Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2017-06-01, 10:12
  #157
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MariaMary
Hur klarar du ekonomin nu då med boende och mat osv?
Förtidspension.

Citat:
Ursprungligen postat av MariaMary
Var det förresten inte du som ville bli författare? Jag ber om ursäkt över att ha fel, jag tycker jag minns din signatur från litteraturinlägg. Men i så fan så kanske du kan göra slag i saken och passa på och lära dig skriva böcker, det kan man väl göra utan handledning?
Jag har inte skrivit så mycket under det senaste året, tyvärr. Men jag hoppas att jag ska få ändan ur vagnen snart och publicera min första roman.
Citera
2017-12-14, 21:09
  #158
Avstängd
Helt OK för mig och många andra att välja att inte jobba - Så länge du inte uppbär en enda krona i bidrag från våra skattade kronor! I annat fall är du en parasit som borde skämmas varje gång du ser dig själv i dina självömkande ögon!

Tips! Vandra upp i Norrländska skogen och bo och lev på det som finns i naturen.
Citera
2017-12-14, 22:59
  #159
Medlem
.Hellraiser.s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TrevorP
Framförallt så avskyr jag samhället såsom det är där allt handlar om överprestation bara för sakens skull. Man ska jobba för att visa hur duktig man är osv. Det är bara några få som tjänar på att alla andra slavar bort sina liv.

Plus att det aldrig riktigt handlar om att man ska tjäna på det man gör eller göra saker för att det är lukrativt utan det är alltid bara för att kunna visa upp för andra att man gör en massa olika saker.
Citera
2017-12-15, 00:36
  #160
Medlem
Mitt tips är att du ska skaffa ett jobb där du kan jobba svart och bestämmer själv hur du ska jobba, förstår att det kanske inte är så lätt. Det som förstör jobbandet för mig är att man måste betala så mycket skatt och betala för alla free riders, inklusive den extrema asylinvandringen som våra politiker fortsätter ljuga om. Jag är beredd att byta till ett sämre jobb om jag slipper betala skatt eftersom jag skulle må bättre psykiskt av det, men det är inte helt enkelt
Citera
2017-12-16, 20:43
  #161
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Furienna
Förtidspension.


Jag har inte skrivit så mycket under det senaste året, tyvärr. Men jag hoppas att jag ska få ändan ur vagnen snart och publicera min första roman.

Räcker förtidspension till hyra till en lägenhet? Eller bor du hemma hos föräldrar eller i någon form av subventionerat boende?

Roligt med romanen! Håller tummarna för att det går bra!
Citera
2017-12-16, 20:45
  #162
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av beglert
Helt OK för mig och många andra att välja att inte jobba - Så länge du inte uppbär en enda krona i bidrag från våra skattade kronor! I annat fall är du en parasit som borde skämmas varje gång du ser dig själv i dina självömkande ögon!

Tips! Vandra upp i Norrländska skogen och bo och lev på det som finns i naturen.

Ver förstås inte hur det är för just TS, men en del klarar inte att arbeta som vi andra pga psykiska och/eller fysiska funktionshinder.
Citera
2019-06-26, 22:32
  #163
Medlem
Ska börja med att "erkänna" att jag dock inte har läst samtliga kommentarer här.

Hursomhelst så känner jag igen mig i TS o många andras inlägg också. Vilket jag tror ofta kan handla om att "vi" (med dessa problem) helt enkelt inte verkar (eller för den delen heller ens kunna ["låtsas"]) passa in i den mall, inom vilken man som människa bör vara för att kunna "fungera optimalt/effektivt'' i detta nuvarande samhälle": där man:

A). Bör vara , som det i alla fall brukar kallas; ambitiös - och därmed besitta den "mentala läggningen" att kunna långsiktigt o tålmodigt och sträva mot nåt för en själv särskilt mål + kunna "konsten" att "sälja in sig" (kalla det PR eller CV, för mig sak samma) för att slutligen få ett, för en själv särskilt "passande" jobb (inte sällan ett välbetalt sådant).
B). Bör, eller snarare måste vara socialt lagd.
C). Måste vara stresstålig (eller åtminstone klara av längre eller kortare stunder av stress). Och, slutligen, men dock ej uteslutande:
D). Kunna, som de så fint säger "multi-task:a".

