisera en erotisk förbindelse när förhållandet väl är slut. De talar då nedsättande om mannens förmåga, förnekar hur långt de egentligen gick i sina eftergifter mot älskarens önskningar, minimerar så gott det går intrycket av sexuellt utbyte och försöker få det hela att se ut som en nyck eller ett oförklarligt misstag utan större betydelse, det vill säga något som inte inkräktar på den innersta kyskhet som gör dem sublima. Ingen kvinna kan bli sublim genom utsvävningar, så som en man kan bli det. Förhållandet är således det motsatta i mannens berättelse. Han är benägen att framhålla intensiteten och tygellösheten i sina erotiska relationer och det ödesbundna i hela förloppet, inklusive upplösningen. Den fullbordade penetrationen är evigt ett nederlag för kvinnan och evigt en seger för mannen, sedan kan man stapla teorier till himlen. Det är känt bland sexforskare att män i anonyma undersökningar tenderar att överdriva antalet partners och samlagsfrekvensen, medan kvinnor tenderar att underdriva siffrorna, även när svaren ges anonymt och i avskildhet på en dator. Det klassiska kvinnliga fronderiet syftade till att reducera knullandet och öka uppvaktningen, uppvaktningen som höjer kvinnans värde medan knullandet sänker det. När kvinnor tar till orda i sexdebatten är det ännu i våra dagar för att i något avseende inskränka knullandet. Männen yttrar sig helst inte i denna debatt, för om de följer kvinnornas linje gör de sig fåniga, och tar de motsatt parti verkar de råa och ansvarslösa.
Den fråga jag till sist inte kan svara på är om kvinnorna förlåter mannen det tydliga minne de bevarar av den vällust de fick. Och ifall svaret är nej, om kvinnorna i så fall skulle förlåta männen om de glömde den.
Frånvaron av illvilja borde i människors ögon vara värd tio korrekta åsikter. Men det är den inte.
Kvinnor försöker alltid bagatellisera en erotisk förbindelse när förhållandet väl är slut. De talar då nedsättande om mannens förmåga, förnekar hur långt de egentligen gick i sina eftergifter mot älskarens önskningar, minimerar så gott det går intrycket av sexuellt utbyte och försöker få det hela att se ut som en nyck eller ett oförklarligt misstag utan större betydelse, det vill säga något som inte inkräktar på den innersta kyskhet som gör dem sublima. Ingen kvinna kan bli sublim genom utsvävningar, så som en man kan bli det. Förhållandet är således det motsatta i mannens berättelse. Han är benägen att framhålla intensiteten och tygellösheten i sina erotiska relationer och det ödesbundna i hela förloppet, inklusive upplösningen. Den fullbordade penetrationen är evigt ett nederlag för kvinnan och evigt en seger för mannen, sedan kan man stapla teorier till himlen. Det är känt bland sexforskare att män i anonyma undersökningar tenderar att överdriva antalet partners och samlagsfrekvensen, medan kvinnor tenderar att underdriva siffrorna, även när svaren ges anonymt och i avskildhet på en dator. Det klassiska kvinnliga fronderiet syftade till att reducera knullandet och öka uppvaktningen, uppvaktningen som höjer kvinnans värde medan knullandet sänker det. När kvinnor tar till orda i sexdebatten är det ännu i våra dagar för att i något avseende inskränka knullandet. Männen yttrar sig helst inte i denna debatt, för om de följer kvinnornas linje gör de sig fåniga, och tar de motsatt parti verkar de råa och ansvarslösa.
Den fråga jag till sist inte kan svara på är om kvinnorna förlåter mannen det tydliga minne de bevarar av den vällust de fick. Och ifall svaret är nej, om kvinnorna i så fall skulle förlåta männen om de glömde den.
Frånvaron av illvilja borde i människors ögon vara värd tio korrekta åsikter. Men det är den inte.
Sexualiteten är komisk. Om man inte vore så upphetsad, skulle man brista i skratt. Låt mig slippa gå in i detalj![s236—7]
(Illustrerar med gester.)
När kvinnor kräver mera fantasi i sexlivet visar de att de inte förstår vad sex är och kanske inte har något behov av det. Beslutet att ha sex är allt. Det som sker sedan är bara en omständlig bekräftelse av beslutet. När man blir riktigt upphetsad är det för att man liksom inte kan komma över att man ändå bestämde sig för att göra det. Inte bekymrar vi oss om hur vi säger god morgon, det viktiga är att det sker på ett ömt och glatt vis. Det borde vara detsamma med sex. Inte fan spelar det någon roll hur det går till. Om man älskar någon kan man aldrig komma över att man verkligen får bete sig på det där viset mot henne. Om det inte vore så chockerande skulle det inte vara det minsta roligt.
Tänk inte så mycket! Du blir ändå inte förlåten.
Sexualiteten är komisk. Om man inte vore så upphetsad, skulle man brista i skratt. Låt mig slippa gå in i detalj![s236—7]
(Illustrerar med gester.)
När kvinnor kräver mera fantasi i sexlivet visar de att de inte förstår vad sex är och kanske inte har något behov av det. Beslutet att ha sex är allt. Det som sker sedan är bara en omständlig bekräftelse av beslutet. När man blir riktigt upphetsad är det för att man liksom inte kan komma över att man ändå bestämde sig för att göra det. Inte bekymrar vi oss om hur vi säger god morgon, det viktiga är att det sker på ett ömt och glatt vis. Det borde vara detsamma med sex. Inte fan spelar det någon roll hur det går till. Om man älskar någon kan man aldrig komma över att man verkligen får bete sig på det där viset mot henne. Om det inte vore så chockerande skulle det inte vara det minsta roligt.
Tänk inte så mycket! Du blir ändå inte förlåten.
Det mest imponerande med Kafka är att han kunde skriva Processen utan att ha varit gift.som för blott några decennier nyss, i ett samhälle präglat av öppenhjärtig tolerans till skillnad från dagens diskurerade krav, samskrockades åt över intersektionalitetsskranken; vars ömsesidighet förståtts utan att nässkrivas i millimetrisk fördelning som s202:
Kvinnor är i mäns ögon sexiga, rörande eller tröttsamma. Och män, sedda med kvinnors ögon? Antagligen sexiga, rörande eller tröttsamma.; som inte blinkar för att dra sin poäng från egna neskontot, att med ett lätt kast hoppeligare fångas däruppe på piedestalen av ett leende hellre än missilförsvar, som s73:
Avsky för lyx är en form av sexualskräck, maskerad till socialt samvete. Hos kvinnor uppstår denna disposition ur den korrekta iakttagelsen att det är deras kroppar som är den förnämsta lyxen.; som ligger genremässigt där den ska även då temat erfar aktuell bismak som i s168:
Det är lätt att skapa ett monster. Sätt en journalist på saken!Detta bör den känna igen, som är äldre än dagens av nivellering & egoekocentrism beskurna humhavandehorisont, ock den som redan då rynkade på näsan åt (i dag: hatade på) dassluntor som Mäns vitsar om kvinnor, kanske rentav Kvinnors vitsar om män – men “redan” för karikeringen som generalisering snarare än det buskiska? Är Engdahls fel alltså att vara medialt otidsenlig? Tur då (nu) att han inte tycks … tråkig. [Mannen på bryggan s269—70]
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106