Ska börja med att "erkänna" att jag dock inte har läst samtliga kommentarer här.
Hursomhelst så känner jag igen mig i TS o många andras inlägg också. Vilket jag tror ofta kan handla om att "vi" (med dessa problem) helt enkelt inte verkar (eller för den delen heller ens kunna ["låtsas"]) passa in i den mall, inom vilken man som människa bör vara för att kunna "fungera optimalt/effektivt'' i detta nuvarande samhälle": där man:
A). Bör vara , som det i alla fall brukar kallas; ambitiös - och därmed besitta den "mentala läggningen" att kunna långsiktigt o tålmodigt och sträva mot nåt för en själv särskilt mål + kunna "konsten" att "sälja in sig" (kalla det PR eller CV, för mig sak samma) för att slutligen få ett, för en själv särskilt "passande" jobb (inte sällan ett välbetalt sådant).
B). Bör, eller snarare måste vara socialt lagd.
C). Måste vara stresstålig (eller åtminstone klara av längre eller kortare stunder av stress). Och, slutligen, men dock ej uteslutande:
D). Kunna, som de så fint säger "multi-task:a".
Och jag menar i alla fall att detta är den "typ" av människa som arbetsmarknaden idag eftersöker och samhället prisar - i synnerhet om densamma även är en "god medborgare=god konsument"!
Först vill jag dock börja med att påpeka att människan troligen ALDRIG förr har levt i ett såhär likriktat, och/eller endimensionellt samhälle med tillhörande arbetsmarknad. Utan att det istället, och det för inte alltför länge sedan heller faktiskt - då faktiskt fanns efterfrågan på betydligt fler "människotyper": som t.ex den som vill jobba utomhus, som vill kroppsarbeta, som trivs bäst att jobba självständigt, som trivs bäst med ett jobb med av arbetsgivaren klara arbetsuppgifter - likaväl som den idag enda efterfrågade "typen"; den Ambitiösa, Sociala, Stresståliga och Multi-task:ande!
Men, då man finner sig vara en av alla dessa andra olika "människotyper" (varav nat.vis blott ett fåtal olika är nämnda ovan) - oundvikligen och tyvärr kommer att märka detta genom känslan av att man inte riktigt "passar in" på jobbet, inte klarar den stress som medföljer, att det liksom går emot "ens egna natur" att antingen fixa eller i alla fall klara utföra sina arbetsuppgifter utan alltför mkt adderande stress, inte är "tillräckligt" social/extrovert - eller, kanske i längden inte klarar av sitt jobb, utan att få betala dyrt i välmående på olika sätt. Eller, för den delen antingen få eller klara att behålla ett jobb!
(Även om "känslan" utav att "inte passa in" eller "vara annorlunda" oftast debuterar klart tidigare än då det är dags att skaffa sig ett jobb dock!)
Och, därtill kommer ju även alla de som må lida utav en eller flera neuropsykiatriska diagnoser (som t.ex ADHD, ADD, Asperger, Dys-leksi eller -kalkyli etc.), vilka idag sägs ingå i det s.k "autism-spektrumet" och även är klart överrepresenterade bland de som hamnar i kriminalitet o missbruk - ofta genom s.k "själv-medicinering" [då de med dessa diagnoser ofta även lider utav depression och/eller ångest...men sällan, om någonsin (för ca 10+ år sedan åtm.) i princip aldrig fick ngn medicinering mot - men då det kommer till ångest istället numera är precis tvärtom så att det är ngt man numera generellt sett aldrig får ngn medicin mot, men för ca 10-15+ år sedan lättare kunde få medicin mot). Och sedan har vi ju alla de som lider utav psykisk ohälsa av olika slag (såsom t.ex depression, ångest, mer eller mindre allvarlig insomnia eller fobier av olika slag), IBS (Irratable Bowel Syndrom, vilken tillsammans med psykisk ohälsa räknas som en utav de stadigt ökande, liksom även en av de s.k "dolda folksjukdomarna", där man åtminstone då man är inne i ett "skov" i värsta fall inte ens kan lämna lägenheten, då man ständigt behöver vara nära en toalett - och vilken alltid antingen blir värre, alt. utmynnar i ett skov vid upplevd stress, och i stort sett alltid därtill ger mer eller mindre ångest under dessa skov).
Så, för att endast ha nämnt ett litet och godtyckligt antal gäng utav alla de olika människotyper, några av de olika neuropsykiatriska och psykosomatiska sjukdomar samt även de typer av psykisk ohälsa som många människor lider av - så tycker jag mig ha visat att dagens arbetsklimat omöjligtvis kan "passa", eller vara faktiskt "klaras av" av alla.
Och med att "inte passa in" - så vill jag alltså, måhända något djärvt hävda att vi här finner många, om inte de flesta, eller t.o.m kanske samtliga utav alla de som helt enkelt inte "klarar av" eller "passar in" i dagens arbets- och sociala klimat.
Och slutligen, då jag själv har både ADD och Asperger (Syndrom) med (närapå tillhörande) ångest och depression + tidigare missbruk i bagaget samt en "känsla" av att inte riktigt "passa in" (vilken, såvitt jag kan minnas fanns där redan så tidigt som strax innan skolåldern!), så tycker jag mig besitta tillräckligt med både egen erfarenhet, många andra bekantas i regel väldigt likartade uppfattning o erfarenhet (nat.vis dock ej utan sina undantag). För att inte nämna att jag även läst en hel del i ämnet.
Så, är det fortfarande på det viset att en stor del av Sveriges befolkning är av den åsikten att det ("enda") alla dessa människor behöver göra - är inget mer, eller annat än att "ta sig i kragen"?
I så fall skulle jag vilja påstå att just detta utgör en utav alla de anledningar till att en så stor del, och dessutom en tillsynes allt större grupp människor känner sig som "annorlunda" o "missförstådda" individer vilka helt enkelt inte "passar in". Vare sig i samhälls- eller arbets-livet.