Citat:
Ursprungligen postat av
cossinus
Angående fetade: Pga du inte är skolad inom juridik så blir det som jag sa i första inlägget, att din metod med en "större håv" så förändras fördelning av de som är skyldiga och åker fast och de som kommer undan.
Procentsats med nuvaranda håv:
5% oskyldiga och 95% skyldiga döms. totalt sett döms 100 stycken.
procentsats med din önskade håv:
15% oskyldiga och 85% skyldiga åker fast. Totalt sett döms 200 stycken.
Dvs din önskade håv fångar in fler. Så om nuvarande håv fångar in 100 totalt så blir bara 5 oskyldigt dömda. Med din önskade håv så åker 200 fast varav 30 stycken är oskyldigt dömda.
Med nuvarande håven för att ta fast 200 måste de vänta dubbelt så lång tid. Och om domstolen väntar dubbelt så lång tid blir endast 10 pers oskyldigt dömda, dvs 3 gånger mindre.
Problemet med det resonemanget är som följer:
- att du svepande kritiserar konkreta förslag med teoretiska ansatser. Att det du beskriver är ett teoretiskt faktum betyder inte att det stämmer i varje enskild konkret situation. Jag anser att jag har varit tydlig med att påvisa att för fall som dessa är risken för justitiemord oerhört liten. Med detta sagt gör jag mig inga illusioner om att mitt amatörförslag är perfekt och färdigt att användas, tvärtom. Däremot har jag lyft ett problem och pekat ut en riktning för hur det kan lösas.
- att en kvantitativ ansats är irrelevant. Det finns inget som helst egenvärde i att fler eller färre döms för brott. Det väsentliga är vilka handlingar som ska vara straffbara samt straffskalan för dessa. Jag har stor respekt för den självklara invändningen att om beviskraven sänks så riskerar fler oskyldiga att dömas, men det kan inte användas som ett blankt trumfkort för varje situation utan kräver att man faktiskt bedömer risken utifrån det specifika beviskravssänkande förslaget.
- att om principen om ”håven” alltid är styrande så omöjliggör det definitionsmässigt alla former av skärpningar av lagen.
Citat:
JAg tolkar det som "är man obildad och inte vet så lider man inte av det man inte vet", men dessa 20 extra onödiga pers lider av det.
Jag tror att det har skett en misstolkning angående detta. Vad jag ursprungligen svarade på var din kommentar att sänkta beviskrav ger osäkra domare som riskerar dåligt samvete över beslut. Varpå jag påpekar att den sortens beslut är en så central del av uppdraget att om man inte är bekväm med det bör man inte ta ett sådant uppdrag.
Det jag menade med detta är att varje gång en rätt är skiljaktig, något som trots allt är ganska vanligt, så har minst en domare fattat fel beslut, dvs. gjort ett misstag. Detta eftersom en åtalad endast kan vara skyldig eller oskyldig, inte både och. Om vi återvänder till Solna-fallet, så kan det de facto vara så att de friande nämndemännen faktiskt var dom som fattade rätt beslut, och de andra två som har gjort ett misstag. Man kan möjligtvis tycka att den sortens misstag bara är ett problem om det leder till att en oskyldig döms, men rent konkret har man misslyckats i sitt uppdrag varje gång man dömer tvärt emot vad som utspelats i verkligheten. Det är en oundviklig del av uppdragsutövandet, lika självklart som att en läkare kommer att förlora patienter på operationsbordet. Därav min kommentar, som därmed kan läsas som ”att om man inte klarar av en oundviklig del av uppdraget som domare skall man inte vara domare”.
Citat:
Då kan ju din invändning vara: Jamen tänk de 85 pers ( 170-85 ) som kommer undan då ?
Ja det kan verka surt men det är ingen ursäkt för att vara likgiltig eller vårdslös mot 20 extra oskyldiga människor. Det som sker i statens namn kan enbart vara i korrekt riktning och inte likgiltig riktning.
Och den som har tålamod att höja antalet som åker fast samtidigt som man bibehåller procentsatsen eller till och med SÄNKER procentsatsen (av antalet oskyldiga) med hjälp av teknologi klassas som samhällets människa och uppfinnare ( ta t ex dna och fingeravtryck som uppfinnits senaste 100 åren ).
Vi kommer sannolikt aldrig någonsin kunna sätta dit varenda brottsling som förtjänar det, det är ett faktum vi måste leva med, av flera skäl. Det är dock skillnad på nödtvungen återhållsamhet och blind enfald, och i det aktuella fallet med betongpundaren så famlar rättsväsendet definitivt omkring med ögonbindel och dumstrut. I mitt tycke.