Hur länge kan man vara förbannad på någon?

Det finns alltid två sidor på ett mynt. Någon har trampat på dig. Överskridit en gräns. Betett sig illa emot dig. Ditt ego och din stolthet har fått sig en törn. Du har blivit besviken och sårad av en annan människas beteende eller handling. Alla är vi idioter och vissa är det mer än andra.

Motsvarande människa är av en annan åsikt och ser inget fel i hur denne hanterat saken, eller gett dig "sin" version av saken. Ni är inte överens och finns ingen kompromiss eller tillmötesgående från den andra parten. Det slutar allt som oftast med tysta leken där allt bara rinner ut i sanden...

Klipper ni bandet och går skilda vägar vidare med livet och träffar nya människor? När är det man sväljer sin stolthet och ger vika och kan tänka sig förlåta en annan människas handlingar?

*** Min egen situation är att jag känner mig sviken och besviken på ganska många människor i mitt liv just nu. Blivit utnyttjad, trampad på och ignorerad. Många av de ursäktar inte sitt eget beteende utan verkar bara strunta i vilket och går vidare med sina liv. Ibland går det allt från timmar, till dagar till flera år tills det oftast blir jag som blir den som sväljer min så kallade stolthet och ger de en frisedel trots att jag allt som oftast aldrig fått en så kallad uppriktig ursäkt för "fel" som begåtts i de relationer jag haft oavsett om det varit ifrån släkt, vänner eller bekanta. ***

Så när vet man att det är dags att förlåta någon trots att denne aldrig egentligen bett om ursäkt?

Det vet bara du när det är läge att göra det. Familj och vänner förlåter man dock liksom snabbare. Det är de viktiga i ens liv. Även om de gjort en ont så förlåter man de oftast rätt snabbt.

Förlåt aldrig och be aldrig om förlåtelse. Klipp banden med alla som inte ställer upp på dina villkor.

Förbannad är jag kanske en dag eller något sådant. Därefter kan jag förlåta, eller glömma. Sällan både och. Ibland kan jag gå runt i år och hålla det inom mig.

Kolla gärna upp längden på ett snöre.

Kan du inte ge nåt exempel på vad du blivit utsatt för? Helt omöjligt att säga vad som är rimligt eller inte annars. Dessutom är inte alla människor lika känsliga.

Förbannad är jag inte längre än några minuter. Varför? För jag säger exakt som det är och går inte och låter skiten ligga och pyra i bakgrunden. Ärlighet kommer man ganska långt med.

Känner jag att det är oförlåtligt så säger jag som det är sedan säger jag upp kontakten. Problem solved.

Har jag däremot ett genuint hat mot en person så går det aldrig över. Jag vill se personen död oavsett om det hände idag eller för 10 år sen. Dock bara en handfull personer som förtjänar att hamna i denna kategori.

Sammanfattat så handlar det om att vara ärlig och säga som det är. Sitta och vara passivaggressiv hjälper inte. Säg för fan vad du tycker och tänker.

Jo då, det klipps automatiskt av dagen jag dör. Frågan är relativt ställd vilket jag är fruktansvärd medveten om. Vi har alla ganska kort tid på denna jorden trots att det ibland känns som en evighet. Folk som finns i ditt liv finns inte alltid kvar för att gå på ens begravning. Därav frågeställningen. Ska man behålla sin så kallade stolthet till graven eller ska man ge folk en ny chans att kunna göra en besviken innan man dör?

Varje chans du får.
Jag har en i mitt liv som jag har svårt att förlåta. Han får förlåtelse den dagen han kan bete sig. Senaste gången kunde han inte det och fick en tillrättavisning.

Men för att simplifiera det hela. Varenda människa du skriver med på det här forumet får en chans när den närmar sig dig. Det är en chans att mötas på neutral mark på nytt.
Överskrider någon gränsen igen är det bråk på nytt.
Eller så kan man nicka lätt med huvudet och gå åt varsinna håll.
Eller så kan båda ta ett steg närmre och bygga en vänskap.


Så försöker jag göra iaf. Det kan vara svårt ibland att göra sig av med fördomar man byggt på sig, men varje tillfälle är en chans att börja om på nytt. Om den andra inte vill ta den? Fine.


Förövrigt är det fruktansvärt roligt när två män ska säga förlåt xD

Eftersom du är gammal nog så får jag fråga dig då. Vad är den längsta relation du haft med någon där du valt att klippa snöret och avsluta relationen?

Jo, det vore ganska enkelt att ha den synen på saken. Risken blir väl att jag slutar som en bitter gammal kärring som dör med sin stolthet i behåll men inga människor att dela livets glädje och sorg med.

Tio år.