snart ha de gått ett år utan alkhol och snart en månad utan röka.

Den 28 juli förra året slutade jag dricka helt. Jag tog paus för några månader inför pissprovet, för kunna ta körkortstillståndet. Sen rökte jag en spliff förra månaden. Men fick avsmak när jag såg den bekanta blev mer och mer en pundare. Ni vet, "sniffa" för mycket. Även försökte mig att sniffa de. Även jag sa tvär nej till de. Så jag bröt up med han, eftersom han hade polisspan efter sig, eftersom han hade stashad typ flera kg av de och inte nog med de, han golade att de var den personens grejor.

I allafall i gatans lag så sa jag till han att ha dom rätten att ta ut den personen och detta berättade jag för honom. Istället gick han i försvars ställning och tyckte jag hade fel att säga så. Men gatans lag säger gola du ner han, så ha dom rätten till de. För han gick nu fri. Förr eller senare kommer han få de. Tyvärr. Blev så trött av så kallade pundare. Ni vet man vaknar ifrån en dimma och nu kan man se skiten man ha hamnat i.

Tur och nog jag började aldrig med de kokset. Skulle jag hade börjat de, så skulle jag blivit väldigt farligt. Tro mig, jag skulle då döda varenda en som hade de. Skulle skita mitt liv i behåll. Men istället så vägrade jag de, även var erbjuden flera gånger grattis "gubbar" hit och dit.

E, tramadol, vallium allt sånt ha jag varit erbjuden.

Jag drack fett mycket förut. Kunde dricka varje onsdag, fredag och lördag. Varje dom dagarna var alltid en platta bira och en flaska vodka. Sen kanske man rökte sig.

Men nu man blev äldre så inser man de att jag kan inte fortsätta så här längre. Förra sommaren när jag besökte min far, så drack lite på båten. Blev lite för mkt. Dagen efter mådde man så dåligt att hjärnan sa: "fuck it, thats it". Sen dess ha jag slutat de alkoholen.

Sen nu de ha gått en månad utan röka, så börjar de kännas allt tråkigt. Jag börja äta mer. Jag tro att jag ha en tramutiskt händelse som få mig göra så här. Och jag tro mkt bero på jag försöker dämpa antagligen med mat, alkohol eller röka.

Jag har svårt att förstå texten på sättet du skriver. Jag förstår mer av rubriken än av resten du skriver. Svenska som andraspråk skulle förklara en del?
Men bra gjort tycker jag..eller tror jag...
Gå till botten med den traumatiska händelsen så kanske du mår bättre. Annars kanske du ska rröka en till.

Jag är född i Sverige, uppvuxen. Varför jag kan stava fel (om du ha läst tidigare trådarna) är att jag ha autism/dyslexsi. Mitt första språk ha varit Svenska sen finska

Nej jag har inte läst dina tidigare trådar. Men då förklarar det det hela.

Men som sagt, gå till botten med vad för händelse det kan röra sig om. Men det kan bli svårt, du kanske har förträngt det totalt. Eller anar du vilken händelse det skulle kunna röra sig om? Kanske gå till en psykolog och prata. Dom kanske kan dra fram det i ljuset.

Jag vet att vad händelsen var och de våga jag inte snacka om här. Man kan säga jag måste möta de själv. För annars kommer jag inte bli hel igen.