2018-02-08, 19:48
  #13
Medlem
PiusXIIIs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mulla Krekar
Jo, det är ju inte så att jag har självmordstankar, självskadebeteende eller är väldigt förvirrad/manisk/psykotisk, blir sånt så söker jag hjälp.

Men så läste jag på en annan sida att den sitter i länge i kroppen o systemet... Min psykiater ska ringa mig i morgon o höra hur det har gått. Frågan är om jag ska säga att jag inte tagit Aripiprazolen...?

Är det inte lika bra att säga som det är? Var får du annars Haldol ifrån om du behöver det?
Citera
2018-02-08, 19:52
  #14
Medlem
InOurNatures avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mulla Krekar
Jo, det är ju inte så att jag har självmordstankar, självskadebeteende eller är väldigt förvirrad/manisk/psykotisk, blir sånt så söker jag hjälp.

Men så läste jag på en annan sida att den sitter i länge i kroppen o systemet... Min psykiater ska ringa mig i morgon o höra hur det har gått. Frågan är om jag ska säga att jag inte tagit Aripiprazolen...?

Jag antar att du skall säga som det är och förklara hur du mår. Lycka till!
Citera
2018-02-08, 19:53
  #15
Medlem
InOurNatures avatar
Citat:
Ursprungligen postat av darksecret
Nu är jag inte deprimerad och har aldrig varit deppig. Men ville bara skriva att det är väldigt fint av dig, att bry sig om andra som du gör! Inte så vanligt i dagens samhälle <3

Vad fint att du bryr dig!
Citera
2018-02-08, 19:54
  #16
Medlem
InOurNatures avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Friherrinnan
Vad fint av dig att berömma och uppmärksamma vad en medmänniska skriver. Det betyder nog mer än vad man tror.

Precis, och detsamma gäller dig.
Citera
2018-02-08, 19:56
  #17
Medlem
LittleFishs avatar
Har slitit som vanligt. Är väl inte deprimerad egentligen, bara mentalt matt då jag jobbar med problemlösning. Ingen ork för någonting efter jobbet. Plågas dock under arbetstid med en slags meningslöshetskänsla (nån form av ångest/existenskris) som kommer när jag minst anar det. Har svårt att hitta mening i min vardag, känns bara så hopplöst i allt slit. Har aldrig tid för mig själv, det är bara detta jävla producerande som ska komma först. Fyller förmodligen detta själsliga hål med starksprit imorn.
Citera
2018-02-08, 19:57
  #18
Medlem
InOurNatures avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Nulb
Tänkte precis skriva ungefär samma sak!
Undantaget att jag vart i skiten och tagit mig ur den.

Hoppas du hittat en stabilitet och att din erfarenhet gjort dig starkare.
Citera
2018-02-08, 21:13
  #19
Medlem
Hitoris avatar
Tja var börjar man på 3 veckor har 2 vänner dött ett husdjur och förlorat mitt jobb. Tanken spontant var att man ville sätta en penna i halsen på personen som tog fika sist när man satt brevid och försökte fördriva tiden. Är inlagd självmant på slutenpcyk just nu. Imorgon blir det lite bättte hoppas man. 3 veckor in på *hotellvistelsen* lär knappast bli värre. Har tagit mig upp andra gånger måste bara lösa en sak i taget. Höjdpunkt min man stöttar mig. Försöker läsa men inget fastnar. Lycka till med rrsten det kommer bli bättre.
Citera
2018-02-08, 21:22
  #20
Medlem
Det verkar som om allt kommer ljusna inom kort. Sedan sticker jag, skiter i Flashback, (här censurerars man ändå systematisk)) bryter med min familj och kommer aldrig tillbaka. Jag har väntat på den här möjligheten i ett decennium om inte mycket längre än så. Antagligen kommer jag falla i depression lite kort men ska bli skönt att bara dumpa allt. Man får ju för fan inte ens uttalar sig om saker människor har gjort. Så klipper och drar. Äntligen som jag dragit igenom dag efter dag, år efter år. Har redan brutit med de flesta i familjen, ett par kvar och sedan hejdå.

Folk verkar inte ha fattat att jag menat allvar, så ett stort fuck you. (De trodde aldrig att jag aldrig skulle återvända, att jag inte skulle lägga mig eller att varje brytning inte var på riktigt) Om inte moderatorerna här hela tiden försökt stoppa mig, skulle de fattat vad de skulle ha gjort. Eller att jag inte tänkt backa först mina närmaste gjort rätt för dem emot mig.

