Citat:
Ursprungligen postat av
Knavius
Jag vill bo i ett litet samhälle på landet med hela min familj, min släkt och mina vänner där alla hjälps åt och lever relativt isolerat utan att vara för beroende av staten. Där vi inte bara skickar iväg våra barn till universitet och våra äldre till ålderdomshem.
Jag vill ha vapen att försvara mig själv och min by med från inbrottstjuvar och annat hot. Jaga, göra hembränt och kanske träffa en trevlig tjej i byn och göra ett gott intryck på hennes föräldrar.
Min dröm känns dock omöjlig. Den radikala individualismen har som satts i system och nu sitter jag nog som många andra unga män i en liten lägenhet och utbildar mig för att kunna tjäna pengar att konsumera. Super ner mig på helgerna med vänner som lever helt egna liv och träffar ibland tjejer på ett väldigt ytligt sätt.
Folk har sagt åt mig att skaffa hobbies men det känns som att jag söker någonting större än det.
Har levt med dom här tankarna ganska länge nu, det försvinner aldrig. Funderar på självmord för jag aldrig kommer få leva på det sätt jag känner är naturligt. Vet inte vad jag ska ta mig till. Skapade det här kontot och tråden för att jag har ett stort behov av att diskutera det här med folk som kanske känner likadant.
Känner exakt likadant, och många av de jag känner delar precis denna uppfattningen.
Så du är inte ensam..
I verkligheten tror jag många känner sig meningslösa i det moderna samhället. Deras yta utåt är oftast helt missvisande - facebook etc. Bakom döljer sig ofta stress, problem etc... ofta även upplevd meningslöshet. Stressen/kraven/ytan äter upp folk.
Är av uppfattningen att människan mår bra när hon är i symbios med naturen. Förlorar hon kontakten med naturen, så förlorar hon/han kontakten med sig själv.