Citat:
Ursprungligen postat av
Eerieye
Intressant ändå med det internationella intresset. Om man får drömma lite så kan man tänka sig en Mjölner med ett enklare magasin och monterat på en kärra. Ammunitionen transporteras i magasinet. Allt är automatiskt, även omläggningen, och övervakas inne i dragfordonet. När man har skjutit sin salva så sticker man direkt till en säkrare plats och laddar om magasinet.
I kommentarerna till den länkade artikeln fanns det uppgifter att ett hjulbaserat fordon inte var en tillräcklig stabil plattform. Därav CV90 som plattform.
Jag tänker då på Amos och Archer....... och andra länders nyliga val av bandbaserat artilleri.
Men är det så viktigt med stabil plattform med självsökande granater? Typ Bonus. Och som ett brev på posten:
Citat:
Idag tecknade FMV avtal med BAE Systems Bofors AB om köp av granater av typen Bonus.
BONUS är en 155 mm artillerigranat med två verkansdelar. Den är avsedd att användas för att bekämpa fientliga stridsfordon.
...
Bonus är en så kallad intelligent granat som när den närmar sig målområdet aktiverar en målsökare som börjar avsöka marken efter värmekällor som matchar signaturen av ett stridsfordon.
http://www.fmv.se/sv/Nyheter-och-pre...ranaten-Bonus/
Och sedan tidigare finns den GPS styrda Excalibur.
https://sv.wikipedia.org/wiki/XM982_Excalibur
KAn det vara så att för precisionsstyrd ammunition behövs inte en lika stabil plattform som för vanliga granater?
För att bekämpa pansaransamlingar på långt håll med ex Bonus kan det till och med finnas fördel med viss spridning. Helt perfekt med en långskjutande hjulburen kanon med ett mindre magasin för att kunna ge eld och avvika. Det passar precis in på Archer som en stridsfordonsdödare på långt håll.
För vanliga granater i större volymer mott trupp gör sig däremot en dubbelpipig bandgående och splitterskyddad GRK-vagn med stort magasin sig väldigt bra för att säkerställa träff i målet. Det då räckvidden är kortare och de behöver kunna följa med enheten de stödjer. Stabil bandgående och terränggående plattform, stor eldhastighet, stort magasin och skyddad. Det är CV90 och Mjölner.
Vi gör alltså precis tvärtemot finnarna som har hjulgående GRK och nu skaffar sig bandgående artilleri.
Andra länders val av bandgående volymartilleri är kanske baserat på bristen på bandgående GRK?
Därav det stora intresset för en väl fungerande Mjölner som ändrar förutsättningarna och kraven på vanliga artilleriet.
Utan bandgående GRK måste artilleriet kanske grupperas närmare, dvs närmare fronten och de understödda förbanden och dessutom kunna följa ned dem oavsett terräng. Dvs en sådan lösning måste nästan vara bandgående.
Att det finns målsökande GRK granater också gör inte saken sämre för bandgående GRK.