Varför vill svensken inte må bra?

Låt kungen förklara https://www.youtube.com/watch?v=vhL660Q4fuk

Vi jobbar för mycket, allt blir dyrare, pensionerna blir lägre, landet blir otryggare, sociala relationer är helt sönderknullade i Sverige. Inte konstigt att var och varannan person är deprimerad i Sverige.

Verkar som en del inte vill må bra, gör allt för att få en diagnos för något som dom kan använda droger som kallas "i medicinskt syfte"

Hela FB är en stor klagomur, även denna tråd, så varför sitter ni och pratar om er själva?

Svenskar har ont i magen då den trängs ut på grund av för stort matintag. I Sverige har människorna alltid halvsvultit, och våra kroppar är inte anpassade till så mycket mat och andra kalorier som vi trycker i oss. Samt arbetar svensken för mycket för att ta sig tid till återhämtning, och då fungerar alkohol i form av en brakfylla på helgen som stressdämpande.

Det är en konsekvens av läkemedelsindustrins profitbegär ö.h.t. - att Svenskar också har denna tendens är en logisk faktor och indikation på att vi betecknas som ett I-land.

OnT: det känns som om att den stora grejen är att ju mer pengar vi får desto mindre lycka känner vi.
Edit: ovanstående tillsammans med det att perverteringen i samhället ökar. Tillsammans med att "toleransen" ökar, samtidigt som individualismen minskar, samtidigt som sekulariseringen ökar, samtidigt som integreringen minskar, osv. - världen håller på att gå pannkaka & det har nått absolut nordligaste delarna i världen, okej ... kanske mest Skåne.
Hur fan kan en må bra när det finns flera våldtäktsmän som kollar på dig varje gång du går ut i storstan?

Jodå, jag gör inget av det där. Inget pizzaätande, ingen alkohol, inget knark.

Problemet är att allt för många inte tillåter andra att må bra.

Svensken är en jävla gnällspik. I det här landet finns allt man behöver för att kunna chilla hela dagarna och bara röka weed om man så vill..och ÄNDÅ är folk sönderstressade och hittar på en massa plikter och måsten. Inte allt för ofta ställer man en massa krav på sin omgivning.

Ingenting funkar i det här landet..osv.

Det måste vara någonting genetiskt från soldattorparnas tid.
Man måste stå i led, känna sig kallad till plikt, en överhet som bestämmer, och nåt jävla trädgårdsland som ska tillfredsställa den genetiska driften att odla åkermark..

Det är väl för att vi mår dåligt här i Sverige helt enkelt? "Varför?" kanske man då vill fråga sig, svensken har det väldigt bra materiellt och det är ovanligt att en svensk ska tvigas svälta och tänka sig att i vissa kommuner är du till och med garanterad att få din hyra betald av kommunen om du själv inte skulle kunna göra det.

Visst, talar man om materiellt välstånd ligger Sverige högt (detta kanske håller på att förändras? det vet någon annan bättre än jag) men börjar man prata om välstånd i någon form utav andliga termer så är Sverige så hopplöst utaramat att man undrar om det någonsin kommer förändras. Missförstå mig rätt, jag är ingen religiös fanatiker som tror att det enda botemedlet mot detta är att återgå till det gamla kristna samhället, nej, det jag menar med "andligt välstånd" ska snarare läsas som "mening". När man tänker på det, varför vaknar vi upp varje (var)dag för att släpas oss till ett ställe många av oss inte ens gillar särskilt mycket för att utför uppgifter som i värsta fall ger oss utmattningsdepression och till råga på allt detta får vi inte ens ta full del av värdet vi producerar.

Varför jobbar vi ens? Inte är det för folk och fosterland i alla fall, vi svenskar har belagts med skam endast för att vi är Svenska och det har blivit så illa att de främsta kämparna för svenskhet är ett gäng bröliga män i medelåldern vars intresse för nationalitet stäcker sig till, men inte längre än, hur man ska avgränsa vad som är "redbart" från vad som är "ett jävla pack". Inte är det familjen, allt fler barn växer upp med att de behöver flytta mellan sin mor och far lägg till att äkenskapet idag inte är mycket mer än ett sätt att lösa eventuella arvstvister om man har barn. Lever man dessutom i en utav de större städerna verkar familjebildning inte ens vara på tal innan man är närmre trettio då män och kvinnor på dessa ställen mest verkar vara intresserade utav lösa förbindelser och slentrianmässig hedonism. På tal om det sistnämnda kan vi dessutom nämna att vi knappast kan sägas kunna jobba för den egna njutningen, i detta land ser vi inte på njutning med blida ögon. Alkohol och tobak kostar multum för att staten har märkt dessa som onda ting, man får inte köpa sex, inte bruka droger och även det simpla nöjet att framföra sitt egna fordon är söndderreglerat och börjar bli så dyrt att det nu är en klassfråga om man kan ta körkortet när man är arton. Men misströsta icke! För nu behöver du även ta körkort när du är femton, i alla fall om du vill köra något tyngre än en cykel.
Det enda vi jobbar, lider och lever för är att konsumera lyxprodukter och för att någon ska betala skatten som går till att försörja våra 40.000 somaliska grannar som importeras hit så att staten ska kunna låna mer pengar och på det viset kan hålla luftslottet flytande (flygandes?). Vi är varelser som är i behov av det meningsfulla men som blivit intvingade i en menlös tillvaro.

Men det är ju bara vad jag tror.

Jag tycker att Glossi skrev ett bra inlägg. Många är antagligen olyckliga till en stor del p.g.a. det statliga förtrycket, d.v.s. att man inte ska få ha roligt, utan det skall jävlas, regleras och beskattas så gott det går. Dessutom är svenskarna ett väldigt kuvat folk, följer normer slaviskt och vågar inte vara individer.

Det undrar jag med. Lägg därtill att de har klimatångest, köttfria dagar och annat skit som de frivilligt plågar sig med.

Folk äter pizza och dricker öl för att det är gott? Dessutom blir man glad av öl. Att träna är ansträngande.

Det känns som om gnällandet är lite av en generationsfråga. Folk födda på 90-talet och senare brukar vara gnälliga av sig. De äldre generationerna gnäller mindre, framför allt riktiga old boys födda på 30-talet eller tidigare.