Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Åsiktskommissariatet rapporterar:

Hela 60 procent av svenskarna har inte bevittnat några rasistiska åtbörder under senaste halvåret. Av de 40 procent svenskar som fått utstå obehaget i att bli åsyna vittne till rasistiska åthävor visade sig, glädjande nog, hela 48 procent vara fria från den farliga medrasism som förhindrar medborgaren från resolut ingripande mot den som anses uttrycka sig rasistiskt. Endast en minoritet på ca 20 procent av Sveriges befolkning kan därmed antas lida av skadlig medrasism.

Så väljer man från "Teskedsordens" sida givetvis inte att vinkla det hela. Nej här gäller alarmism, som vanligt, att svensken ska fås att känna skam för sin ,högst måttliga, brist på aktivistisk antirasism tycks vara hela syftet. Ja, och så att underhålla sitt eget existensberättigande då förstås.Så här väljer Teskedsorden att presentera sina fynd för allmänheten:


Här visar Teskedsorden tydligt att de även hanterar ämnet alternativa fakta med bravur. Gäller frågan svenskens rasismupplevelser senaste halvåret eller under senaste året? Fast sanningshalten är väl inte så viktigt för den som innehar ett angeläget uppdrag på åsiktskommendanteriet hos Teskedsorden. Här fostras ju när allt kommer omkring morgondagens människa, hel och hållen formgjuten efter riktig normkritisk åsiktsmatris. Här kommer programförklaringen, med en ny människa mot en ny framtid:
http://omni.se

Bra ändå att det inte hymlas med att det är själva åsikterna man är ute efter att stoppa, inte misshagliga gärningar. Med hela kadrer av barnspioner och angiveriungdomar kan det nog inte gå fel i kampen för att tysta de redan tystade. Däremot är det ytterst tveksamt om metoden att tussa medborgare på varandra för att avslöja och stävja åsiktsbrottslighet, som inte ens enligt Teskedsordens egen undersökning är ett reellt problem, kommer att bidra "till ett positivt mönster och i förlängningen ett tryggare samhälle med mindre hat." Åsiktsspionerande barn som avrapporterar misstänkt åsiktsaktivitet till närmsta vakt förefaller bra mycket mer vara en grogrund som "kan leda till begränsade fri- och rättigheter för oss alla" än enskildas aldrig så nedlåtande uttryck om "den andre".

Man får trösta sig med att inte ens det fruktade Stasi lyckades helt med att tankekontrollera all tänkbar opposition och att den överlevande oppositionen mot alla odds till sist besegrade diktaturens åsiktsmonopol. Det kommer hända igen. Tack och lov.

Det är nog snarare att den internationella partypubliken som gillar techno, sprit och festande natten lång börjat känna sig hemlös och söker sig nya, säkrare platser att festa på.
Ur New York Times artikel om samma fenomen:


Att den konservativa, katolska befolkningen på dessa öar inte behövt stå ut med något värre än tyskarnas nakenbad hittills nu blir invaderade av internationella festprissar gör att stilen förändras, men antagligen inte värre än random semesterort runt medelhavet blivit.
Mångkultur är inte problemet just där.

Länk: https://www.nytimes.com/2017/08/08/w...y-tourism.html

Joachim Fest (vill jag minnas att det var) nämner i boken om sin uppväxt i Nazityskland, att middagen serverades i två sittningar i hans icke-nazistiska familj.

De små barnen fick äta sin middag separat tidigare tillsammans med modern, så att föräldrarna skulle kunna samtala mer otvunget med de äldre barnen vid en senare middagsmåltid. På så sätt ville man minska risken för att barnen i familjen tanklöst skulle berätta i skolan, om föräldrarnas kritik av den förda politiken.

-----

Den här bilden borde kunna kompletteras med texten: Inspirationen för Teskedsorden.

https://images.interactives.dk/hitle...8%2C3474&w=750

Nå, migration kan gå åt två håll samtidigt. Tröskeln över till andra sidan kvarken är låg, som svensk finns det en färdig svensk struktur att bara flytta in i, både relativt svenska landskap men även i Helsingfors kan man leva ett svenskt liv, Hufvudstadsbladet, svenska skolor (tex Lärkan), myndighetsinfo på svenska, svenska teatern. För Sverigefinnarna är resan naturligtvis också enkel.

Till Danmark finns det också en låg tröskel för just de svenskar som bidrar mest till samhället. 15 000 svenskar, många högutbildade, pendlar över sundet var dag. Steget över blir inte svårt när jobb finns. Stabilt samhälle med självrespekt, bra skolor och "världens gladaste folk".

Norge? Många av de svenskar som tidigare "säsongat" i Norge bygger nu istället ett fast liv och karriär där, Sverige lockar naturligtvis många hem men den lockelsen minskar för var år, vilket norsk medias verklighetsbeskrivningar av Sverige bidrar med.

För min egen del bor jag snart i Spanien. Vem fan vill bli en del av detta mångkulturella spektakel med obefintlig finansiering.

Som vanligt ids jag inte citera någon, men som äkta hälft till en av de förhatliga mediapersonerna så hamnar jag på tillställningar var och varannan månad ,befolkat av detta konstiga klientel.
När jag frågar dessa tomtar om varför de valt att bli journalister så blir alltid svaret att de drivs av en längtan av att kunna påverka, en genväg där de utan att behöva ta ansvar kan påverka opinion och politik, Egentligen var det politiker de skulle bli, men som de syltryggar de flesta är så valde de journalistiken. Och detta att de aldrig diskuterar sina egna tillkortakommanden, istället är det diskussioner om vem som sa vad,när och hur och om det var så lämpligt. Det tycks inte finnas någon intern frågeställning om gruppen i sig.
Om det verkar lite osammanhängande så beror det på att jag precis kommit från en av dessa sammankomster med inmundigande av allt för mycket rose´!

Självklart är det din uppfattning.

Tvärtom borde det ju vara en tankeställare för dig att det bevisligen finns invandrare på marginalen att lämna Sverige. Det finns en grupp som spontant testade att återvända till sitt hemland - helt utan någon samordnad politik i den riktningen. Kom ALLA åter med vändande plan?

Det finns alltså en balanspunkt, en skala trots dina fantasier om att alla länder med diasporor i Sverige är kategoriska "helveteshål". Vad skulle hända om politiken syftade till att flytta den där balanspunkten, flytta marginalen? Hade inte ytterligare en grupp fått sin privata nyttokalkyl förskjuten nog att också de testa?

Och det du verkar ha missförstått är att kretsloppsmigration inte kan inkludera tvångsåtgärder eller måste vara generöst sponsrad av svenska skattebetalare. Om det inträffar som jag antar är din våta dröm om ett SD med egen majoritet återkallar uppehållstillstånd och tvångsutvisar, så är det fortfarande en fråga om vänd incitamentspolaritet i migrationspolitiken, för att uttrycka det milt.

I from väntan på den politiska verkligheten och handlingskraften hos SD, är det dock rationellt att inte sitta yxlös vid sjön med dig, utan fundera på vilka politiskt görbara marginaljusteringar som finns. Grejen är ju nämligen denna: I takt med att det bildas diaspora-diasporor så minskar trösklar och skapas nya pull-faktorer.

Och push-faktorer hos svenskar som frågar sig varför grupper ska bita sig fast i svenskt utanförskap när det visar sig att det går att återvandra.

En sak är säker - de ideologiska krafter som genom entrism och uthålliga myrsteg över decennier underminerat och eroderat samhällen och hela nationalstater har INTE plågats av din håglöshet. De har i varje situation brukat det utrymme som fanns och inte bekymrat sig över vad som är "omöjligt" just nu.

Det är beklagligt att du inte styrde över den politiska subversionen, för då hade Sverige legat mycket bättre till idag. "Nä, hörni - svenskarna kommer ALDRIG acceptera att finansiera sin egen kolonisation! Lägg ner de fantasierna!"

Vad är det som säger att jorden måste ligga i Sverige?

Jag förstår faktiskt inte varför fyllhundens tråd fortfarande lever och frodas. Vi kan sedan lång, lång tid tillbaka konstatera att det inte existerar något mediekrig mellan liberaler och "mångkulturalister" om mångkulturen. Har aldrig funnits, och kommer troligtvis inte att hända på ett bra tag.

Vad som däremot finns är en "Mexican Standoff", precis som den mellan den gode, den onde och den fule i filmen med samma namn, med skillnaden att det i vårt aktuella fall utspelar sig mellan den fege, den onde och den dumme. Den gode har tröttnat och lämnat striden för länge sedan och ägnar sig idag åt vettigare saker. Exempel på dessa är Marika Formgren, Tanja Bergkvist och Ingrid Carlqvist (alla kvinnor! Var är männen? Finns det någon? Hjälp mig!).

Liberaler och mångkulturalister finns inom alla dessa grupper, men mångkulturalisterna är kraftigt överrepresenterade inom den dumme. Det som definierar den dumme är inte idioti per se; det finns gott om idioter inom alla kategorier. Definitionen är istället att den dumme faktiskt tror på vad den onde säger, vilket den onde själv inte gör. Ett exempel: Den onde var den första som bortförklarade de kommunistiska länders ekonomiska, humanitära och totala kollaps med "inte äkta kommunism", den dumme trodde honom, upprepade budskapet och stödde helhjärtat den ondes nästa försök att införa kommunism.

I striden är den dumme den enda som skjuter, och det gör han hela tiden. Problemet är att han inte fattar att han skjuter med lösa skott. Och han drar allt till sin spets, vilket den onde förr gladdes åt men idag är relativt obekväm med. Den fege var tidigare rädd för den dumme, men inte längre. Den dumme är allt från Henrik Schyffert och Malena Ernman till Åsa Lindeborg. Från Sven Melander till Joakim Lamotte.

Den fege definieras utifrån hans feghet. Det kan vara feghet inför andra som Ivar Arpi, Hanif Bali och Marcus Birro. Feghet inför livet (dvs cyniker som säger vad som för att tjäna pengar utan att stå för något) som Ann Heberlein. Eller feghet inför sig själv, vilket är ganska svårt att exemplifiera. Den fege skjuter inte, det gör inte den onde heller. Istället ägnar de sig åt ett positioneringskrig där den fege sedan länge varit i underläge men på senare tid har börjat bli allt aggressivare. Oavsett spelar det ingen roll vem som hamnar på den bästa höjden, bakom det bästa skyddet, eller hamnar i det bästa läget om ingen skjuter. Vår "Mexican Standoff" förblir en sådan till stor del för att den fege är just feg och inte god, för det finns alla möjligheter att skjuta.

Den onde i sin tur definieras utifrån hans ondska. Det är allt från Wolodarski, Aschberg, Mattsson och Helin till Sarnecki, Spectre, Hjärpe och Gardell (islamologen) till Pascalidou, Orrenius, Baas och Poohl. De tror inte ett dugg på vad de säger, men till skillnad från cynikern så har och sätter de en agenda (hur tarvlig, misslyckad och självberikande den än må vara som i fallet Pascalidou). Även om de själva inte nödvändigtvis är så smarta så har de agerat väldigt slugt; de skjuter inte, de förgiftar marken så att ingen ska kunna stå på den samt uppviglar den dumme till att skjuta. Allt de gör är av ondo, deras mål varierar men konsekvensen är att svenskar utrotas. Gruppen innehåller allt från (social)liberaler till social(liberaler). Mångkulturalister till "anständiga konservativa" (även kallat cuckservatives). Trots dessa skilda åsiktsinriktningar så har de inga som helst problem med att samarbeta när det behövs. Men råkar det komma in en person utifrån, en person som inte tillhör deras onda gäng, så blir de helt skogstokiga. Se bara på stormen som uppstod när liberalen Teodorescu fick anställning på den liberala skittidningen GP varpå väldigt många utmärkande (nåja) liberaler blev så förbannade att de sade upp sig i protest.

