Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-02-14, 19:35
  #157
Medlem
Mammans död/frånvaro näms minst två gånger. En gång av Pelle där Malin får beröm pga att hon tar hand om sina syskon så bra eftersom dom inte har någon mamma. I en annan scen så sitter Stina och Tjorven på bryggan och Tjorven berättar då att Pelles mamma är död sedan länge. Tror att både dessa scener är från serien men den sistnämnda kan också vara från den första eller andra långfilmen.
Citera
2018-02-14, 21:22
  #158
Medlem
Eiinnds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av tryffel
Mammans död/frånvaro näms minst två gånger. En gång av Pelle där Malin får beröm pga att hon tar hand om sina syskon så bra eftersom dom inte har någon mamma. I en annan scen så sitter Stina och Tjorven på bryggan och Tjorven berättar då att Pelles mamma är död sedan länge

Nu när du säger det så, men det förstnämnda behöver ju inte betyda mer än att hon inte finns på ön, och det sistnämnda kan också bara vara Tjorvens fantasi, men visst, rent tekniskt så tas ämnet i alla fall upp.
Citera
2018-02-14, 23:45
  #159
Medlem
JagHarEnLitens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av tryffel
Mammans död/frånvaro näms minst två gånger. En gång av Pelle där Malin får beröm pga att hon tar hand om sina syskon så bra eftersom dom inte har någon mamma. I en annan scen så sitter Stina och Tjorven på bryggan och Tjorven berättar då att Pelles mamma är död sedan länge. Tror att både dessa scener är från serien men den sistnämnda kan också vara från den första eller andra långfilmen.

Tack! Då fick vi det klargjort.

Självmord troligtvis.
Citera
2018-02-19, 00:23
  #160
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av LuluBrooksie
Fast han är ju inte alltid mörk. "Denna dagen ett liv" - när han sitter i solen på sin veranda.

Tittar just igenom gamla Saltkråkan, för inte sett hela rakt igenom. Tittade precis på det avsnittet. Han är ju ovanligt positiv i början av det avsnittet, men får ju även två sammanbrott i det. Stackars farbror Melker. Han verkar pendla mellan hopp och förtvivlan.
Citera
2018-02-19, 09:26
  #161
Medlem
LuluBrooksies avatar
Citat:
Ursprungligen postat av yokisuci
Tittar just igenom gamla Saltkråkan, för inte sett hela rakt igenom. Tittade precis på det avsnittet. Han är ju ovanligt positiv i början av det avsnittet, men får ju även två sammanbrott i det. Stackars farbror Melker. Han verkar pendla mellan hopp och förtvivlan.
Hahahaha, ljuvligt. Jag hoppas den här tråden bevaras i något slags bibliotek i stil med biblioteket i Alexandria. En dag om tusen år hoppas jag någon kommer stå fingrandes vid en hylla, dra fram en gammal, dammig USB, klicka in den i en fungerande dator ombyggd för att passa forntidens teknik, och läsa Flashback-tråden om den komplexe herr Melker och hans tvära kast mellan livsglädje, dödsångest, ofullkomlighet och melankoli.
Citera
2018-02-19, 19:56
  #162
Medlem
HerrGickhans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av tryffel
Mammans död/frånvaro näms minst två gånger. En gång av Pelle där Malin får beröm pga att hon tar hand om sina syskon så bra eftersom dom inte har någon mamma. I en annan scen så sitter Stina och Tjorven på bryggan och Tjorven berättar då att Pelles mamma är död sedan länge. Tror att både dessa scener är från serien men den sistnämnda kan också vara från den första eller andra långfilmen.

Nämns det verkligen explicit? Att det måste funnits en mamma förstår ju var och en även om de skulle varit adopterade.

