Apple s filosofi

Jag har kört Mac och Windows sedan det glada 90-talet och håller med (hittade denna tråd igår förövrigt) och har just tagit steget från Mac OS X 10.9.5 (som jag envist hållit fast vid) till Windows 10 (och planerar att lägga in Linux) på heltid. Detta då Mac OS X (nej, jag totalvägrar Apples iPhonisering med OS X och macOS) gått åt fel håll.

Mac OS X nådde sin höjdpunkt med 10.6 Snow Leopard då den versionen hade full kompatibilitet med dels PPC-program som nyare x86-dito, dels erbjöd den mest omfattande flexibiliteten bland de olika versionerna hittills. Därefter kom Lion och med den versionen påbörjades iPhoniseringen, vilket sedan tagits till en ny nivå med 10.10 och senare där designen fullständigt ödelagts till förmån för en iOS-liknande stil jag bara inte står ut med.

iPhoniseringen av Mac OS X har också bidragit till irriterande nedlåsningar av funktionalitet som tidigare funnits (bara att kolla t.ex MacNNs Feature Thief-artiklar) och nedgradering av t.ex Disk Utility (som nu blivit färgglatt för iDioter men utan funktionalitet, AirPort Express-nedgradering där flera funktioner helt sonika plockats bort etc).

Ovanpå detta har vi Apples konvertering av alla bärbara datorer till "Air" - d.v.s tunt och lätt på bekostnad av funktionalitet. Uppenbarligen är Macen till för att användas när man dricker sin Latte på StarBucks snarare än ett verktyg numera om man får tro de senaste modifieringarna.

Apples filosofi som numera infekterat Macen (detta är bara början på iPhoniseringen) är tämligen uppenbar:

1. Undvik industristandard så mycket som möjligt eftersom proprietär vendor lock-in imponerar på iDioter (Apple är idag värre än Microsoft var på 90-talet när det gäller att hitta på egna standarder och ställa till oreda på marknaden, t.ex med iMessage vs resten av världen, proprietära format för e-böcker, QuickTime mov etc).
2. Lås ned produkterna till max så kunderna MÅSTE köpa lagringskapacitet etc direkt från Apple. D.v.s det RAM man köper idag är det man får leva med eftersom allt är fastlött. iPhone driver det ytterligare, d.v.s ingen expanderbar lagring, vill man ha större kapacitet får man vackert köpa en dyrare modell.
3. Undvik power users så mycket som möjligt då dessa inte köper alla begränsningar - således bort med all form av flexibilitet från Macen och iPhonisera Mac OS X. Plocka även bort flexibla alternativ från portföljen, t.ex original-Mac Pro i towerlåda och konvertera alla MacBook Pro-modeller till "Air" genom att löda fast rubbet.

Tittar vi på Apple innan Jobseran började rörde sig företaget mot industristandard - en process som inleddes med 1995 års PCI-Macar (då Texas Instruments NuBus ersattes med PCI) och arbetet med att ta fram PPCP (den öppna PPC-baserade plattformen som var avsedd att konkurrera med x86-dito) samtidigt som de första versionerna av Mac OS X också var starkt inriktade på standardisering (Unix-bas, MPEG4 för audio/video etc). Det var samtidigt som Microsoft arbetade hårt med sina egna lösningar (ständiga formatbyten i Word på den tiden när nya versioner kom, Internet Explorer med MS-HTML och dåligt kodade sidor som strejkade i t.ex Netscape etc, WMA och WMV pushades hårt etc.

Vad som också blir uppenbart är att Apple under M68k- och PPC-eran täckte in hela baletten från entry level (Macintosh Classic, Performa) till arbetsstationer (Quadra, Power Macintosh 8x00/9x00) till servrar (WorkGroup Server där de mest kraftfulla varianterna först körde A/UX och senare även AIX) och slutligen Mac OS X Server.

Då handlade också Macen mycket om att introducera ny teknik och funktionalitet (titta t.ex på Macintosh IIfx och Quadra 840AV exempelvis).

Numera förefaller Macen snarast handla om TouchBar, fastlödda komponenter och iPhonisering (fördummat system, plocka bort funktionalitet). Att det finns en "iPad Pro" samt "iMac Pro" är också ganska ironiskt, det vore lite som en "Macintosh Power Performa" eller "Power Classic". Tydligen blir iOS en professionell plattform bara man adderar en stylus (vilket i sig är ironiskt eftersom det var hemskt med en penna när iPhone kom).