Och jag menar i alla fall att detta är den "typ" av människa som arbetsmarknaden idag eftersöker och samhället prisar - i synnerhet om densamma även är en "god medborgare=god konsument"!

Först vill jag dock börja med att påpeka att människan troligen ALDRIG förr har levt i ett såhär likriktat, och/eller endimensionellt samhälle med tillhörande arbetsmarknad. Utan att det istället, och det för inte alltför länge sedan heller faktiskt - då faktiskt fanns efterfrågan på betydligt fler "människotyper": som t.ex den som vill jobba utomhus, som vill kroppsarbeta, som trivs bäst att jobba självständigt, som trivs bäst med ett jobb med av arbetsgivaren klara arbetsuppgifter - likaväl som den idag enda efterfrågade "typen"; den Ambitiösa, Sociala, Stresståliga och Multi-task:ande!

Men, då man finner sig vara en av alla dessa andra olika "människotyper" (varav nat.vis blott ett fåtal olika är nämnda ovan) - oundvikligen och tyvärr kommer att märka detta genom känslan av att man inte riktigt "passar in" på jobbet, inte klarar den stress som medföljer, att det liksom går emot "ens egna natur" att antingen fixa eller i alla fall klara utföra sina arbetsuppgifter utan alltför mkt adderande stress, inte är "tillräckligt" social/extrovert - eller, kanske i längden inte klarar av sitt jobb, utan att få betala dyrt i välmående på olika sätt. Eller, för den delen antingen få eller klara att behålla ett jobb!
(Även om "känslan" utav att "inte passa in" eller "vara annorlunda" oftast debuterar klart tidigare än då det är dags att skaffa sig ett jobb dock!)

Och, därtill kommer ju även alla de som må lida utav en eller flera neuropsykiatriska diagnoser (som t.ex ADHD, ADD, Asperger, Dys-leksi eller -kalkyli etc.), vilka idag sägs ingå i det s.k "autism-spektrumet" och även är klart överrepresenterade bland de som hamnar i kriminalitet o missbruk - ofta genom s.k "själv-medicinering" [då de med dessa diagnoser ofta även lider utav depression och/eller ångest...men sällan, om någonsin (för ca 10+ år sedan åtm.) i princip aldrig fick ngn medicinering mot - men då det kommer till ångest istället numera är precis tvärtom så att det är ngt man numera generellt sett aldrig får ngn medicin mot, men för ca 10-15+ år sedan lättare kunde få medicin mot). Och sedan har vi ju alla de som lider utav psykisk ohälsa av olika slag (såsom t.ex depression, ångest, mer eller mindre allvarlig insomnia eller fobier av olika slag), IBS (Irratable Bowel Syndrom, vilken tillsammans med psykisk ohälsa räknas som en utav de stadigt ökande, liksom även en av de s.k "dolda folksjukdomarna", där man åtminstone då man är inne i ett "skov" i värsta fall inte ens kan lämna lägenheten, då man ständigt behöver vara nära en toalett - och vilken alltid antingen blir värre, alt. utmynnar i ett skov vid upplevd stress, och i stort sett alltid därtill ger mer eller mindre ångest under dessa skov).
Så, för att endast ha nämnt ett litet och godtyckligt antal gäng utav alla de olika människotyper, några av de olika neuropsykiatriska och psykosomatiska sjukdomar samt även de typer av psykisk ohälsa som många människor lider av - så tycker jag mig ha visat att dagens arbetsklimat omöjligtvis kan "passa", eller vara faktiskt "klaras av" av alla.

Och med att "inte passa in" - så vill jag alltså, måhända något djärvt hävda att vi här finner många, om inte de flesta, eller t.o.m kanske samtliga utav alla de som helt enkelt inte "klarar av" eller "passar in" i dagens arbets- och sociala klimat.

Och slutligen, då jag själv har både ADD och Asperger (Syndrom) med (närapå tillhörande) ångest och depression + tidigare missbruk i bagaget samt en "känsla" av att inte riktigt "passa in" (vilken, såvitt jag kan minnas fanns där redan så tidigt som strax innan skolåldern!), så tycker jag mig besitta tillräckligt med både egen erfarenhet, många andra bekantas i regel väldigt likartade uppfattning o erfarenhet (nat.vis dock ej utan sina undantag). För att inte nämna att jag även läst en hel del i ämnet.

