Citat:
Ursprungligen postat av
marangzviss
Kopplet av psykfall känner jag igen. Det är små minityranner som inte riktigt vågar mobba på egen hand men gärna slänger sten när dom får styrka av ledaren. Gissar att du har läst på om sånt här och känner till psykopati och narcissism. Jag tror också att det bästa är att flytta, men jag tror också på att ge igen. Låter man sånt här passera så ger man en signal att det är okej och dom kommer fortsätta eller utsätta någon annan för den här skiten. Nästa person orkar kanske inte och tar livet av sig vilket gör att jag anser att man måste agera. Ondska måste stoppas.
Nej du har rätt i att dom inte har några skrupler och fungerar på ett helt annat sätt. Tyvärr vet inte vanliga människor som inte varit utsatta om det här och att allt dom här rovdjuren visar upp utåt bara är ett skådespel. Sen när offret kraschar mentalt så använder man det för att styrka smutskastningen ala "vad var det jag sa".
Glad för din skull att du kommit bort från din situation och jag hoppas att du tagit dig upp och lever ett bra liv nu. Jag mår inte bra psykiskt, vilket såklart förvärras av omständigheterna, men jag tror inte att jag är psykotisk.
Jo det är svårt att förklara för andra som inte har upplevt sånt här men jag tror att man måste våga ändå. Gör man inget så ger man mobbarna fri lejd. Förstår dock om många tvekar. Mobbning kan vara brutal och det finns säkerligen dom som har upplevt mycket värre saker än vad jag har gjort
Ja så är det ju. Men också en annan viktig aspekt och det är ju det att ju mer man hörs, ju fler kommer haka på. Det finns orsaker till att kvinnor som oss inte alltför sällan dör. Givetvis på grund av att det är människor med psykiska störningar man retar upp, särskilt när man inte viker undan och försvinner ljudlöst. Även om man inte varit utsatt från början kan man bli det just därför att människor som syns väcker intresse. Finns många patetiska varelser som försöker häckla, skrämma, och förlöjliga människor i utsatt position. Men när de själva blir rädda då blir de arga och sedan är det dem som viker undan. Men rädsla eller ilska hos psykiskt störda individer är farligt. Som jag skrev, det är ofta därför vissa av oss kvinnor dödas.
Det handlar inte om att våga göra motstånd, ju mer motstånd ju fler kommer haka på. Ju fler som känner till dig, ju fler problem. Människor är inte schyssta personer som är snälla och hjälper andra människor. Det värsta en utsatt kan göra är också att inte vara fläckfri, att inte tyst ta skit, att uppträda tillbaka, ge svar på tal och till slut fullständigt skita i vad folk tycker om saken eller en själv. Det finns gränser för när människor blir obetydliga som svar på hur de uppträder.
På vägen från affären nyss kom det en skåpbil och körde upp så att han helt blockerade min väg. Ja stod och väntade på att han skulle flytta sig och lämna trottoaren fri för mig och demonstrativt stod han kvar och lämnade alternativet att gå runt framifrån eller väja ut i vägen. Till sist åkte han sakta fram och kröp iväg mot ett hus. Då gjorde jag valet att stanna och vända mig om och öppet iaktta skåpbilen. Ingenting var knappast normalt i förfarandet och då svängde han upp så att han sakta passerade mig och körde ut i vägen igen. En logisk förklaring vore att det rörde sig om en dumjävel som antingen var full/påverkad eller inte hittade och letade efter adress i gps/mobil utan att bry sig om att han kört upp och helt blockerat min väg först. Eftersom en annan bil for ut och nästan in i arslet på skåpbilen, väjde den av och (det var en längre gata med sväng) började krypa omkring vid andra bostadshus. Visst kan man säga att jag var paranoid där, att det kan ha varit någon som sökte efter en adress och kanske skulle flytta något eller hjälpa någon. Men samtidigt hur ska jag kunna veta att det inte var en sådan där copycat från forumet här eller ännu värre, kanske en jäkla pedofil som kröp omkring. Självklart är jag medveten om att han sannolikt letade efter en adress eller kanske någon han kände (även om skåpbil kanske inte är det bästa för sådant).
Alla offer svartmålas, annars fungerar inte förövares strategier och målsättningar med att utsätta andra. Människor tycker att det är roligt när andra utsätts. De vill gärna tro själva att de står på de svagaste människornas sidor men det gör de oftast bara om det får dem själva att känna sig goda och må bra. Det ska inte kosta dem något. (Men en jäkla massa bra människor finns såklart överallt också).
Ingen människa som verkligen utsätts, kan undkomma psykotiska genomslag om det saknas rim och reson i det som sker och är en extrem och långvarig stress. Många människor med psykoser blir också utsatta på grund av att de lider av psykisk sjukdom och därmed fungerar annorlunda än vad som faller inom det normala. Därför kan jag bara berätta lite om mina upplevelser i en salig blandning av ohälsa och utsatthet. Oavsett vad råder jag dig att först och främst söka kontakt med psykiatrin och kanske pröva någon form av antipsykotika också. För att hålla balans och inte skena. Fungerar de inte alls är det bara att sluta. Jag har för mig att jag gav dem två månader men eftersom de var verkningslösa slutade jag äta dem och stack från staden istället.
