Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
https://www.youtube.com/watch?v=oRdyNPyqLkA
Hittade det här, det är en ung kvinnlig journalist som gör reportage nere i en svensk ubåt, och även får vara med på ett dyk ner på bottnen. Så här kan det ha sett ut när K och M började sin resa! Det som slår mig är att man fysiskt kommer väldigt, väldigt nära varandra... väldigt lätt för feromoner att börja hoppa emellan en man och en kvinna.
Ja, du, det är lika intimt som i ruffen av vilken båt som helst, kan man nog konstatera. Rent psykologiskt ändras också "maktförhållandet" med de som är ombord, och där skiljer det sig avsevärt mellan en ruff i ett vanligt ytfartyg och en u-båt. Passagerare är, skulle jag säga, totalt utlämnade till den kapten/styrman, som befinner sig i den direkta närheten, och ska fylla lite vatten där, blåsa lite här........
När vi är lite bekanta med PM's personlighet, är det nog inte långt till tanken att han var riktigt, riktigt bekväm och kände lycka, när han var i dykläge i sin egen fantastiska lilla skapelse. Han var 100% i egen kontroll, och hade fullständig makt över de andra som var med. Hur mycket det hela varit en "professionell" tur mellan en journalist och en excentrisk övervintrad tonåring som stod lugnt i tornet och småpratade, hade "maktbalansen" förändrats helt i dykläge.
Jag vill inte fantisera, utan bara försöka förmedla den totala förändringen i relationen som inträffar, mellan ytläge och dyk. Jag har långt tidigare i tråden skrivit en del om det, då kanske mer funderat på KW's reaktioner att vara i ett "metastabilt" livsläge, under vattenytan. Men det kan vara fel fokus, kanske ska man istället fundera mer på vad som händer i PM's hjärna, när han, med helt egen kontroll, befinner sig under ytan!?
Han känner nog inte bara lycka under vattnet, där varken skattmasen eller andra "illvilliga" människor är på honom, han är i kontroll och hel frihet, bestämmer helt, och kan göra vad han vill. Om man kopplar denna, förmodande känslan, med intryck och ideer från besöken på sexklubbarna, är det kanske inte så långt bort till att något med kvinna/man hände, vad är mycket, mycket oklart.
Med dessa funderingar, kan jag inte låta bli att återkomma till KW's omdöme, att ensam gå ut på denna tur och genomföra ett dyk! Det kan vara svårt att föreställa sig situationen, och jag dömer absolut inte KW på något sätt! Nu kan det kanske också ha skett en ren olycka med luckan, eller en medveten handling med luckan ( mindre trolig, anser jag)! Det är alldeles för många möjliga förlopp, som kan ha skett.
Kan det vara så, som jag mycket tidigt spekulerade om, att KW ringt sin pojkvän alldeles innan dyket, och förmedlat en känsla av oro? Polisen och pojkvännen vet om det är så eller inte, vi får förmodligen veta det om något halvår.