Tatuering som ej kan döljas

Varför tatueringar på händer, fötter, hals eller ansikte? Vad vill signaleras? Som "normalbegåvad" och möjligtvis på gränsen till white trash, så anser jag att sådana tatueringar är placerade på mindre vetande. Varför?

Varför vad? Varför du tycker så eller varför folk tatuerar sig där dom vill?

De tycker det är snyggt.

Fattar inte vad du skriver.

Hm. Är det så enkelt? "Idag vill jag gadda mig i fejjan, för att det är snyggt"

Du verkar inte fatta mycket...

Ganska så korkad tråd, alla har sin anledning till tatuering oavsett placering. Sen att de skulle vara mindre vetande stämmer väl inte riktigt.

när tatueringar numera sitter på var och varannan människa så har man bara två alternativ för att sticka ut

1. att inte tatuera sig alls

2. att tatuera sig på en plats som fortfarande är relativt ovanlig.

ett tredje alternativ är kanske att det är fullt på resten av kroppen.

Man kanske vill ha en tatuering, men inte som andra ska se. Jag fattar inte grejen?

Jag har synliga tatueringar, bland annat på händerna, och början av halsen.

Det fick mig att tänka till lite när jag läste trådstarten. Anledning till varför jag vaknade upp en idag och bestämde mig för att göra mor och far besvikna på mig i 18årsåldern grundade nog i osäkerhet och till viss mån i psykisk ohälsa, men också ett sätt att signalera till omvärlden att jag för närvarande inte bryr mig om vad andra tycker och tänker.

Jag ville helt enkelt kommunicera något dom allra flesta på ett undermedvetet plan tar som destruktivt.

På senare år har man ju givetvis mognat och börjat inse konsekvenserna. Man attraherar en viss sorts brudar. Man får endast en viss typ av jobb och så vidare.

Men det förstod jag nog när jag gjorde dom men den vesentliga skillnaden är att jag nu kan stå för att det var korkat gjort men jag väljer att bära (dom flesta iallafall) med stolthet då jag ser dom varje dag och tänker ”fränt”.

Jag har också en del bläck inklusive hals, händer och två drakar på sidorna av huvet. Ska man skämmas över de nu? Det är som du säger, påverkar lite i livet och de märks ju definitivt på vilken typ av brudar som dras till en.. Men vafan, skämms jag när jag går på föräldrarmöte? Knappast, det känns bra att de syns på en att man inte växte upp med en silversked i käften. Peace

Verkligen? Jag tycker att det verkar som att de flesta väljer både motiv och placering rätt så spontant, nästan slumpmässigt.