Varför tar långa förhållanden (5+ år) slut?

Ett bra förhållande ska givetvis vara en two-way-street. Och jag kan lova dig att det finns feminister som har den inställningen, lever ihop med en nämligen (dock ej vänster-)

Dvs man ger och får uppmärksamhet. Man bryr sig om, man engagerar sig i den andras liv och problem och får samma sak tillbaka. Man har ett levande samtal och man gör vad man kan för att hålla liv i den sexuella gnistan i relationen.

Även med allt det där är det svårt dock. Min längsta relation varade lite drygt ett decennium, men var i princip helt torrlagd på känslor de sista åren. Sen har jag haft ett par till långa som inte orkat över femårsgränsen riktigt. Nu är jag på god väg. Fast man vet aldrig och jag tror inte det är bra att vara för säker heller.

Det svåra är att förälskelsen som ger så mycket positivt bränsle i början oundvikligen tar slut. Efter ett år, två eller absolut max tre. Då måste man kämpa betydligt mer. Ändå kan man med de bästa intentioner hamna i ett läge där förhållandet inte ger de där känslorna man önskar att det ska ge. I ett samhälle där möjligheterna finns på ett annat sätt än tidigare är det då lätt att börja tänka på uppbrott. Bra är det knappast, men jag behöver bara gå till min egen släkt ett par generationer bak för att se hur eländigt det kunde bli när folk var tvungna eller kände sig tvungna att fortsätta hålla ihop. Det är inget att stå efter och oavsett hur mycket nostalgiska människor med konservativ läggning drömmer om det så lär vi aldrig komma tillbaks dit ändå.

2017-05-29 skrev du: "För en dryg månad sedan, började en kille i vårt kompisgäng... som blivit dumpad efter 8 år... plötsligt visa intresse för mig... han är 29 år."

I denna tråden skriver du att du för 6 mån sedan träffade en 31 årig kille som har haft ett 9 år långt förhållande.

Hur många killar håller du på med? Förstår att du inte haft förhållande längre än några månader, din lilla slyna.

Det är samma kille. Jag är dock smått paranoid över att ge ut min och hans riktiga ålder, speciellt när jag delar med mig av detaljer. Därför blev de 8-åren som han spenderat med sitt ex till 9 i detta inlägg osv. Men siffrorna är ungefär desamma i verkligheten såklart och även om sannolikheten för att nån skulle räkna ut min identitet är rätt liten, så kan det hända.

Man är nog tillsammans så länge vi har något att lära av varandra eller utvecklas. förälskelsen är väl bara för att dra ihop oss. Så att så länge vi lär oss och utvecklas på olika plan med partnern blir vi inte uttråkade och tappar inte sugen så att säga.

Fem år är nog mitt längsta.

Dumpade personer skall man undvika tills de kommit över sin partner, annars blir det lätt att man blir en ersättare för det den saknar.

ja, det håller jag med om. Hade gått ca 6 månader innan han träffade mig, vet inte hur mycket det är för honom. Vet ju inte exakt hur "klar" han kände sig med henne, hur lång bearbetningsprocess han behövde och så vidare.