Jag måste också säga att dagens iPhone-migrerade Mac-användare (som av en händelse verkar det som att de Mac-användare som använder iDiotiska argument börjat köra Mac EFTER 2007, d.v.s sladdade in på ett iBananskal) har ytterst underhållande förklaringar. Antingen är det den djupa kärleken till Apple som talar eller så får man serverat förklaringar om vilka umbäranden Android och Windows innebär.

Idag får jag lugnt konstatera att Apple helt och hållet vänder sig till iDioter. Att sitta och argumentera för att t.ex High Sierra (den mest iPhoniserade av alla Mac OS X-versioner) är "bättre" än andra system är verkligen att placera sig i samma fack som alla förblindade "men min iPhone slår allt!"-fanboys.

Jag gillar Apples äldre Macar och Mac OS X-versioner (10.6 är helt klart den bästa hittills) men kombon MBP-Touchbar och High Sierra finner jag rent skrämmande, ungefär som att sitta och mainstreama med sin iPhone (som naturligtvis är köpt med 24-månadersabonnemang).

En gång i tiden utgjordes mainstream av en Compaq Presario, IBM Aptiva eller Packard Bell Legend köpt hos OnOff o.dyl. Idag har mainstream blivit en MBP-Touchbar ihop med en iPhone (på andra plats kommer helt klart Samsung).

Helt klart dags att migrera från Macen eftersom körning av 10.9.5 (sista acceptabla Mac OS X-versionen) försvåras när diverse program och drivrutiner kräver iPhoniserade versioner.

Att börja köra Windows och Linux (om ett tag) på heltid känns rom helt rätt drag nu när Apple helt släppt sargen till förmån för iDiot-mainstream.

Edit: När det gäller Apples nyare datorer vs konkurrenterna är det min klara uppfattning att det tidigare (före rMBP) var utmärkta produkter som stod sig väl i konkurrensen och erbjöd det man kan förvänta sig av en vettig burk, t.ex normala USB-kontakter och minneskortläsare förutom helt OK hårdvara.

Efter rMBP och än mer uppenbart med MBP-TouchBar är situationen en annan och söker man "premium" finns det flera alternativ. Surface-serien är tveklöst ett sådant och jag får ju säga att jag tycker den är klart mer tilltalande idag än Apples produkter. Xiaomi med MiBook Pro tilltalar mig också idag. Den får betraktas som en "bättre MacBook än MacBook" eftersom den motsvarar Apples tidigare mer "produktionsinriktade" MBPs innan det blev fastlött, tunt och lätt för hela slanten.

Förövrigt är det lite underhållande att se iDioternas argument, t.ex att Macen används på företagen som ett "starkt" argument. Jag minns fortfarande som igår år 1996-1997 när det var tvärtom, "kastar ut Macarna" var ordet för dagen. Idag när Apple inte ens har en server eller rejäl prestanda-tower för proffsen etc är det lite ironiskt att tala om Macen som företagsdatorn Nr 1. Inte minst eftersom Apple dragit sig ur det segmentet, tidigare kunde man bygga en komplett företagslösning baserat på Macen, antingen med Workgroup Server eller senare xServe (med Mac OS X Server) med komplett fjärradministration och NetBoot (köra tunna klienter) men allt sådant har ju upphört.

Apple har idag ingenting som motsvarar sådana burkar som Power Macintosh 9500/9600 utan förefaller mest tillverka mainstreamdatorer om än i vissa fall med påklistrade "Pro-etiketter" samt en s.k "pro-tablet" i form av iPad Pro. Så detta med att Macen år 2017/2018 är en sådan excellent företagsdator känns väldigt ironiskt. Annars har ju det traditionella företagsvalet varit Windows och i viss mån Linux, inklusive fjärradministration av klienterna etc.

Apple har gjort ungefär samma resa som Compaq här - från utmärkta datorer för proffsen till att bli så mainstream som det bara kan bli (på 80-talet och tidigt 90-tal låg Compaq väldigt bra till, t.ex först ut med en 386a etc men sedan ändrades inriktningen och hamnade på att tillverka Presario för massmarknaden inklusive färgglada utbytbara frontkåpor och en hög specialdesignade komponenter som gjorde burkarna till bastarder).