Det mest fantastiska är ju att det inte blev särskilt ifrågasatt att Astrid Lindgren skapade denna figur Melker som var ensamstående med fyra barn i en tid där ensamstående män med barn var mycket ovanligt. Naturligtvis fanns det, men i stort sett alla som drabbats av detta hittade snart en annan livspartner. Det var ovanligt med ensamstående i mogen ålder och i synnerhet om det var män med minderåriga barn.
Citera
2018-02-20, 21:57
  #163
Medlem
TobiasBeechers avatar
Han verkade vara en författare med dålig ekonomi, tills han får 25 000 kronor av kulturfonden så han kan köpa snickargården för 20 000. Nisse och Märta tycker synd om honom, och Melker trivs i lugnet på ön bland folk som är vana att bry sig om dem som har det svårt. Inte konstigt att Melker hade dåligt med pengar initialt då han inte verkade skriva något, och som en sann kulturbohem föredrog han att bara hänga om dagarna tills pengarna tog slut istället för att söka ett enkelt arbete som inte kräver händighet, och det fanns många praktiska jobb som lämpade sig för opraktiska personer på 60-talet. Dock verkar Melker med sin paranoida och narcissistiska hållning inte lämpad för ett vanligt arbete, därav passar han som författare då han kan leva ut i fantasins värld. Pelle med sin aspergers fick kanske en extra kärlek för djur då han inte hade någon mamma som kunde ge sin kärlek till honom. Att Melker är rädd när pojkarna är ute i tjockan med de sjövana skärgårdsborna Teddy och Freddy var kanske extra obehagligt på grund av känslan av vanmakt då hans hustru och mor till barnen gick bort. Melker älskade sina barn och hade svårt för att vara sträng, kanske valde han av lojalitet för sina barn och deras mors minne att inte skaffa ny fru. Han var ju ändå stilig, intellektuell, vältalig och charmigt klumpig, han borde kunnat få damer om han varit mer ambitiös.
Citera
2018-02-25, 18:29
  #164
Medlem
Redoxreaktions avatar
Citat:
Ursprungligen postat av borriz
Eftersom alla karaktärer i botten är ett avtryck av författaren, så bordu du kanske ställa frågan:
- Är Lindgren normal?"

De flesta författare är väl knappast normala. Jag kom på att hon var ganska lik Moa Martinson utseendemässigt.
Citera
2018-02-26, 08:15
  #165
Medlem
Intressant tråd. När man tänker efter så är Astrid Lindgrens böcker inte speciellt barnvänliga.

Rasmus på luffen: En pojke på barnhem slår sig ihop med en tiggare han inte känner och följer med honom.
Madicken: Socialrealism i barnboksformat.
Barna i Bullerbyn är väl den mest positiva berättelsen
Pippi Långstrump är ensambarn där modern dött, farsan bor utomlands och hon bor med apa och häst i ett fallfärdigt ruckel och har lite tjuvgods att handla mat för
Bröderna Lejonhjärta: DÖDEN. Bästa svenska fantasyfilmen för övrigt
Ronja: Ensam tjej i rövarnäste som får psykbryt och ser vildvittror och folk som bor under jord
Emil: Vill undersöka världen, gör mycket fel och behandlas bryskt av sin far.

Saltkråkan är socialrealism i Stockholms skärgård. Malin uppvaktas av flertalet män innan hon gifter sig med Peter. Stina bor inne i stan och verkar skickas till skärgården för att hennes föräldrar inte vill ha henne. Melker ska vara författare, men lyckas väl bara få till en bok.

Hur mörkt sinneslag hade Astrid egentligen?
Citera
2018-02-26, 08:57
  #166
Medlem
JagHarEnLitens avatar
För att fortsätta på Mattep74's diskussion, och som finns i andra delar av tråden. Bland det första Lindgren skrev, var novellsamlingen där Nils Karlsson pyssling ingår. Det är en osedvanligt mörk skildring av barn som har det svårt på något sätt.

Ett barn tvingas vara ensam hemma hela dagarna, efter att hand syster har dött och föräldrarna arbetar. I sin ensamhet sitter han och fantiserar ihop Nisse. Ett annat barn ligger förlamad och sängbunden. Det är helt enkelt inte de vanliga käcka berättelserna som alltid varit standard i barnboksgengren.

Sen i såg hon förstås att om hon skulle slå igenom och tjäna stålar, så går det inte att vara så dyster. Vilket inte innebar att det fanns där. Bröderna Lejonhjärna kan mycket väl läsas om lille Skorpan om bara ligger döende i sin säng. Ensam efter storebror dött har han numera bara berättelser om äventyr och hjältedåd att drömma sig bort till i sin eländiga tillvaro.
Citera
2018-02-26, 18:20
  #167
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av JagHarEnLiten
Nja. Hon är trots allt bara nitton, och tack vare sin skönhet mycket vanlig att hantera kåta män. Notera att Pelle får hänga med som förkläde, så att den där killen med båt inte ska våldta henne.

