Citat:
För min del har jag svårt för att numera se något "avancemang" för islam eller islamism i Sverige.
Tvärtom verkar islams/islamismens olika försök på att "avancera" att ha nått vändpunkten, där pro-islam eller -islamism retoriken, demagogin, apologetiken samt olika praktiska åtgärder snarare är kontraproduktiva än konstruktiva.
"Folk" har fått ökat kunskap om vad islam egentligen ÄR ... och reagerar realistisk från detta underlag.
Tvärtom verkar islams/islamismens olika försök på att "avancera" att ha nått vändpunkten, där pro-islam eller -islamism retoriken, demagogin, apologetiken samt olika praktiska åtgärder snarare är kontraproduktiva än konstruktiva.
"Folk" har fått ökat kunskap om vad islam egentligen ÄR ... och reagerar realistisk från detta underlag.
Skulle säga att kunskapen om islamism har ökat. Fortfarande så finns det många innom politiken, media och kulturen som inte riktigt vet på vilken fot de ska stå. För dem kan det fortfarande vara rasism att fördömma islamism.
Dessutom så har/är det svårt för många att inse att islamism är för muslimer den naturliga och politiska, juridiska, kulturella, tolkningen av islam. Då islam/koranen beskriver i detalj hur det muslimska utopiat ska vara.
Det finns ett tydligt och klart samband mellan Islam - Islamism - Jihad - och vara Muslim.
Men Drottningatan och Manchester har naturligtvis bidragit till ett uppvaknande.
SAS och sjöjaffären är ett exempel.
Att vägra hälsa på det andra könet eller ta ihand är numera inte längre spännande kulturyttring utan diskriminering och tecken på fanatism.
Likaså har det börjat gå upp för folk att de internt är osams och de mer fanatiska ger sig på de andra med våld. Och att judar och homosexuella redan står på deras "dödslistor".