Farbror Melker var egentligen en mörk och tragisk figur?

Jättebra skrivet, känns som om du läst Astrids personliga anteckningar.

Farbror Melker skåpsuper och har tummen mitt i handen. Å andra sidan har han sommarhus i skärgården och sannolikt en hel del pengar. Med tanke på hur snygg Malin är bör mamman också ha varit snygg.

Så nej, han är ingen loser, även om en del av hans barn har bokstavskombinationer.

Nej, han har inga pengar. Huset de hyr ska säljas till en otäck kapitalist, med en ännu otäcka redan dotter med en bjäbbig hund.

Här får vi se den hårt arbetande kulturarbetarens vardag i blixtbelysning, när ett författarstipendium ramlar ner över Melker, och räddar dess så de kan köpa huset. Det är uppenbart att pengarna gått kan behövas till annat.

Men Saltkråkan är ju torken för Melker, som antagligen måste komma från stan och spriten åtminstone två gånger om året.

Men hur håller sig denna dysfunktionella familj flytande efter att Malin lämnat dem, för den sodonimiserande folkskolläraren?

Kollar vi på exempelvis Emil i Lönneberga så handlar ju hela den historien om en liten pojke som blir slagen av sin farsa så det finns ju definitivt belägg för vad du säger.

Fast han är ju inte alltid mörk. "Denna dagen ett liv" - när han sitter i solen på sin veranda.

Hahaha, det var kul. Lindgrens karaktärer har ett grymt djup.

Eklunds farfar spelar Tjorvens pappa. Menar du att hans morfar också var med i serien i form av Melker?

En majoritet av skådespelarna ur den generationen verkar ha haft alkoholproblem så oddsen att även T var drabbad är nog låga

Såg precis om första avsnittet (serien finns på Öppet Arkiv) och det är ju rätt tydligt att farbror Melker har en lite nervös och lättpåverkad personlighet. På färjan ut till skärgården är han hur glad och optimistisk som helst, men när han går i land är han plötsligt heldeppig och paranoid och tycker att allt är elände och tror att hela ön skrattar åt honom, bara för att det regnar och han fått höra att taket i huset läcker. "Varför står de där och stirrar på oss?" tänker han när han ser Tjorven och Båtsman. När Tjorven sedan stormar in i köket och kör sina karakteristiska förnumstigheter när han försöker få eld i spisen blir han på glatt humör igen.

Gällande hans ekonomi kan ju tänkas att han har arv eller livsförsäkringspengar från frugan undanstoppade. Han nämner också att han betalar 500 spänn för att hyra huset, för hela sommaren kan tänkas. Det var väl inte fasligt mycket pengar för ett så stort hus (även om det är en smula bedagat) ens för femtio år sedan.


Tror precis som covfefe... att du blandat ihop Lilliencrona med Bengt Eklund som spelar Tjorvens pappa. Låter dock konstigt att Bergman skulle frysa ut honom för att han varit med i Vi på Saltkråkan. Varför skulle han göra det?

Men gud då har jag missförstått hela storyn. Mitt liv har varit en lögn.

Ja, precis så var det tänkt.
En konstnärlig, intellektuell stadsbo, en man som är tafatt konfronterad med de praktiska realiteterna på en isolerad ö. Melker är ju det enda mer finmejslade personporträttet i serien och Thorsten Lilliecrona gör det fantastiskt bra. Det är bara Astrid som skulle kunna komma på en såpass skruvad figur till en barnserie. Man ska veta att Saltkråkan var skriven för TV, inte som en bok.
Min son född på 90-talet älskar serien, och jag är övertygad om att hans barn kommer älska den. Tidlöst.

Visst är det härligt!
Allvarligt, Astrid och Saltkråkan är en rolig topic. För att Astrids verk kan och bör tolkas och analyseras. Som TV-serie är den klassisk, och alla skämtsamma vinklingar som direkt kommer fram visar på det. Det var en väldigt modern TV-serie. Samtidigt tidlös.
Och Melker är en mycket intressant fiktiv person.

Släpp nu vad ni har för händer.

SF kanalen visar en Saltkråkanfilm.