Fråga mig vad som helst som ni undrar om Bitcoin.

Kan någon förklara hur det här med blockstorlek fungerar och vilken roll det spelar?

Jag läste något om att betalningar med Bitcoins görs via dessa block och att det finns plats för ett visst antal transaktioner, likt en buss som kan bli full. Om man då ökar blockstorleken så får man plats med fler transaktioner.

Jag läste även något om att när man gör en transaktion så anger man vilken avgift man är villig att betala och att de som betalar mest får högre prioritet?

Är detta rätt uppfattat? I så fall uppstår en rad frågor. Vem är det som kör bussen, hur ofta kör bussen, varför kör man inte oftare. Varför är det en transaktionskostnad inbyggd i systemet? Är det inte det som är poängen med dessa kryptovalutor, att man ska slå sig fri från giriga banker och få blixtsnabba transaktioner?

Vad tror ni om att lägga in 200k och hålla hårt i kulorna?

20% ökning sedan måndag....börjar rycka i byxan...

https://www.investing.com/currencies...istorical-data

Bombsäkert. Vad kan gå fel?

Vet inte, börjar bli manisk....måste hejda mig...

1. Ett nytt block skapas var 10:e minut och lagras hos alla som kör en full nod. Ökar du blockstorleken för mycket så hotar det decentraliseringen, då färre kommer att ha resurser för att köra full nod.

2. 2mb är en kortsiktig lösning och SegWit är en mer långsiktig lösning. Det första SegWit gör är att det minskar storleken av en transaktion så att det får plats fler i varje block. Sedan fixar det en sårbarhet så att det går att bygga ett nytt lager (lightning network). Det nya lagret skulle man kunna säga är ett komplext sätt att utbyta signerade transaktioner utan att de behöver landa i blockkedjan. Det får den effekten att transaktionerna kan ske ögonblickligen och antalet transaktioner som kan ske samtidigt ökar drastiskt.

3. Du behöver inte flytta dina BTC vid en fork. Vid en hardfork så sker en regeländring i protokollet och finns det inte konsensus så kan man få en chain split. Det har hänt tidigare med bitcoin, men då valde man att gå tillbaka till det gamla protokollet för att på så sätt stoppa splitten. Det värsta som kan hända vid en split är att du behåller dina coins i båda kedjorna. De som mine:ar signalerar idag via en bitkod vad de har för avsikter vid en fork. På så sätt kan man se till att man har tillräckligt med hashpower bakom sig innan en hardfork för att undvika en chain split.

Jag kan inte alla turerna i blockstorleksbråket. För mycket otrevlig samtalston mellan många parter gör att jag tappar intresset att följa det i detalj. Men jag kan bidra med lite fragmentariska svar ändå.

Den uppenbara nackdelen med att öka blockstorleken kraftigt är att blockkedjan kräver allt mer lagringsutrymme. Högre krav på lagringsutrymme kommer hindra allt fler från att köra "full nodes" dvs helt självständiga validerande noder. Det har alltid varit målet med Bitcoin att systemet skall vara så lättillgängligt som möjligt för alla och här finns därför ett problem med just denna ambition.

Segwit ingår i den här överenskommelsen också och den innefattar (bland annat) en del "knep" för att kunna lagra fler transaktioner med nuvarande tak på blockstorlek (om jag minns rätt). Så det blir totalt sett mer än dubbelt så mycket (vet inte exakt hur mycket). Sen är väl det här ett steg på vägen att överbrygga motsättningarna för att lättare hitta överenskommelser framöver.

Så det är väl tänkt som ett steg i rätt riktning för att underlätta framtida uppskalningar.

