Fult dumpad-har han relationsångest eller annat? Kan jag göra något åt situationen?

Tack för svar! <3. Nu har jag dessutom fått ett leende på läpparna, du verkar veta vad du pratar om och gör det med glimten i ögat. Härligt . Ja han trodde jag dumpat honom pga att jag inte kunde/orkade höra av mig under arbetsdagen för ett par veckor sen. Det gjorde mig lite sårad att han sa så eftersom det kändes som att han inte fattat något om hur/vem jag är isf. När jag förklarade vad anledningen varit, att jag behövde jobba och dessutom var lite nere, såg han jätteförvånad ut. Men lättad och jag sa att han väl fick fråga varför nästa gång istället för att tro det värsta.
Väldigt intressant det du berättar, och värdefullt eftersom det gör att man lättare förstår hans beteende. Kanske är det ngt liknande han har då.
Men även att han känner sig trängd också av en relation i vardande pga av normer, känsla av att inte duga/kunna leverera som någon här svarade tidigare och säkert massa annat på det. Åh jag som skiter i sånt . Huvudsaken är ju att man bryr sig om någon, sen löser sig saker om man vill.
Det är just konstigt, som du beskriver att du periodvis är självsäker och framåt, det har han ibland varit också för att sedan blir osäker igen. Som att det pendlar lite mellan två ytterligheter typ. Det är nog inte ovanligt iof. Men det har fått mig osäker. Även våra bagage av tidiga relationer där vi blivit brända och inte litar på människor, har ju fött än mer osäkerhet här. Dessutom har han frågat mig mkt om mina tidigare relationer men inte berättat något om sina.
Det är så sorgligt om han verkligen inte tror att han duger till nåt, när han ju är den finaste kille jag hittills träffat! På alla vis <3.

Tack för tips, tänk om han hade haft en like och vän med din erfarenhet att prata med. Det skulle säkert göra en hel del skillnad.
Jag ska testa att göra som du säger. Självklart kan jag fortsätta orka att ge honom bekräftelse, det gör man ju mot någon man älskar men man brukar ju iof få lite tillbaka då. Vilket jag fått, i handling åtminstone. Och det han visat, kärlek och omtanke, kan ju inte bara upphöra över en natt och verka som att han fullständigt skiter i mig. Väl... ?
Och håller med dig om det du säger om ömsesidig respekt. Jätteviktigt. Det är också lite därför jag ältar, eftersom allt blivit så tvärt och konstigt när han drar sig undan bara och inte vill prata. Drar han till med något taskigt igen måste han få veta det.

Ja människor är förunderliga varelser, men väl värda att älska

Tro mig han vill inte ha mig som vän, jag är en blank... Jag imiterar, speglar och spelar människor, ser saker som vissa relationer som ett spel många gånger och andra konstigheter. Min empati går upp och ner som en jojo mm... Testa mina tips absolut men vill inte att du nu ska ta mitt inlägg som ett manus för din gubbe så att säga.
Jag är som sagt själv en konstig individ under utveckling men jag tror definitivt att mina tips kan funka så testa dig fram

Hej igen

Har nu fått reda på att min dejt är bipolär. Så undrar om det finns råd här att få hur man närmar sig honom och hur man "tar" sådana personer? Vill ju verkligen försöka eftersom jag aldrig träffat nån som honom. Vilket kanske iof inte stämmer heller. Om han har varit manisk och det gjort att han verkat så kär men inte alls är det :/.

Berättade han det för dig? Är han typ 1 eller 2? Vad är det med honom som gör honom så speciell utöver hur han fick dig att känna dig sedd?

Trist att du fallit för en osäker kille med bristande självförtroende och självkänsla. Det här är förmodligen en kille med ganska begränsad livserfarenhet och han kände väl att relationen blev för intensiv för hans eget bästa. Kärlek och känslor skapar alltid tvivel hos människor, det gör att vi målar upp mentala spöken för oss själva. Han verkar behöva växa till sig lite mentalt och tyvärr tycker jag synd om dig som fallit pladask.
Det är nog helt enkelt bäst och lägga detta på is ett tag för ditt eget bästa. Givetvis är det svårt när du har känslor och då skriker det inombords och du vill få ut så många ord som möjligt, men låt det vara ett tag...

Det går alltid att spekulera i om han träffat någon eller om det har hänt något. Men dessa spekulationer leder bara till ännu mer ångest.

Försök att hitta något som får dina tankar på annat, annars kommer du bli galen..

Ja du har nog rätt och sen om han då även är bipolär som han berättade idag. Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara. Men att ha lite kontakt men ändå ligga lågt känns som det bästa nu. Jag tror inte han träffat någon annan men situationen i sig, att vi träffats så intensivt och att det har gått snabbt framåt kan nog ha ställt det i hans huvud och gett massa ångest och kanske en manisk episod som sen störtdök ned i depression :/

Igår uppträdde han väldigt underligt och sa massa olika konstiga och taskiga saker. Bad om ursäkt senare på kvällen. Jag frågade idag varför han beter sig så, kär och mysig ena dagen och oförskämd nästa. Sa att han är som två olika personer ibland. Och då berättade han att han var bipolär, sa dock inte om vilken typ.

Ja om man träffat någon som känns som ens soulmate någon gång så förstår man. Känts så, allting bara har varit naturligt och flutit på sen vi först träffades. Otroligt stark attraktion från bådas sida och känsla av tillhörighet/samförstånd och att förstå varandra utan att säga något. Att trivas så bra med någon man inte känner riktigt. Åtminstone är detta hur jag upplevt det från min sida då. Ja jag har då aldrig varit med om nåt liknande. Och han har varit så fantastisk, finaste killen jag träffat ju. På alla vis och plan. Jag har svårt att släppa in människor, han med. Men vi har släppt in varandra. Och det borde ju vara värt att kämpa för.

Bipolära personer är inte att leka med.

Instämmer, bipolära människor ska man akta sig för och där kan det svänga riktigt fort. Ena dagen går dom i hundra för att nästa sitta och älta självmord.
Misstänker starkt att min morsa är bipolär även om det lugnat ned sig. Dock gör väl alla det med åldern, diagnos eller inte.

Men det finns ju olika former av bipoläritet och vissa är värre än andra. Brist på självinsikt i diagnosen är bäddat för misär dock.

Mm ja det här känns skönt att veta men det bäddar för åt helt nytt och jobbigt samtidigt.. Och nufår jag ro djävulen i land... Nä då vi får se hur det går helt enkelt. Har dock inga större förväntningar men kanske får se till att rå om mig själv och inte ta skit även om det kommer från honom nät han sv'nger och mår dåligt? Ja jag vet inte, känner inga bipolära så detta är nytt för mig. Kärleken är stark tänker jag dock..