Det är intressant att Lindgren, ofta la in en mild men mycket tydligt och bestämd, social kritik. I just den här familjen finns det väldigt mycket av den. Särskilt därför att det är så mycket som inte förklaras.
Hon kan ha varit mer avancerad när det gäller kåta män.
Hemma i stan kan hon ha gått på gatan och jobbat ihop kontantinsatsen till huset.
Kan ha varit hon som drog in familjens disponibla inkomst och tog hand om familjen på alla sätt och vis.
Melker var målvakten som frontade omgivningen.
__________________
Senast redigerad av Den.Onde 2018-02-26 kl. 18:27.
Citera
2018-02-26, 18:59
  #168
Medlem
Uncle Dukes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JagHarEnLiten
Nja. Hon är trots allt bara nitton, och tack vare sin skönhet mycket vanlig att hantera kåta män. Notera att Pelle får hänga med som förkläde, så att den där killen med båt inte ska våldta henne.

Det är intressant att Lindgren, ofta la in en mild men mycket tydligt och bestämd, social kritik. I just den här familjen finns det väldigt mycket av den. Särskilt därför att det är så mycket som inte förklaras.

Hennes brorsor pratar ju mycket om hur de måste "vakta" henne så fort en stilig kille är i närheten, och fäller en del kommentarer som får mig att tro att de antyder att hon är rätt promiskuös. Kommer inte på någon på rak arm, men andemeningen är typ att det springer ut och in olika killar i deras hem hela tiden.
Men de kanske bara är överbeskyddande/svartsjuka/potentiella hedersmördare (Pelle säger i första avsnittet att han ska skjuta den kille som försöker sno Malin från dem!). Det man får se av Malins flirtar är ju mestadels väldigt oskyldigt, och de flesta av hennes kavaljerer verkar hon mest vilja vara kompis med (ni kan ju tänka er själva hur det skulle vara som tonåring att spendera en hel sommar på någon skärgårdsö där det mest bor en massa gubbar och tanter och småungar, man skulle nog hänga med alla jämnåriga, eller nästan jämnåriga, som fanns), inte få ner i sänghalmen.

Citat:
Ursprungligen postat av JagHarEnLiten
För att fortsätta på Mattep74's diskussion, och som finns i andra delar av tråden. Bland det första Lindgren skrev, var novellsamlingen där Nils Karlsson pyssling ingår. Det är en osedvanligt mörk skildring av barn som har det svårt på något sätt.

Ett barn tvingas vara ensam hemma hela dagarna, efter att hand syster har dött och föräldrarna arbetar. I sin ensamhet sitter han och fantiserar ihop Nisse. Ett annat barn ligger förlamad och sängbunden. Det är helt enkelt inte de vanliga käcka berättelserna som alltid varit standard i barnboksgengren.

Sen i såg hon förstås att om hon skulle slå igenom och tjäna stålar, så går det inte att vara så dyster. Vilket inte innebar att det fanns där. Bröderna Lejonhjärna kan mycket väl läsas om lille Skorpan om bara ligger döende i sin säng. Ensam efter storebror dött har han numera bara berättelser om äventyr och hjältedåd att drömma sig bort till i sin eländiga tillvaro.

Detta är faktiskt den officiella förklaringen till vad som händer i boken. Eller ja, Astrid hade två förklaringar, en för vuxna, och en för barn:

Citat:
Ursprungligen postat av Astrid Lindgren
Om jag läser Lejonhjärta som ett barn läser, då tror jag på varje ord som står där. Men som vuxen vet jag ju nånstans hur det verkligen är, att när Skorpan blir övergiven, när hans bror dör i den här eldsvådan och han själv ligger där sjuk och ensam och väntar på att dö, så måste han för att över huvud taget kunna stå ut... så lever han vidare, för han har berättelserna som hans bror har talat om för honom. Han fantiserar vidare om hurudant det ska bli när han kommer till Nangijala.

(FB) Skumt i Bröderna Lejonhjärta (Tack till #Pojken med guldbyxorna )

Så ja, det är rätt jävla mörkt.
Men det var ju också storheten med Astrid, att hon kunde tala med barn på deras nivå, utan att väja för den bistra verkligheten. Det är väl delvis därför Barnen i Bullerbyn är så jäkla tråkig, där fattas ju allt sådant (Vi på Saltkråkan är väl egentligen lika händelsefattig, men räddas av en del roliga rollfigurer och skådisar). Den betydligt bättre Emil i Lönneberga har ju liknande status som en bild av ett idylliskt, somrigt Sverige, men där finns ju fortfarande otäckheter som fattigstugor, alkisar och blodförgiftningar.
Och så får man tänka på att barnadödligheten var bra mycket högre när Astrid var ung, för henne var det inget konstigt att snart sagt alla familjer hon kände hade en död eller dödssjuk unge. Visst var det sorgligt och hemskt att barn dog då också, men det var samtidigt en del av livet som man kände till och accepterade.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback