Citat:
Jobbar på en kvinnodominerad arbetsplats, nämligen rikshospitalet, och där finnes mången småbarnsmamma. Till mitt stora förtret saknar dessa individer totalt det som i folkmun kan benämnas som arbetsmoral. Bemanningsläget är minst sagt ansträngd redan vid full personalstyrka och arbetsbelastningen är hög. När jag anländer till jobbet i arla morgonqvist är det inte utan en viss irritation som jag upmärksammar att någon av min kollega har sjukanmält sig eller "vabbat". Det vabbas i tid och otid, minst en gång i veckan saknas det mammor på jobbet. Detta innebär att jag måste göra deras jobb, för det är inget jobb som kan skjutas upp och mina patienter lider nöd. Ofta är jag utmattad när jag kommer hem från jobbet, och totalt ur stånd att till exempel läsa en bok eller ägna mig åt vardagsbestyr. Till råge på allt har dessa mammor fräckheten att avvika innan arbetsdagens slut för att hämta deras avkommor från dagis eller lucia och så vidare i oändligheten. Det verkar som att man kan komma och gå precis som man vill nu för tiden. Detta innebär att sådana som jag får dubbelt så många patienter att ta hand om, och därtill utslitna i förtid. Så fort dom känner sig lite hängiga stannar dom hemmavid medan en annan spatserar iväg oavsett hur trött eller sliten man må vara.
Själv har jag inte varit frånvarande mer en endaste gång sedan jag tog anställning. Det är tydligt att dessa mammor alltid tar på sig att vabba. Det är min uppfattning att barnets Fader ifråga går plikttroget till sitt jobb medan modern stannar hemma i sann 50 tals anda. Detta resulterar i att de kvinnodominerade arbetsplatserna blir rena slagfälten. Kan ingen styra upp detta fenomen? Är det fler som har likartade erfarenheter?
Jag beklagar att min text har en dryg framtoning.
Själv har jag inte varit frånvarande mer en endaste gång sedan jag tog anställning. Det är tydligt att dessa mammor alltid tar på sig att vabba. Det är min uppfattning att barnets Fader ifråga går plikttroget till sitt jobb medan modern stannar hemma i sann 50 tals anda. Detta resulterar i att de kvinnodominerade arbetsplatserna blir rena slagfälten. Kan ingen styra upp detta fenomen? Är det fler som har likartade erfarenheter?
Jag beklagar att min text har en dryg framtoning.
Du ska vara glad att vita kvinnor ens skaffar barn idag öht.
Och att kvinnan stannar hemma med barnet är fullt naturligt, det är biologiskt klargjort att kvinnan bäst tar hand om barnet de första åren.
Låter som att du är en grinig feministfitta som är avundsjuk på att dina kollegor skaffar familj och barn medans du är oskuld (minus den gången du blev påsatt av en neger i fyllan?)