Citat:
Ursprungligen postat av
fiftyforfifty
Vad som bör göras är en gemensam belägring av Ryssland, Nato och UN. En belägring som uppehåller fred och medan denna fred föregår så ska det hållas val och vinnaren i valet ska sedan få fullt beskydd av överstående makter.
Problemet är att Syriens fred inte är relevant för stormakterna - som enbart intresserar sig för att klia andra och sig själva på ryggen.
Mellanöstern och islam är en jäkla soppa och något som pågått i tusen år och kommer fortsatt pågå xxx år.
Moskva har inget intresse av att bli av med Assad.
Nu har trådarna i ämnet mest börjat se ut som något som passar på konspirationsforumet med den sedvanliga pipeline-hysterin och andra galenskaper men grunden till stormakternas inblandning är egentligen mycket enkel.
Syrien är en gammal allierad till Ryssland. Det hela tog sin början i efterkrigstidens geopolitiska spel när regionen gick från Brittiska (och Franska) mandatområden till att bli självständiga nationer.
Sovjet hade som bekant ingen tillgång till Medelhavet (och än värre blev det när Turkiet gick med i NATO) och Medelhavet utgör bakdörren till Europa från det dåvarande Brittiska Imperiet (eller det som var kvar av det), USA och andra västvärldsländer.
Världens viktigaste strategiska farled i form av Suez dominerade den regionala militära strategin (och var en av huvudanledningarna till att Italienare och Tyskar var i Nordafrika och krigade under VK2).
När de politiska förutsättningarna ändrades efter kriget och självständiga stater uppstod var Sovjet snabba med att skaffa sig inflytande i en rad stater i området. De stora spelarna var Egypten, Syrien och Jordanien. Turkiet gick med i NATO 1952 och i och med det så var Sovjet utestängda från att säkerhetspolitiskt och fredstida-militärt (på förhand) kunna påverka världshaven annat än genom Ishavet och nordvästra Stilla Havet. Man behövde med andra ord "vänner" både för politiskt och militärt inflytande men även för att kunna basera egna styrkor i händelse av krig med väst. Att kunna överflygla Turkiet och utöva teoretiskt tryck mot Suez var säkerhetspolitiskt viktigt för Sovjet och detsamma gäller Ryssland.
Staten Israels bildande var en perfekt proxykonflikt för stormakternas inblandning och mängder med kunnande och vapen hamnade i området. Med Egyptens och Jordaniens successiva "fall" till västmakternas geopolitiska sida stod Syrien kvar som enda Mosva-proxy i regionen (efter att Ryssarna valt att stödja Iran i kriget mot Irak så tappade de delvis Saddam och regimen i Baghdad).
tldr:
Syrien är Moskvas enda trumfkort i Levanten och därmed viktigt för dem att hålla fast vid. Det kan inte göras med tillförlitlighet med en demokratisk eller islamistisk ledning utan det måste vara Assad eller någon förtrogen som sitter vid makten och som står i skuld till Moskva. Västmakternas agendor är betydligt mer spretande och geopolitik blandas med demokratiska och humanistiska agendor men säkerhetspolitiskt vill de självklart få väck Kremls lakejer och ryskt inflytande.