Skillnaden är dock att Apple blivit överhypat och inriktningen därmed ändrads till att rikta sig till iDioterna med sin "världens bästa mobil, iPhone".

Det är mycket tekniskt jidder i tråden och om man vill äga teknik för att mixtra med den så har jag inga synpunkter, själv vill jag dock vara så teknikbefriad som möjligt när det gäller infrastruktur. Lika lite som jag vill göra en massa inställningar i kranen varje gång jag vill ha ett glas vatten vill jag hålla på och mecka med mobil eller dator så fort jag behöver kommunicera. Det ska bara funka, inga jävla sladdar eller adapters, då blir jag nöjd. Apple är naturligtvis inte där än, men Android kommer aldrig att komma dit.

I grund och botten handlar det om ”A —> B”. Plattformen mellan mig (A) och målet för mitt intresse (B) är datorn/mobilen och den ska enbart hjälpa mig med övergången, inte göra sig själv till huvudsaken. Sluta vara varumärkesslavar och kom med i matchen.

Men du vill ha ett glas vatten när du vrider på kranen, med Apple får du bara vatten om de för tillfället tycker att det ska vara vatten.
Så du tror att icke Apple prylar har mindre adaptrar än alternativen, med det uttalandet så vet vi att dina Apple prylar är +4 år gamla. Var hos en kund häromdagen med en splojtans ny air, såg ut som ett råttbo med adaptrar och hubbar. Undrar vad de kostat? Och Iphones med deras headsetdonglar ser ju också rätt roliga ut. Lev du kvar i det förgångna om du vill men det var länge sedan något var problemfritt med Apple. En gång i tiden administrerade jag reklambyråer och tryckerier och det var rätt många gånger jag ville bränna ner dem pga allt jävla strul ,och till skillnad från Windows var många av felen per design och ofixbara.

Ännu en negativ tråd om Apple och deras produkter, och i vanlig anda så hatas det frisk.

Om jag vore en forskare tror jag det skulle vara intressant att forska på detta tvångsmässiga beteende att basha Apple.

Har själv råkat ut för haters, ute på stan av helt okända, som inte kan se en Appleprodukt utan att kommentera negativt.

Själv är jag gammal, så jag har varit med om hela den digitala revolutionen, och har haft alla möjliga elektroniska produkter, men inget jag har använt har gett mig så mycket otrevliga kommentare som när jag använder något från Apple.

Som lekman skulle jag vilja säga att dessa ”haters” är avundsjuka och känner sig mindre värda, men jag misstänker att det är för enkelt. Det måste ligga någon djupare psykologi bakom.

Läser du ens vad jag skriver, jävla fanboy?

Jaha, ännu en tråd om Apple... vad spännande...

Jag skulle vilja vad det är som gör er så inlåsta av Apple, ni som inte använder produkterna? Ett ständigt återkommande argument är ju att man blir inlåst i Apples värld om man köper deras produkter. Kan vi få lite konkreta exempel?

Det jag själv har märkt är de filmer jag köper på Itunes. Jag kan titta på dem på Windows men inte på en Linuxdator. Det går att installera Itunes på Linux om man vill men man kan inte titta på sina filmer. Detta är en väldigt trist inlåsning som jag ser som en klar brist. Samma gäller väl annat man köpt i Itunes som böcker. Dock inte musik som inte är låsta.

Använder man iCloud blir det också lite stökigt att komma åt sin Drive eller sina anteckningar eller dokument. Det löser sig på Linux med iCloud.com även om det inte är en smidig lösning. Tekniskt sett är det ingen full låsning.

En funktion jag använder ganska mycket är AirDrop. Det är trist att funktionen inte finns på Windows och Android (eller Linux) och det är naturligtvis Apple som sätter stopp här. Tråkig "inlåsning" av Apple som jag hoppas de löser.

Allt som allt ger mig Apples miljö två konkreta inlåsningsproblem: Itunesfilmer och böcker samt Airdrop. Jag måste också tillägga att Linux använder jag främst för att det är kul. Filmproblemet är inte gigantiskt stort om man säger så. Airdrop finns det alternativ till. Tack vare Maildrop kan jag faktiskt maila de flesta filer om jag måste dela med någon.

Så vilka är dessa inlåsningar ni har så stora problem med? Jag är ärligt nyfiken.