• 10 598 online
  • 1 134 974 medlemmar
  • 58 834 536 inlägg
  • 4
  • 5
2017-11-14, 18:37
  #49
Medlem
Jag blev i våras ombedd att skriva även här om mina iakttagelser. Tystnaden sedan dess beror på att ingenting har hänt, förrän nu:


Fynd! Det finns någonting i myrens djup, och jag är nu helt övertygad om att detta någonting är ett tvåmotorigt propellerflygplan som sjunkit före 1965.

I september öppnade Lantmäteriet sin skattkammare och lade ut historiska flygbilder. När jag jämförde den av mig misstänkta landningsplatsen dåtid (fotoår 1965) med nutid blir det uppenbart att någonting har rört om kraftigt i gyttjan. En fjällmyr växer normalt extremt sakta, i bästa fall någon millimeter per år, och den här är inget undantag -- så när som på den myrdel som jag är intresserad av. Där har vi kraftig tillväxt och förändring. Befintliga tuvor har blivit större, nya tuvor har tillkommit, och det ser även ut att ha hänt saker under ytan. Jag kan inte tänka mig någon annan orsak än att en stor händelse har rört om i gyttjan, så att fräscht material har nått ytan.

På ytan går det att se en tydlig rak kanal som leder från nordost till avtrycket av babords motor. Den motorn var alltså sannolikt igång. Mindre tydligt, men ändå synligt, är två med den parallella linjer, som leder till avtrycken efter nosen och styrbordsmotorn.

Denna insikt ledde till ett nytt besök på platsen i oktober, med ny sondering bland tuvorna. Längre sond i år än förra året (drygt fem meter), men botten är fortfarande inte hittad. Strax framför avtrycket efter vingen tog det stopp på 2-2,5 meters djup. Ett mycket hårt skikt, som ändå gick att bryta igenom med hel kroppsvikt vertikalt på en sond med diameter på någon under en centimeter. Skiktet var någon, eller några få, decimeter tjockt och på andra sidan gick det mycket lätt. Lös gyttja eller fritt vatten. Ännu intressantare är att när sonden skulle tillbaka greppade skiktet så hårt om sonden (läs en skarvhylsa) att nedersta sektionen lossnade från infästningswiren och blev kvar i djupet. Det är svårt att inte tänka på de hullingar man får när man sticker igenom en plåt. Tyvärr gjorde detta sonden oanvändbar för vidare undersökning.

Det här stämmer fint ihop med en sondering förra sommaren, då det tog emot på 1,5-2 meter där babords stabilisator borde vara. Då försökte vi dock inte trycka igenom. Däremellan, och runt omkring, är det mer än fem meter gyttja.

Sålunda: Ett tvåmotorigt propellerflygplan som sjunkit före 1965.

Det som talar för att det är Röd Niklas, den Saab B 18B som med tre mans besättning försvann i snöstorm 1946 är att i gryningen morgonen efter försvinnandet såg två kvinnor i byn Storåbränna ett mystiskt eldsken i bergen. Såg som del eldskenet beskrevs (intensivt, intensivt rött, falnar fort) kan det ha varit en nödraket, och en nödraket i den riktning båda pekade ut kan inte ha kommit från någon annan plats än här. Höger, vänster eller bortom skulle ha skymts av terräng, och ett haveri eller en signaleld hitom skulle ha hittats fort.

Om det är Röd Niklas har jag ett möjligt händelseförlopp, som bygger på vittnesmål i haverirapporten och från vägen, terrängen och ett enkelt misstag och ett försök att korrigera det som skulle placera dem just här, eller max några kilometer bort.

Flygspaning inleddes senare när vädret var flygbart, flera dagar efter försvinnandet (i snöstorm och sträng kyla). Då var flygplanet helt översnöat och omöjligt att upptäcka. När våren sedan kom sjönk flygplanet snabbt i den lösa gyttjan, men det finns uppgifter om att minst en person har sett ett i en tjärn sjunket flygplan från kriget i det här området. Exakt var och exakt när har försvunnit i decenniernas töcken.

Det finns ingenting som tyder på att besättningen lämnat flygplanet. Förmodligen var det enda väderskydd i den pågående snöstormen, och det går inte att från platsen avgöra åt vilket håll civilisationen ligger.

Högkvarteret är informerade om de nya fynden.
Citera
  • 4
  • 5