Så, är det fortfarande på det viset att en stor del av Sveriges befolkning är av den åsikten att det ("enda") alla dessa människor behöver göra - är inget mer, eller annat än att "ta sig i kragen"?
I så fall skulle jag vilja påstå att just detta utgör en utav alla de anledningar till att en så stor del, och dessutom en tillsynes allt större grupp människor känner sig som "annorlunda" o "missförstådda" individer vilka helt enkelt inte "passar in". Vare sig i samhälls- eller arbets-livet.
Citera
2019-06-27, 00:39
  #164
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MariaMary
Räcker förtidspension till hyra till en lägenhet? Eller bor du hemma hos föräldrar eller i någon form av subventionerat boende?

Roligt med romanen! Håller tummarna för att det går bra!
Oj, jag måste ha missat det här inlägget. Men nu får du ett mycket försenat svar.

Ja, visst ska en förtidspension räcka till att hyra en lägenhet. Det är meningen att man ska klara sig på den, för hur ska det annars gå? Pensionärer har dessutom rätt att söka bostadstillägg, upp till ca 5000 kronor i månaden. Just nu bor jag dock med min mamma, för hon mår dåligt och behöver min hjälp med allt möjligt (särskilt allt som är elektroniskt).

Romanerna (det är meningen att det ska bli en serie i fyra delar) har nu tyvärr inte fått den uppmärksamhet de förtjänar på länge, men jag bör ta itu med dem så fort som möjligt.
__________________
Senast redigerad av Furienna 2019-06-27 kl. 00:45.
Citera
2019-06-27, 00:40
  #165
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Anatta
Ska börja med att "erkänna" att jag dock inte har läst samtliga kommentarer här.

Hursomhelst så känner jag igen mig i TS o många andras inlägg också. Vilket jag tror ofta kan handla om att "vi" (med dessa problem) helt enkelt inte verkar (eller för den delen heller ens kunna ["låtsas"]) passa in i den mall, inom vilken man som människa bör vara för att kunna "fungera optimalt/effektivt'' i detta nuvarande samhälle": där man:

A). Bör vara , som det i alla fall brukar kallas; ambitiös - och därmed besitta den "mentala läggningen" att kunna långsiktigt o tålmodigt och sträva mot nåt för en själv särskilt mål + kunna "konsten" att "sälja in sig" (kalla det PR eller CV, för mig sak samma) för att slutligen få ett, för en själv särskilt "passande" jobb (inte sällan ett välbetalt sådant).
B). Bör, eller snarare måste vara socialt lagd.
C). Måste vara stresstålig (eller åtminstone klara av längre eller kortare stunder av stress). Och, slutligen, men dock ej uteslutande:
D). Kunna, som de så fint säger "multi-task:a".

Och jag menar i alla fall att detta är den "typ" av människa som arbetsmarknaden idag eftersöker och samhället prisar - i synnerhet om densamma även är en "god medborgare=god konsument"!

Först vill jag dock börja med att påpeka att människan troligen ALDRIG förr har levt i ett såhär likriktat, och/eller endimensionellt samhälle med tillhörande arbetsmarknad. Utan att det istället, och det för inte alltför länge sedan heller faktiskt - då faktiskt fanns efterfrågan på betydligt fler "människotyper": som t.ex den som vill jobba utomhus, som vill kroppsarbeta, som trivs bäst att jobba självständigt, som trivs bäst med ett jobb med av arbetsgivaren klara arbetsuppgifter - likaväl som den idag enda efterfrågade "typen"; den Ambitiösa, Sociala, Stresståliga och Multi-task:ande!

Men, då man finner sig vara en av alla dessa andra olika "människotyper" (varav nat.vis blott ett fåtal olika är nämnda ovan) - oundvikligen och tyvärr kommer att märka detta genom känslan av att man inte riktigt "passar in" på jobbet, inte klarar den stress som medföljer, att det liksom går emot "ens egna natur" att antingen fixa eller i alla fall klara utföra sina arbetsuppgifter utan alltför mkt adderande stress, inte är "tillräckligt" social/extrovert - eller, kanske i längden inte klarar av sitt jobb, utan att få betala dyrt i välmående på olika sätt. Eller, för den delen antingen få eller klara att behålla ett jobb!
(Även om "känslan" utav att "inte passa in" eller "vara annorlunda" oftast debuterar klart tidigare än då det är dags att skaffa sig ett jobb dock!)

