• 58 549 online
  • 1 128 019 medlemmar
  • 58 540 554 inlägg
Igår, 17:30
  #4201
Medlem
socialistindivids avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Pappa66
Precis så har det varit för mig också, det handlar inte bara om att sluta dricka alkohol eller missbruka droger, det handlar om livsstilsförändringar. För mig var just livsstilsföränringarna jobbigast, hur man agerar socialt, rutiner, förhållanden, vänskaper, stress osv.
Jag trodde helt seriöst i nästan ett års tid (mitt första nyktra år på 30 år) att jag aldrig mer skulle kunna känna glädje eller skratta. Men det kom smygande och ibland är jag riktigt glad, och det bästa, jag kan skratta av hjärtans lust, helt spontant så det bubblar i kroppen.

För mig så hjälpte KBT jättemycket, det var en salig blandning av hjälp jag fick, behandlingshem, sjukvård, AA, KBT, kärlek från mina nära och kära. Svårast var nog att ta emot all kärlek och hjälp och verkligen göra som andra sa åt mig att göra.

7 år!!!! Helt otroligt egentligen, jag hoppas jag kan skriva samma sak om 4 år

Tack för den fetade påminnelsen. Som många här skriver, vi har ett hål i oss. Alkohol och droger fyllde det och räddade oss - en tid - från ångesten hålet i själen utsöndrar. Jag söker själv - men jag har just börjat efter över femton års missbruk - efter vad det hålet består av och vad jag ska göra för att fixa det utan droger. Tredje dagen nu. Med ett växande svart ångesthål. "Vem fan är jag, varför blev jag och gjorde så här." Bedövningen tog bort det, tillfälligt, sen blev det bara än värre.
Tack och kämpa på!
Citera
Igår, 21:40
  #4202
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av socialistindivid
Det är starkt av dig, och jag - och du - vet att om du fixar fem dagar till så kommer det vara lättare. Hur tror du att du mår om fem dar om du drar en fylla eller två nu?
Har du något program att följa, mål att sätta upp. Mitt egna mål eller snarare val, är att kanske ännu ha kvar en familj med tre underbara barn jag ställt till det för, eller förlora dem. Det kan hända jag redan gjort det. Men jag måste ändå sluta, annars kommer jag - precis som du själv skriver att du kommer - aldrig hitta frid.
Kämpa på, hitta mål, små eller stora att nå. Döda tid med att göra något fysiskt blandat med att läsa eller skriva till exempel här. Vi har alla olika anledningar, mål och möjligheter. Men vi har ett gemensamt. Vi klarar inte av alkohol, den djävulen fångar oss på första ölen.
Styrka till dig och hoppas du får fem rena dagar till, för det kommer vara mycket bättre redan då. Det vet du.

Tackar för dina ord, är nu inne på dag 10 tror jag.. hade ju hoppats att ångesten och suget skulle släppt mer vid det är laget, men det finns kvar, speciellt det förbannade tanken på att en whisky, en vodka eller lite vin skulle ordna upp så mycket. Och samtidigt är jag ju helt medveten att så inte är fallet...

Som du säger gäller det sätta upp små "milstolpar" eller mål och kämpa efter dom.
Mina är just nu att helt enkelt att inte bli tokig, jag har börjat motionera lite igen för att försöka skingra tankarna.
Besvikelsen på sin egen dumhet är nog det värata just nu, uppväxt med en far som hade väldigt grova alkoholproblem i min tonår, och så är man själv här.
Berättade för några vänner och min bror i helgen om mina problem och det var inte roligt, men ack så nödvändigt.

Jag vet att det inte är försent, det var inte här jag ville vara vid 27 års ålder. Det är inte här jag ska vara vid 30 års ålder..

Jag kommer också som du skriver följa denna tråden och försöka skriva själv här med.
Jag önskar dig med all lycka och jag med många andra finns här för dig broder, du är aldrig själv.


" I admit that I ain't no angel
I admit that I ain't no saint
I'm selfish and I'm cruel but you're blind
If I exorcise my devils
Well my angels may leave too
When they leave they're so hard to find"
Citera
Idag, 08:41
  #4203
Medlem
socialistindivids avatar

@Daligimage

Dag tio är starkt jobbat broder! Att skriva att det inte blir värre vore att dra förhastade slutsatser. Jag ligger fem dygn bakom dig ca. Och också för mig har saker från ungdomen börjat poppa upp i skallen. Stryk av farsan, osäkerhet och rädsla i skola, som ledde till flykt – då i våld och ungdomskriminalitet – allt för att framstå som en tuffing.
Fint att du berättade för din brorsa och vänner. Fortsätt med det. Berätta för fler om det går.

”Jag vet att det inte är försent, det var inte här jag ville vara vid 27 års ålder. Det är inte här jag ska vara vid 30 års ålder..”
Här har du ett par milstolpar. Betänk att jag korsar 45strecket, har överskuggat tiden för en underbar familjs senaste minnen med mina race. Att jag klarat jobbet – på en nåder i och för sig – är konstig tur eller något.

Du är inte speciellt gammal, tänk vilken chans du ännu har! Du har nästan 20 år på mig. Tänk att vbara sådan du inte vill vara vid 30 vid 45?
Du har ännu möjlighet att jobba dig upp, vuxenstudera, se världen, bilda familj eller vad som du nu vill göra. Men bara du kan göra det. Och vad det än är du drömmer om, måste du bli klar över att det som var, som skapade hålet i dig, aldrig kan ändras. Men du kan gå vidare och använda andra metoder än drickat för att handskas med det. Tills det glöms bort. För du vet, att tar du den där drinken, så är du som bäst tillbaka på ruta minus tio, eftersom du just tagit bort tio dygn av det nya bättre liv du börjat. Och den början kommer varas tuff, ett bra tag till. Men du blir stark. Du är ung, men ändå inte så ung att du har råd att kasta mer tid på missbruket.

Lycka till, jag tänker på dig och tror på dig medan jag tampas med min allt kraftigare ångest över hur jag betett mig, hur jag dövat mig med allahanda medel. En självisk feg karusell då den gått ut över andra. Fy fan för mig. Att börja tycka om sig själv är fördjävla svårt.
Kör på, sysselsätt dig.
Kram,
SI

Many’s the time I’ve been mistaken
And many times confused
Yes, and I’ve often felt forsaken
And certainly misused
Oh, but I’m all right, I’m all right
I’m just weary to my bones
Still, you don’t expect to be
Bright and bon vivant
So far away from home, so far away from home
Citera