Och där är vi nu, i en evig "Mexican Standoff" som per definition endast kan lösas av en yttre kraft. Med tre stycken typer av aktörer som på ett eller annat sätt tjänar på att bibehålla status quo. Varsågoda, sätt ert hopp till "mediekriget" om ni vill, håll bara inte andan medan ni väntar på att någon ska skjuta.

Helt riktigt. Det enkla faktum att svensken idag agerar oikofobiskt visar faktiskt tydligt att vi har förmågan att göra tvärtom och bli tribalister. Ty svensken är uppenbarligen inte färgblind. Vi vet skillnaden mellan vi och dem, det är bara responsen som är fel.

Hade svensken inte klarat av att känna igen sina egna och skilja dessa från främlingar, då hade det funnits stora skäl till oro.

Margit Silbersteins mor tycks ha varit en kvinna vid namn Ili Ilonka Silberstein (född Grunzweig).

http://www.szatmar.us/Family%20Tree/.../UHP-0074.html

Rumänska alltså, från Nusfalau

Dogdylan hade nog fel om det mesta, och även om tråden höll fast vid idén om att liberaler en dag till sist skulle ta upp kampen så blev det aldrig av. Vi gick och hoppades att "nu snart kommer de att säga ifrån, och den där artikeln kommer sätta fart på debatten", men i praktiken så var det verkligheten som tog upp kampen mot mångkultisterna. Först när de raserat landet genom polariserande stigmatisering, massinvandring och galopperande inkompetens inom alla områden, först då så blev det tal om krig. Men det är ett krig som förs av folket mot eliten och inget annat. Det är inte några liberaler som står på sig, tvärtom är de nöjda med att ligga kvar på 2013 års nivå och kommer bara försiktigt röra sig framåt när opinionen rör sig framåt, och då bara när inte media klarar av att dölja opinionen. Liberalerna är lika värdelösa som socialisterna, snarare verkar det vara konservatismen som väcks upp från det döda och tar kampen, om än väldigt försiktigt och stapplande.

Moderatormeddelandet säger "Trådens topic är enligt trådstarten mediakriget om mångkulturen mellan mångkulturalister och liberaler. Den finns närmare beskriven i trådstarten och de närmast följande inläggen. Tråden handlar alltså om diskussioner inom media, om mångkultur."

Men det börjar kännas rätt off vid det här laget. Det pågår inget krig i media, kriget sker snarare med media, politiker av alla sorter och aktivister, både vanliga och de som nästlat sig in i systemet; mot verkligheten, alternativ media och folket.

Egentligen borde man kanske starta en ny tråd med den vinkeln, men en sån tråd skulle antagligen då, medan denna tråd är något konstant här på PI. Kanske skulle man omformulera startinlägget eller göra ett modererat inlägg innan för att precisera vad tråden handlar om idag. "Medias krig mot verkligheten" eller "medias kamp för att upprätthålla lögnen" kanske är bättre beskrivningar idag.

Uppriktigt är jag förvånad över hur de liberala skribenterna helt la ner när massinvandringens följder stod klart 2015. Det är samma harmlösa påpekanden om "det är viktigt att ta ansvar" "Sverige kan inte hjälpa alla" osv. Har någon en bra förklaring på vad det beror på? Man hoppades ju att de skulle flytta gränserna för åsiktskorridoren, men nu har gränsen flyttats av verkligheten men de står kvar där och mumlar. (Helst en förklaring som inte involverar judar)

Samma sak med SD, men det kan jag förstå lite mer, för de har blivit mobbade tills de inte vågar lyfta blicken ens.

Om det nu är folket mot eliten, vad är i så fall vår roll i det kriget? Spelar tråden någon roll utöver att vara ett ovärderligt historiskt dokument för framtiden?

Folket, åtminstone den del av folket som engagerar sig för Sverige, är väldigt oorganiserade och saknar fokus. Frågan är vilka som kan erbjuda detta fokus. SD? MED? NMR? Alt-rigt/Motpol? Det känns som om vi är vid ett vägskäl där den som kan pusha de aktiva för sin sak kan avgöra framtiden. Ungefär som när bolsjevikerna tog kontroll över revolutionen efter Tsaren.