Och, därtill kommer ju även alla de som må lida utav en eller flera neuropsykiatriska diagnoser (som t.ex ADHD, ADD, Asperger, Dys-leksi eller -kalkyli etc.), vilka idag sägs ingå i det s.k "autism-spektrumet" och även är klart överrepresenterade bland de som hamnar i kriminalitet o missbruk - ofta genom s.k "själv-medicinering" [då de med dessa diagnoser ofta även lider utav depression och/eller ångest...men sällan, om någonsin (för ca 10+ år sedan åtm.) i princip aldrig fick ngn medicinering mot - men då det kommer till ångest istället numera är precis tvärtom så att det är ngt man numera generellt sett aldrig får ngn medicin mot, men för ca 10-15+ år sedan lättare kunde få medicin mot). Och sedan har vi ju alla de som lider utav psykisk ohälsa av olika slag (såsom t.ex depression, ångest, mer eller mindre allvarlig insomnia eller fobier av olika slag), IBS (Irratable Bowel Syndrom, vilken tillsammans med psykisk ohälsa räknas som en utav de stadigt ökande, liksom även en av de s.k "dolda folksjukdomarna", där man åtminstone då man är inne i ett "skov" i värsta fall inte ens kan lämna lägenheten, då man ständigt behöver vara nära en toalett - och vilken alltid antingen blir värre, alt. utmynnar i ett skov vid upplevd stress, och i stort sett alltid därtill ger mer eller mindre ångest under dessa skov).
Så, för att endast ha nämnt ett litet och godtyckligt antal gäng utav alla de olika människotyper, några av de olika neuropsykiatriska och psykosomatiska sjukdomar samt även de typer av psykisk ohälsa som många människor lider av - så tycker jag mig ha visat att dagens arbetsklimat omöjligtvis kan "passa", eller vara faktiskt "klaras av" av alla.

Och med att "inte passa in" - så vill jag alltså, måhända något djärvt hävda att vi här finner många, om inte de flesta, eller t.o.m kanske samtliga utav alla de som helt enkelt inte "klarar av" eller "passar in" i dagens arbets- och sociala klimat.

Och slutligen, då jag själv har både ADD och Asperger (Syndrom) med (närapå tillhörande) ångest och depression + tidigare missbruk i bagaget samt en "känsla" av att inte riktigt "passa in" (vilken, såvitt jag kan minnas fanns där redan så tidigt som strax innan skolåldern!), så tycker jag mig besitta tillräckligt med både egen erfarenhet, många andra bekantas i regel väldigt likartade uppfattning o erfarenhet (nat.vis dock ej utan sina undantag). För att inte nämna att jag även läst en hel del i ämnet.

Så, är det fortfarande på det viset att en stor del av Sveriges befolkning är av den åsikten att det ("enda") alla dessa människor behöver göra - är inget mer, eller annat än att "ta sig i kragen"?
I så fall skulle jag vilja påstå att just detta utgör en utav alla de anledningar till att en så stor del, och dessutom en tillsynes allt större grupp människor känner sig som "annorlunda" o "missförstådda" individer vilka helt enkelt inte "passar in". Vare sig i samhälls- eller arbets-livet.
Bra inlägg! Tyvärr är Flashback fullt av översittartyper, som vill trycka ner andra för att de själva ska få känna sig bättre.
Citera
2019-06-27, 01:08
  #166
Medlem
att jobba är att tänka att man gör något bra.
gör något bra idag!
Citera
2019-06-27, 01:22
  #167
Medlem
Furiennas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av deathisfakenews
att jobba är att tänka att man gör något bra.
gör något bra idag!
Alla är inte friska och klarar av att jobba.
Citera
2019-06-27, 02:11
  #168
Medlem
Finns massa jobb som känns som att de ger något...jobbat på lager i många år gråa väggar grått betong golv, långa korridorer utan en människa..det tär på en man blir dum i huvudet. Men utbilda dig till nåt inte lätt det heller klara sig på CSN när hyrorna ligger på 6 tusen minst...Men om du inte väljer nåt yrke blir det riktigt trist. Soc går inte att leva på. Det finns arbetsplatser där det är 6 timmars arbetsdag.

Sen det här med depression asså vad fan skärp dig. Lägg dig ner och dö då för helvete
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback