Den stora schacktråden

Ett bättre spelare slås nog bäst med någon taktik denne råkar missa. Jag gillar att försöka lösa schackproblem (som dock oftast har ovanliga taktiska kombinationer, för de blir intressantare problem då) och ska försöka hitta öppningar som leder till taktiskt rika spel. Alltså nåt i stil med många pjäser kvar i en någorlunda öppen position. Överlasta fiendens tankekapacitet och söka efter mindre uppenbara taktiska manövrar som förhoppningsvis ligger i dennes fog of war.

Jag spelar för att det är kul och taktik är jättekul, så jag vill se till att spela intressanta partier som utvecklar min taktiska förmåga. Taktik är som ett litet spel i spelet, som ett konstruerat schackproblem, så där har nybörjaren en första chans att skaffa sig ett övertag. Ett slag vinner inget krig, men två kanske.

Jag undrar om det inte borde vara relativt enkelt att byta bort eller blockera alla bönder och byta bort alla pjäser så man får remi även om man ligger en löpare eller springare under mot en bättre spelare? Det är ju snopet att vinna en pjäs men ändå tvingas till remi. Man kanske t.o.m. kan offra en pjäs mot två bönder och sen byta bort från den övervikten till inga bönder alls och en pjäs som inte kan hota matt.

Fri,

Om du ligger över i material så är det en bra idé att avveckla, dvs byta pjäser. Då vinner du slutspelet. Om du ligger under i material är det dålig strategi, Då måste du spela taktiskt och gå på attack.

Se upp så att du inte byter bort dig till kung och springare eller löpare, mot kung, för då är det remi. Och se upp för kantbönder, de ger i vart fall i schackproblem ofta möjlighet för motståndaren att tvinga fram remi med ensam kung oavsett materiellt underläge. Spelet är inte alls vunnet bara för att man vunnit en springare eller en löpare, om det snabbt byts bort till slutspel. Hellre en fribonde (=drottning snart) än en ensam löpare eller springare i slutspelet.

Försvar av kungen efter kort rockad.

Hur mycket jag än är emot att flytta på f2-bonden, så är kanske f*g3 bättre än h*g3, vid ett pjäsbyte eller så. Beror förstås på positionen, men är inte sen h3 och Kh2 en säker kungaställning? Springare kan bara schacka ohotat av bönder från f1 och då skymmer det första ranken. Samtidigt finns det inga diagonaler till kungen. Två flyktvägar för kungen ifall Dg1 eller Th1 hotar i nästa drag, g4 eller h4. Så det krävs fyra pjäser för ett mattangrepp, så länge bönderna försvaras. Dubbelbönderna på g-filen borde vara lättillgängliga för pjäserna att försvara, och de har ju kungen som gratis +1, så det håller potentiellt även vid pjäs under. Är därför g3 en föredragen ruta för en kungaförsvarande pjäs framför rockadens bönder, för att en stark kungsställning ännu är möjlig om den slås?

Finns det erfarenheter av denna konstellation i h1-hörnet?:
gh
. .
bb - 3
bK - 2
...... - 1

Är du kvar i mittspelet så ska du slå hxg3, kungen behöver f-bonden som skydd.
Kommer det ett angrepp så sker det antingen framifrån eller diagonalt från centrum.

Är du inne i slutspel så kan det finnas en poäng att slå fxg3, du öppnar en kortare väg för din kung in mot centrum. Dina tre bönder på h- och g-linjerna kan dessutom skapa en avlägsen fribonde.

Bönder på g2, g3 och h3 med kung på h2 är inte en säker kungsställning. Med bönder på tredje raden behöver din motståndares bönder gå ett steg kortare för att bryta upp din kungs bondesköld. Helst ska bönderna stå kvar på andra raden med kungen på g1.

När drottningen och löparen med samma färg som f2-rutan är borta så avancerar f2 med fördel.
Ja, men om man nu vill ha en försvarare framför bönderna, så kan ju denna bytas bort och en av kungsbönderna måste slå. En löpare på g3 garderar h2 likaväl som en springare på f3 gör, och därtill f2. Men om den slås och man tar tillbaka med f*g3 så har man väl en bättre bondeställning om det finns tid för h3 och Kh2, än vad man har efter g*f3. (Särskilt med en springare på h1 )

En annan kungsställning som känns ännu säkrare vore med h- och g- bönderna avancerade var sitt steg, kungen på h2 och en löpare på g2.

fgh
. . .
..bb - 3
bLK - 2
........ - 1

Jag tycker kungen gör sig bättre på näst sista rank där den helt enkelt täcker fler fält och har mer rörlighet. Och diagonalbonden är nu g3 som dessutom är garderad av f2 som nu kan slå utan att förlora spelet, för den är inte längre kungens diagonalbonde och livvakt. Kräver bara två fler drag än vanligt fiancehtto, med h3 och Kh2. Och Kh2 kan kanske vänta tills man blir schackad, för det är omöjligt att följa upp med en garderad matt på g1 eller att hota h2. Det ger tyvärr knappast någon bonus för bondeavancemang eller kungacentralisering, dock. Det är för ett defensivt mittenspel. Och därför förhoppningsvis för svart, som jag vill pröva ut det här som, men jag använder koordinater som för vit.

Om inte någon har dåliga erfarenheter att varna för kring denna idé? g1 är en svaghet, men en springare på e2 eller ett torn på sista ranken borde avhjälpa det.

Jag tror att i matchen mellan Carlsen och Anand 2013 så spelade svart som du beskriver.

http://www.chessgames.com/perl/chessgame?gid=1736710

Jag är dock tveksam, djupt tveksam. Fast vem är jag att vara tveksam till något som världsmästare spelar.

Det där partiet tål nog att titta på. Sätter drottningen i hörnet utan öppen fil. e2-bonden kvar som uppställd för nästa spel. Jag som är ny (sen barn) på schack, fokuserar på kungens säkerhet. Och den där ställningen ser jättebra ut för det ändamålet! Halva familjen intill sin kung. Men att sätta drottningen där den endast kan gå till två rutor, känns väldigt dåligt.

Låg en bit över 2000 när jag la ner schack. Mina råd:

1. Gör något annat fysiskt förutom schack. Skulle rekommendera en lagidrott då schack inte är så socialt. Rent schackligt så spelade jag bäst när jag hade god kondis.

2. Tidsoptimera. Blixt är kul och litet socialt, men ger inte så mycket på lång sikt. Jag tror det ger mest att satsa på analys av det man är sämst på. Tänk igenom positioner så djupt du bara klarar.

3. Analysera dina partier. Jag har aldrig ägt programvara. Skulle definitivt rekommendera att man gör en mycket omfattande manuell analys av partiet innan man använder programvara.

4. Studera de vanligaste slutspelen, i synnerhet med torn och bönder. Det är väldigt nyttigt att kunna vilka bondeställningar som gynnar springare över löpare också.

5. Välj öppningar med omsorg. Gillar du taktiskt spel kan kungsgambit, centrumgambit och liknande vara ett bra val. Vill du ha en säker ställning i början kan exempelvis katalanskt vara en idé.

Får man vid tävlingar föra anteckningar för att i efterhand underlätta ens analys av hur man tänkte? Jag tvivlar på att det är tillåtet.

Ah, taktik är ju det som är roligast med schack! Kataloniens öppning (för självständighet) ser onekligen säker ut nu plötsligt. Seriöst så gillar jag idén att hålla tillbaka e-bonden och istället g3 och Lg2, och byta c-bonden mot d, för kungens säkerhets skull och för en mer öppen löpardiagonal. Fast det vore ännu bättre som svart.

Nu är det många år sedan jag spelade men då var det obligatoriskt att föra protokoll vid tävlingspartier. Upplägget var att man hade cirka 2 timmar för de första 40 dragen sedan 1 timme för resten av partiet så man behövde protokollet för att veta om man klarat tidsgränsen.

Efter partiet var det kutym att man hade en kortare analys med motspelaren, det brukade ge en del insikt i partiet men det som var verkligt givande var att titta på partiet i lugn och ro hemma.

För i tiden fanns det schackklubbar litet överallt i landet, numera tror jag att det är mer koncentrerat till storstäderna(?). I vilket fall är det stor skillnad på att spela i klubb jämfört med att inte göra det. Om du börjar så räkna med att förlora en hel del i början, det är normalt.

Om det är det taktiska spelet du verkligen gillar så kör på det! Kungsgambit(e4 e5 f4) är en väldigt tveeggad öppning och kanske inte helt sund, men du får hur mycket taktik som helst redan från start. Inte min öppning så jag minns inte så mycket teori, dock tror jag det är svårt att undvika kombinationsspel helt för svart.

Om man spelar e4 e5 sf3 sc6 lb5 riskerar man att få möta berlinerförsvaret vilket är mindre kul om man vill ha taktiskt spel.

Det finns egentligen hur mycket idéer och "spel inom spelet" som helst i schack, har för mig att det skrivits böcker enbart om springarslutspel

Katalanskt är en "djup" öppning som jag inte förstår mig på riktigt, men den har fördelen av att man kan komma ut hyggligt även mot en motståndare som kan mycket teori.