Till min familj och patrasket omkring dem. https://m.youtube.com/watch?v=OK4fJhbRL1g

(Obs min familj är skenheliga och låtsas givetvis att de är goda så det är mest refrängen som gäller. Men de har valt bort mig och gjort mitt liv till ett levande helvete under hela mitt liv, av självkärlek. Spelar ingen roll hur mycket knarkare raderar).
__________________
Senast redigerad av Schablonbild 2018-02-08 kl. 21:37.
Citera
2018-02-08, 21:37
  #21
Medlem
Ettrosatangentbords avatar
Är fortfarande fast i att pengar gör en lycklig. Jag vill spendera pengar och jag vill ha mycket pengar på kontot. Idag spelade jag bort 600kr på casino och köpte en del onödigt skit till ett tv-spel så det har gjort mig lite smått nedstämd. Handlar väl inte om några enorma summor men ändå.

Men i det stora hela så går livet åt rätt håll. Har lyckats ändra mitt tankesätt till det bättre och har lärt mig att välkomna negativa känslor och insett att man växer av dom. För bara 1-2 veckor sedan så försökte jag undvika dessa känslor helt. Det var nog mitt största misstag.

Vissa dagar är bara skit och det är lika bra att inse det och acceptera det för det är något man aldrig kommer komma ifrån, hur mycket pengar eller framgång du än har.
Citera
2018-02-08, 22:05
  #22
Medlem
InOurNatures avatar
Citat:
Ursprungligen postat av LittleFish
Har slitit som vanligt. Är väl inte deprimerad egentligen, bara mentalt matt då jag jobbar med problemlösning. Ingen ork för någonting efter jobbet. Plågas dock under arbetstid med en slags meningslöshetskänsla (nån form av ångest/existenskris) som kommer när jag minst anar det. Har svårt att hitta mening i min vardag, känns bara så hopplöst i allt slit. Har aldrig tid för mig själv, det är bara detta jävla producerande som ska komma först. Fyller förmodligen detta själsliga hål med starksprit imorn.

Vad är det du jobbar med mer exakt? Och vad gör du nu när du får den känslan som kommer över dig? Omsluter den dig? Vad skulle du vilja göra? Och om du nu mår som du gör vad är det som får dig att stanna kvar i samma cykel? Ta hand om dig.
Citera
2018-02-08, 22:11
  #23
Medlem
InOurNatures avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hitori
Tja var börjar man på 3 veckor har 2 vänner dött ett husdjur och förlorat mitt jobb. Tanken spontant var att man ville sätta en penna i halsen på personen som tog fika sist när man satt brevid och försökte fördriva tiden. Är inlagd självmant på slutenpcyk just nu. Imorgon blir det lite bättte hoppas man. 3 veckor in på *hotellvistelsen* lär knappast bli värre. Har tagit mig upp andra gånger måste bara lösa en sak i taget. Höjdpunkt min man stöttar mig. Försöker läsa men inget fastnar. Lycka till med rrsten det kommer bli bättre.

Jag är ledsen, ibland har livet en tendens att låta allt komma på samma gång. Hoppas du har personer som kan stötta dig och att du får adekvat vård. Ibland tröstar jag mig med att den enda konstanten är allt förändras. Ta hand om dig! <3
Citera
2018-02-08, 22:15
  #24
Medlem
InOurNatures avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Schablonbild
Det verkar som om allt kommer ljusna inom kort. Sedan sticker jag, skiter i Flashback, (här censurerars man ändå systematisk)) bryter med min familj och kommer aldrig tillbaka. Jag har väntat på den här möjligheten i ett decennium om inte mycket längre än så. Antagligen kommer jag falla i depression lite kort men ska bli skönt att bara dumpa allt. Man får ju för fan inte ens uttalar sig om saker människor har gjort. Så klipper och drar. Äntligen som jag dragit igenom dag efter dag, år efter år. Har redan brutit med de flesta i familjen, ett par kvar och sedan hejdå.

Folk verkar inte ha fattat att jag menat allvar, så ett stort fuck you. (De trodde aldrig att jag aldrig skulle återvända, att jag inte skulle lägga mig eller att varje brytning inte var på riktigt) Om inte moderatorerna här hela tiden försökt stoppa mig, skulle de fattat vad de skulle ha gjort. Eller att jag inte tänkt backa först mina närmaste gjort rätt för dem emot mig.

Till min familj och patrasket omkring dem. https://m.youtube.com/watch?v=OK4fJhbRL1g

(Obs min familj är skenheliga och låtsas givetvis att de är goda så det är mest refrängen som gäller. Men de har valt bort mig och gjort mitt liv till ett levande helvete under hela mitt liv, av självkärlek. Spelar ingen roll hur mycket knarkare raderar).

Får man fråga vad som hänt? Inga detaljer behövs men det låter drastiskt det du gör, jag antar att du har tänk igenom det här många gånger om. Är det vad som behövs för att du skall kunna gå vidare så önskar jag dig all lycka.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in