Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kunde ju vara en bättre idé att oxytocinbehandla nykomna bärare av kulturellt betingad intolerans och inlärd skepsis mot värdnationernas samhällssammanhållande institutioner. De sedan länge bofasta är ju redan fostrade till att bejaka de värdegrundssystem som förmodas bära upp happy clappy mångkultur. Verkar dumt att prioritera sittandekorrigering hos gamla lydiga hundar i stället för att lära valparna svara på platskommando. Att desarmera naturliga alfadjur till förmån för inbördes stridande betaexemplar skapar ingen social harmoni i sociala flockar någonstans i naturen, och lär heller inte fungera i happy clappy mångkulturen. Men nu är ju förstås social ingenjörskonstiver ingen naturlig egenskap och dess utövare ser väl därför inte heller några begränsningar för den egna klåfingriga experimentlustan.

Trådkändisen och tillika socialdemokraten Widar Andersson skriver idag en ledare i folkbladet:

http://folkbladet.se/opinion/som-bes...om4822554.aspx

Han har rätt i sak men det han missar är att analysera VARFÖR politikerna ändå väljer att fokusera på Nazister. Trots att det saknas realpolitiska orsaker. Varför?

Den tolkningen jag gör är att det är en väldigt logisk orsak till att det är just nazister som utpekas som samhällets stora omedelbara fara. Trots avsaknaden av realpolitiska skäl.

Och svaret är i all sin enkelhet polariseringens hävstångseffekt.

De som tjänar mest på att hitta Nazister överallt i samhället är också de som driver frågan.
Som gör den agendasättande inom medier och politik.

Samma krafter som driver mångkulturpolitiken. De lyckas också hyfsat bra att polarisera frågan om mångkultur rejält. Antingen är det mångkultur som gäller eller också är man rasist/nazist. För eller emot. Inget sansad linje där inte.
Det är därför de så desperat behöver Nazister annars är deras globala mångkulturpolitik hotad.

Nazism-anklagelser är den naturliga radikaliseringen av rasism-anklagelsen som är deras sista frontlinjer i mediekriget om mångkultur.

De är helt enkelt desperata nu. De är på väg att förlora och då tillgriper de alla tillbuds stående medel.

Svenska s.k. journalister och politiker vill flytta fokus från det (enl. polisen) mer allvarliga hotet: Importerade terrorister, som dödar och lemlästar i islams namn.

Jo det är sant. Men att de för att lyckas tvingas gå till det extrema Nazisthotet tyder på ett stort mått av desperation.

Vad är nästa avledningsmanöver? Terrordåd? Krig?
Det börjar bli tomt på möjliga avledningsmöjligheter i mediekriget.

"Nazister", Trump & "Ryssland" är det som gäller just nu. Samt att mångkulturen har misslyckats för att "de rika" smiter undan skatt. Jag har också svårt att se vad nästa syndabock skulle kunna bli.

Jens Ganman har skrivit en mycket intressant bloggpost om Public service, främst SR där vi bland annat får ta del av redaktions och fikarumssnack. Exemplet med godisklubben var onekligen intressant även om det bara är en parentes. Så här gick det när det kom fram att Ganman hade gjort sig lustig över en godisklubb på redaktionen.



Dessutom blir man lite nyfiken på vem det här kan vara. "Ett toppnamn" som funderar på att gå över till alternativmedia?


Mycket intressant och härligt lång läsning så här på Fredagen.

https://jensganman.wordpress.com/201...ardeavgrunden/

Ganman förklarar varför:


Bror duktig syndromet?

Egentligen är det rätt absurt att man på Sveriges Radios väggar har kollage med rasifierade människor som sägs exemplifiera den berikande mångfalden i dagens Sverige. Som jag förstår av Jens Ganman fanns det inget kollage med bilder på Richard Aschberg, Peter Wolodarski, Helle Klein, Göran Greider, Svante Weyler på väggarna. Fast det är klart då hade ju SKAM (Svenska Kommittén mot Antisemitism) kommit ut ur gömmorna och ropat "Antisemitism på Sveriges Radio. Antisemitiska konspirationsteorier sprids på statlig myndighet. Fy!".

Om alla är curlade och ingen kan säga ifrån att kejsaren är naken blir hovet väldigt stort.

Oj vad det kommer göra ont när verkligheten gör sig påmind. När allt brister,
Noterat att många PK aktivister gärna refererar till Boye men nu passar jag på att citera en dikt som passar perfekt i sammanhanget, med några små ändringar

Jo men inte bara det (även om det är en viktig del av nazifokuseringen) lika viktigt tror jag att dessa nyttiga nazi-idioter fungerar som en säkerhetsventil.

