Känns som Sverige varken har framtidsvisioner (det vill säga vilja till någon drastisk förändring) men heller ingenting stadigt att luta sig tillbaka mot.
U-landsvarning där ingen vågar fräsha till något, förutom möjligvis trafiken.
Danmark har fattat dom måste vara hårdare med invandringen,
Finland reformerar den viktigaste grunden i samhället, d.v.s skolan, moderniserat.
Norge är familiärt på något vis, väldigt toleranta men säger ändå till på skarpen när gränsen är nådd.
Sverige har typ luftslott som "miljö, medmänsklighet" alltså går knappt ta på själva resultaten och klimatet i debatterna spelar lätt som fjädrar i badminton...
Norge = tennis
Finland = volleyboll
Danmark = brännboll
Island? är väl som Norge ganska självständigt, vattenpolo.