Deprimerade på Flashback, hur går det?

Tack så mycket! Mycket uppskattat! Kör mest vipassana och mindfullness. Tyvärr är de rätt platta i tillämpning och hjälper måttligt mot min situation. Ska kolla upp det imorgon när alkoholen gått ur kroppen..

Det blev en jobbig natt. Jag kunde inte somna förrän 4-tiden. Dagen blev dock bättre än gårdagen. Jag var ute på en promenad, ätit bra med mat, jag köpte glass som jag varit sugen på ett längre tag. Så denna dagen var lättare. Det har varit en tryckande känsla av ångest och depressiva symptom men jag lever.

Har varit en helt okej dag. Känner mig fittigt ensam såhär på kvällen dock, mina polare dissade och flickvännen är borta över helgen. Så man får sitta fint och glo på tv eller liknande. Vinka glatt när tankarna på självmord promenerar förbi och snällt förklara att än är det inte dags.

Bra initiativ till trådstart btw! Hoppas ni andra har det bra <3

Fredens liljor

Mettā är också mindfulness! Vipassana och mettā är inte bara kompatibelt, det är olika tekniker ur samma tradition och har precis samma ursprung. Min grundgrej är anapanasati men mettā är kanon när jag inte kan koncentrera mig. Började använda det under hösten när jag mådde riktigt kasst. Jag börjar med mettā så jag kommer till ro och har en bra känsla, sedan går jag över till anapanasati.

Skönt! Vad är det som varit snurrigt för dig?

Ja man lär sig väl något på vägen. Har varit helt under isen i ett år nu men det är i alla fall på väg åt rätt håll. Något nyttigt har antagligen plockats upp också.

Skönt att dagen blev bättre, nätter med ångest, oro och lite sömn får en väldigt lätt ur balans. Jobbigt också när dygnsrytmen blir konstig och man går in i någon sorts dvala, oavsett låter det bra att du fick kommit ut på dagen och att du unnade dig något. Önskar dig en god natts sömn.

Hoppas du fick en någorlunda okej kväll iaf, blir det värre när du blir ensam? Jag antar att det är olika, för mig blev det nästan värre när man var många, lättare och se sig själv utifrån som deprimerad och lättare att skuldbelägga sig själv som den som drar ner allt. Vilket naturligtvis inte är sant men tankarna är svåra att stoppa. Ta hand om dig!

Ptja, alla historier är väl långa men har dom senaste 15åren gått igenom olika episoder av depression. Allt från apati, känslolöshet, en aktiv längtan efter att ta mitt liv till ångest och en vilja att göra något men inte orka. Detta utlöst av en skilsmässa där min Bipolära mamma började missbruka grovt, samtidigt som jag i någon mån fick uppleva hur min dödssjuka pappa sakta går ner sig och dör. Min bror går in i ett tillstånd av total frånvaro vilket medför att efter min pappa dött så får jag ta hand om honom och allt som kommer runt omkring. Såå yeah, finns ju lager i det här med men det har varit tufft. Dock så är det som sagt oerhört mycket bättre, har en familj nu, kämpat mig upp och mår idag bra =)

Absolut brukar försöka ha djur i min närhet det lugnar hemma första helgen på en månad och det känns konstigt men jag har mycket att se framemot när man mår lite bättre. Tack för stödet. Hoppas alla här mår bättre snart. Att veta att fk anser att man har 0% arbetsförmåga när allt man vill är att jobba så jag kan göra något för min man är vemodigt men är man så ohjämn i nivå som mig är man inte önskvärd på svenska arbetsmarknaden. Men 6 st sm medaljer sen minna tonår det gick. Fattar inte hur svårt det ska va ha ett vanligt jobb. Svenska systemet på top som vanligt.... Uppsida har träffat lite kompisar jag inte sett på ett tag.

Jag skulle vilja säga att det går bra men då skulle jag ljuga. Om jag ska vara ärlig mot mig själv och se verkligheten för vad den är, så tror jag att detta blir det år jag dör.

Jag har alltid varit mer eller mindre deprimerad och det är möjligt att jag lider av någon diagnos.

Nu har jag sökt hjälp men det händer verkligen ingenting.
Jag vill verkligen inte såra någon men jag tror faktiskt inte att så många hade tagit illa vid sig, de flesta tror jag hade max tyckt att det var lite tråkigt och synd. Många hade inte ens märkt det.

När jag mår som sämst finner jag tröst i självmords tankarna, man får en slags acceptans med beslutet att genomföra ett nytt försök.

Jag har inga verktyg nu så blir svårt att försöka, då jag är feg så överdos som gäller.

Har beställt nya verktyg för jag vill ha det redo om jag mår dåligt eller tillfälle dyker upp.
Har tappat den heroin kontakt jag hade så vet inte hur jag ska styra upp det bara...

Men förhoppningsvis kommer det dyka upp nya tillfällen framöver.

Ifall någon har tips på lätta, smärtfria och lite fegare tillvägagångssätt får ni gärna skicka mig ett pm.

Min morfar tog livet av sig genom avgaser in i bilen. Detta är kanske ett milt tillvägagångssätt?

Ja verkligen, kopplade bort tankarna och sedan var det inte så farligt trots allt.

Är inte särskilt deprimerad, men har ändå drabbats av otrevligheter...
(FB) Totalt apatisk av Aripiprazol (Abilify)? Samt åter till Haldol.