Politikerna, journalisterna och kulturvänstern är förmodligen innerst inne som alla andra både skrämda av och förargade på det skenande våldet, parallellsamhällen, korruptionen, stenkastning mot blåljuspersonal, terrorattacker mm mm.

Samtidigt är de pga sin värdegrund förhindrade att ge uttryck för den oron och ilskan vilket förmodligen är extra plågsamt för känslostyrda konstnärssjälar.

Då kommer några hundra småkriminella low lifes som en skänk från ovan. Då kan man få utlopp för den uppdämda ilskan och rädslan, då kan man kollektivt få släppa fram sitt hat, då behövs ingen relativisering eller förståelse för olycklig barndom. Primitivt hat blir plötsligt en dygd, den som hatar mest är godast. "Det goda hatet", det känns säkert skönt.

Svensk massmedias beteende kan om man vill liknas vid de obligatoriska två minuterna hat per dag, som det författats om. De fåtaliga nazisterna i Sverige får här i det mångkulturella Sverige tjäna samma syfte som Oceaniens fiender. Självklart spelar inte bara nazisterna denna roll, det gör alla som inte odelat hyllar mångkulturen. Nazisterna är bara bäst på att vara fiender. Dem kan man hata utan varje reflektion. De få nazisterna kan hatas hämningslöst och förbehållslöst. De har inget värde, för att låna mångkulturalisternas egna ord. De är inte lika oss andra. De är undantaget som bekräftar regeln. Nog för att svenskar i gemen genom får sin beskärda del av hatet från de goda, i egenskap av att blott och bart vara svenskar i sitt eget land, men det är svårt att direkt öga mot öga hämningslöst hata grannar och vänner och släktingar, trots att de ibland sviktar i tron.

När det gäller nazisterna, ska man inte låta sig luras att gå i svaromål när drevet mot dessa usla få går. Inte låta sig luras att börja argumentera allt för häftigt mot mångkulturalisterna. I vart fall måste jag ibland bita mig själv i tungan. En del av syftet med nazi-fixeringen i svensk media är enligt min uppfattning nämligen, att om möjligt upptäcka dem som tar pratet om allas lika värde lite för bokstavligt. För det är ju så, att försvarar jag tanke- och yttrandefrihet och demonstrationsrätt och sånt, och denna rätt också ska gälla för nazister, så måste också jag vara nazist. Det är en mångkulturell självklarhet. Simpelt trick av media och andra, men det är ju så det funkar, tyvärr.

I övrigt måste jag säga att sedan jag flyttat hem permanent i juni i år, har jag drabbats av en stor trötthet. Det är så klart bara hur bara jag upplever det, men det känns verkligen som att det överallt i massmedia är ett evigt hällregn av propaganda och det känns som att jag vandrar i djup gyttja, såndär gyttja som när man drar upp stöveln för att ta ännu ett steg, så suger det liksom och det kommer ett slurpande ljud som avslutas tvärt med ett ljudligt - PLOPP! - när man äntligen får upp stöveln.

Så upplever jag dagens Sverige. Det gäller inte bara mångkultur- och invandringsfrågorna, det gäller inte bara massmedia det gäller en del annat också, men det är så tydligt att nåt är så inåt helvete fel med just de nämnda delarna av Det Nya Sverige. Det är tråkigt och jag blir så trött av det. Bäst känns det när jag medvetet håller mig själv okunnig. Och varför ska jag bry mig? Jag har det ju bra. Min familj, mina anhöriga och vänner har det ju bra. Det är ju direkt nedbrytande för den egna moralen att ta del av svensk så kallad nyhetsförmedling. Och är kanske det ett av syftena med all usel propaganda, att få oss att ge upp och bara acceptera det som är? Genom att dränka oss i mångkulturens propaganda. De få undantag som avhandlas i den här tråden väger inte upp min upplevelse av att vandra i gyttja samtidigt som jag översköljs av ett surt mångkulturellt hällregn.

Jo. Det känns nog skönt på samma sätt som att kissa i byxorna. Att vara rädd för något och rikta sin till hat transformerade rädsla och ilska mot någon annan är irrationellt. Politiker är dom som är valda att utöva makten, och har makten att göra någonting åt det. Men istället gör dom ingenting. Men alla vet vad som behöver göras.

Det är som om att bli arg när man hämtar på dagis om några andra barns än ens egna säger "titta vilken smällfet gubbe" och pekar; och att i den ilskan för att andra barn pekar på att ett livsstilsbyte vore nödvändigt gå hem och slå sina egna barn.

Svenska politiker har i sin "allas lika värde"-iver glömt sin egen etniskt svenska befolkning.