Var spelen svårare förr?

Jag tänker faktiskt från ett perspektiv där jag enbart fokuserar på strider, eller pussel om det nu är ett pusselfokuserat spel. Hur man tar sig från A till B kan man ha olika åsikter om, dock tycker jag att spel som t ex Zelda: Breath of the Wild gör det bra, att den visar var du ska på ditt huvuduppdrag men sidouppdrag får du klura ut själv. Problemet är att världarna är såpass stora idag att det snarare skulle bli jobbigt om man fick noll hjälp med var man skulle någonstans. Tänk dig t ex om du i GTA 5 enbart får reda på att "du ska till ranchen". utan någon form av waypoint kommer det bokstavligen ta timmar att hitta den.
Sen finns det så klart spel som överdriver. T ex gillar jag inte riktigt hur Witcher 3 gör det som lyser upp sakerna man ska hitta inom en redan markerad zon. Fantastiskt spel verkligen men det hade de gärna kunnat skippa

Fast om vi återgår till strider och pussel tycekr jag verkligen inte att det är särskilt mycket enklare nu för tiden. Problemet förr är att bossar och fiender var väldigt simpelt programmerade och kanske bara hade 1 eller 2 attacker. Då kompenserade utvecklarna det genom att t ex låta en attack ta bort halva, eller en tredjedel av ditt liv. Det har vi fortfarande idag om man är villig att spela på högre svårighetsgrader PLUS att det ofta är mycket mer komplicerat designade fighter.

För att ta ett exempel så kan vi ta ett av mina favoritspel i år, Horizon: Zero Dawn. I det kan du slåss mot gigantiska fyrbenta "dinosaurie"-robotar som heter Thunderjaws. Beväpnade med både lasrar, raketer och en svans som kan slå omkull dig. Nu är det iofs inte det svåraste som finns i världen, men den som säger att h*n inte kämpade mot sin allra första Thunderjaw, innan man lärt sig, ljuger ärligt talat. Sen finns det flygande "bossrobotar", Thunderbirds, som också är utmanande och tar sin lilla tid att klura ut, och man får verkligen hålla tungan rätt i mun om man ska få ned dem.

Eller varför jämför vi inte Cyber Demon i Doom jämfört Doom 2016? Även i det fallet är han en mycket mer komplicerad fight i den senare versionen, även om han så klart inte är någon cakewalk i den gamla heller.

Och tittar man på pussel är det minst lika intelligent utformade pussel i Zelda: Skyward Sword eller Breathe of the Wild som det är i Ocarina of Time t ex. Jag skulle nog t.o.m påstå att det är svårare i de nyare spelen då jag som 9-åring inte hade problem med Ocarina of Time över huvud taget medans jag suttit och förbannat mig själv över hur jag ska göra i senare titlar, som vuxen.

Det finns pusselspel än idag som är lika utmanande och kräver snabba beslut "on the go". Puyo Puyo Tetris är ett exempel som nyligen släpptes till Switch.

För de flesta av gamla tiders spel skulle det gå att argumentera för att svårighetsgraden är artificiell. Jag menar vad skulle den annars vara? Ninja Gaiden har fiender som respawnar oändligt och fiendeplaceringen är medvetet jävlig. Ghosts 'n Goblins har usel spelkontroll och en hög slumpfaktor. Punch Out och Battletoads kräver så snabb reaktionsförmåga att du måste lära dig motståndare/banor genom att nöta dem och när du misslyckats får du börja om eller i varje fall kastas du tillbaka en bra bit. Dagens spel är definitivt mer förlåtande och kräver väldigt sällan att du nöter spelen på samma sätt man behövde göra förr.


Fast det är ju ett old school-spel om något. Två klassiska spelserier från 91 och 84 som inte har utvecklats nämnvärt på alla år, och som nu har kombinerats. Det känns inte riktigt representativt för dagens spel i stort.

Den största mytbildningen kring hur omöjlig NES spelen var kommer ifrån när folk kopplade in sina gamla NES i en platt-TV med 100ms fördröjning. Och då kan jag begripa att många spel var närmast omöjliga. Nu ligger morderna platt-TVs runt 5~10ms och spelen fungerar mer som på en bildrörs-TV.

Sedan märker man att spelskaparna idag använder samma knep som actionfilmer för att vrida upp adrenalin nivån, lägg till massa fiender som inte kan sikta. Detta tillsammans med fake flow(att viktiga saker dyker upp på skärmen där spelaren har sina ögon). Gör att en del spelmoment blir enklare än de borde vara.

Kan ge som exempel i Horizon zero dawn när du flyr från en fiendebas med fulltpådrag efter dig. För min del var det bara att springa ut på första försöket samtidigt som det exploderar överallt omkring en. En mer klassik speldesign hade krävt att man spelade om denna sektion tills man lärde sig rätt väg, när man ska hoppa, när man ska ducka etc.

Infogat tråd:

Spel från förrs svårighetsgrad är kraftigt överdriven i min mening

Då den berör samma ämne.

/moderator

Assassin's Creed-serien bjuder ibland på helt hemska passager som bara går att klara genom att nöta och lära sig hur man ska göra.

Spelen var betydligt svårare förr, ta startropics till nes exempelvis.

Spel var utan tvekan svårare förr. spelen var egentligen ganska korta, och kollar man speed runs märker man snabbt att många av de spel man aldrig själv klarade av, går med övande att spela igenom på typ en kvart.

Själv gillar jag ändå att dagens spel är enklare.

nej dom var inte "svårare" bara annorlunda, finns så mkt spel nuförtiden så det går inte dra alla över samma kam. svårt att jämföra donkey kong på snes med world of warcraft exempelvis.

mkt pvp nuförtiden så då beroe ju svårighetsgraden på spelarna du möter, men vi tar wow som ett exempel, förr så kunde dom flesta 8 åringar klara av mario eller donkey kong efter att ha spelat ett tag, samma 8 åringar kan inte sätta sig ner och klara av en mythic raid i wow som exempel.

det har nog mest att göra med att du var sämre på spel förr, skulle du sätta dig och spela ett gammalt mario spel idag så skulle du antagligen lära dig att klara spelet mkt snabbare

På NES-tiden fanns det en del spel som var enormt svåra, på grund av att man inte skulle klara av dem för fort då de bara hade kanske 5 - 6 banor. Men av de NES-spelen som jag tycker är riktigt bra som Mario-serien, Flintstones, Mega Man 2 osv så tycker jag att det är en alldeles lagom svårighetsgrad.

Tycker att spelen var svårare förr. De har ju blivit lättare successivt hela tiden. Tycker t.ex. att de flesta Snes spel är lättare än Nes spel. Dagens spel är ju rena barnleken. Oftast så lyckas man ju varva ett spel utan att dö en enda gång om man spelar på normal eller hard. Finns det extrema difficulties är det ju en annan femma.

För att idag så kan man göra spel där det tar 30 timmar verklig tid att gå runt hela kartan. Spelen behöver inte vara svåra för att man ska kunna komma upp i många speltimmar.

Men visst. Stor del av spelen idag bygger ju inte så mycket på att man ska bli bra på gameplay som det ska erbjuda en upplevelse. Det finns visserligen även skitsvår spel av den gamla skolan också.

Visst finns det svåra spel idag med. Speciellt om de erbjuder någon extra super hard mode. Men det är sällan jag upplever ett spel så frustrerande svårt att man nästan slänger iväg kontrollen. Den känslan är ju inte helt ovanlig på gamla spel där varje knapptryck måste vara exakt för att det ska gå vägen. Sen finns det ju moderna indie spel som har mer av det gamla spelkonceptet och dom är ju klart svåra.