Citat:
Tack för svar! <3. Nu har jag dessutom fått ett leende på läpparna, du verkar veta vad du pratar om och gör det med glimten i ögat. Härligt . Ja han trodde jag dumpat honom pga att jag inte kunde/orkade höra av mig under arbetsdagen för ett par veckor sen. Det gjorde mig lite sårad att han sa så eftersom det kändes som att han inte fattat något om hur/vem jag är isf. När jag förklarade vad anledningen varit, att jag behövde jobba och dessutom var lite nere, såg han jätteförvånad ut. Men lättad och jag sa att han väl fick fråga varför nästa gång istället för att tro det värsta.
Väldigt intressant det du berättar, och värdefullt eftersom det gör att man lättare förstår hans beteende. Kanske är det ngt liknande han har då.
Men även att han känner sig trängd också av en relation i vardande pga av normer, känsla av att inte duga/kunna leverera som någon här svarade tidigare och säkert massa annat på det. Åh jag som skiter i sånt . Huvudsaken är ju att man bryr sig om någon, sen löser sig saker om man vill.
Det är just konstigt, som du beskriver att du periodvis är självsäker och framåt, det har han ibland varit också för att sedan blir osäker igen. Som att det pendlar lite mellan två ytterligheter typ. Det är nog inte ovanligt iof. Men det har fått mig osäker. Även våra bagage av tidiga relationer där vi blivit brända och inte litar på människor, har ju fött än mer osäkerhet här. Dessutom har han frågat mig mkt om mina tidigare relationer men inte berättat något om sina.
Det är så sorgligt om han verkligen inte tror att han duger till nåt, när han ju är den finaste kille jag hittills träffat! På alla vis <3.
Tack för tips, tänk om han hade haft en like och vän med din erfarenhet att prata med. Det skulle säkert göra en hel del skillnad.
Jag ska testa att göra som du säger. Självklart kan jag fortsätta orka att ge honom bekräftelse, det gör man ju mot någon man älskar men man brukar ju iof få lite tillbaka då. Vilket jag fått, i handling åtminstone. Och det han visat, kärlek och omtanke, kan ju inte bara upphöra över en natt och verka som att han fullständigt skiter i mig. Väl... ?
Och håller med dig om det du säger om ömsesidig respekt. Jätteviktigt. Det är också lite därför jag ältar, eftersom allt blivit så tvärt och konstigt när han drar sig undan bara och inte vill prata. Drar han till med något taskigt igen måste han få veta det.
Ja människor är förunderliga varelser, men väl värda att älska
Väldigt intressant det du berättar, och värdefullt eftersom det gör att man lättare förstår hans beteende. Kanske är det ngt liknande han har då.
Men även att han känner sig trängd också av en relation i vardande pga av normer, känsla av att inte duga/kunna leverera som någon här svarade tidigare och säkert massa annat på det. Åh jag som skiter i sånt . Huvudsaken är ju att man bryr sig om någon, sen löser sig saker om man vill.
Det är just konstigt, som du beskriver att du periodvis är självsäker och framåt, det har han ibland varit också för att sedan blir osäker igen. Som att det pendlar lite mellan två ytterligheter typ. Det är nog inte ovanligt iof. Men det har fått mig osäker. Även våra bagage av tidiga relationer där vi blivit brända och inte litar på människor, har ju fött än mer osäkerhet här. Dessutom har han frågat mig mkt om mina tidigare relationer men inte berättat något om sina.
Det är så sorgligt om han verkligen inte tror att han duger till nåt, när han ju är den finaste kille jag hittills träffat! På alla vis <3.
Tack för tips, tänk om han hade haft en like och vän med din erfarenhet att prata med. Det skulle säkert göra en hel del skillnad.
Jag ska testa att göra som du säger. Självklart kan jag fortsätta orka att ge honom bekräftelse, det gör man ju mot någon man älskar men man brukar ju iof få lite tillbaka då. Vilket jag fått, i handling åtminstone. Och det han visat, kärlek och omtanke, kan ju inte bara upphöra över en natt och verka som att han fullständigt skiter i mig. Väl... ?
Och håller med dig om det du säger om ömsesidig respekt. Jätteviktigt. Det är också lite därför jag ältar, eftersom allt blivit så tvärt och konstigt när han drar sig undan bara och inte vill prata. Drar han till med något taskigt igen måste han få veta det.
Ja människor är förunderliga varelser, men väl värda att älska
Tro mig han vill inte ha mig som vän, jag är en blank... Jag imiterar, speglar och spelar människor, ser saker som vissa relationer som ett spel många gånger och andra konstigheter. Min empati går upp och ner som en jojo mm... Testa mina tips absolut men vill inte att du nu ska ta mitt inlägg som ett manus för din gubbe så att säga.
Jag är som sagt själv en konstig individ under utveckling men jag tror definitivt att mina tips kan funka så testa dig fram
__________________
Senast redigerad av StupidMonkey 2017-09-18 kl. 13:01.
Senast redigerad av StupidMonkey 2017-09-18 kl. 13:01.