Det slängs med begreppet "hard fork" väldigt vårdslöst i den här världen, vilket inte underlättar förståelsen. Jag gjorde ett försök i en annan tråd tidigare att försöka förklara begreppen hard och soft fork, men jag vet inte hur tydligt det blev. Behöver nog försöka skriva om det på ett bättre sätt. Här är den förklaringen iaf: (FB) Någon som kan förklara: Segwit/Bitcoin Unlimited/Core/Blockstream (Blockdispyterna)

Men angående din fråga över dina tillgångar vid en hard fork, så finns det 2 scenarios om de gör en regeluppgradering som resulterar i en hard fork:

1. Om full konsensus nås, dvs att alla vill uppgradera och faktiskt gör det, så blir det inte en permanent fork. Det kommer bara vara problem under en tid om många är långsamma med uppgraderingen. Man brukar dessutom publicera uppgraderingen i god tid innan regeln blir aktiv, dvs man sätter regeln på att vänta in ett visst framtida blocknummer innan den börjar användas. Det är då lätt att beräkna kalendermässigt när regeln kommer bli aktiv och de flesta får gott om tid att uppgradera i lugn och ro.

2. Om det inte blir full konsensus (som t ex för Ethereum i juli 2016) så blir det en permanent hard fork. I det läget kan man se det som 2 helt separata system och innehav. Alla som hade innehav innan har nu innehav i bägge system. Man har fått dubbelt innehav men sannolikt ändå totalt sett ett lägre värde på sitt innehav. Värdet delas effektivt mellan de bägge systemen men inte 50/50 utan helt efter vilket förtroende respektive system har. Båda tar dessutom lite stryk pga den förtroendesmäll som en hard fork innebär. Med tiden kommer sannolikt förtroendekrisen att ebba ut och det totala värdet återhämta sig. Sen kommer värdet förflytta sig mellan dessa system utifrån vilket som blir populärast. Blir det ett för kraftigt övertag för det ena systemet, så kommer det andra att dö ut och till sist överges.

Alla dessa försök till överenskommelser på papper i förväg eller diverse omröstningar man ser för olika förslag på olika siter är just pga av att man till varje pris vill försäkra sig om att scenario 1 kan uppnås. Lyckas man med det är en hard fork helt harmlös. Många altcoins har gjort hard forks med full konsensus vid ett flertal tillfällen redan utan att någon märkt det. Det är så alla inblandade helst vill att det skall gå till.

I scenario 2 har man alltså dubbelt innehav, men det är inte konstigare än att man har innehav i två olika altcoins. Väntar man bara ut effekterna kommer ens totala värde att flytta runt mellan dessa två innehav men inget går sannolikt förlorat så länge åtminstone ett av dem överlever.

Det som är lite krångligt är att man nu har samma adresser för sina innehav i bägge system och det är rörigt i början när man skall göra transaktioner. Man behöver se upp med risken för sk replays av transaktioner, men det kan man sätta sig in och lära sig när (och om) man faktiskt hamnar där.

Många frågor där svaren överlappar på olika sätt. Jag provar med att försöka besvara allt med en slags helhetsbeskrivning. Hoppas det fungerar.

Transaktioner förpackas i paket (block), som kompletteras med fingeravtryck (hash) från föregående block samt med ett värde som utgör ett verifierbart bevis på att ett mätbart arbete (Proof of Work) har lagts ned. (Värdet ihop med relevanta delar av blocket måste ge en hash med ett visst utseende.)

Nätverket (alla full nodes) kommer hela tiden att sträva efter att göra PoW (Proof of work) så svårt att det alltid tar 10 minuter att skapa ett block, oavsett hur mycket (eller lite) total kapacitet (hash power) alla miners (de som skapar block) bidrar med.

Dvs de tvingar "bussen att alltid köra var 10:e minut" hur många och snabba bussar du än sätter i trafik, för att återknyta till din liknelse.

Det finns ett väldigt gott skäl till att göra så här. Detta (Bitcoin) är nämligen den första uppfinning som lyckats skapa decentraliserat förtroende i en miljö där alla deltagare är okända och ingen litar på någon. Inga specifika mellanhänder (dvs finansiella institut) behövs för transaktioner eller lagring av innehav längre.

Kombinationen av den irreversibla hashkedja som blockkedjan bildar samt arbetet som krävs för att skapa blocken är det som ger en permanent historik av transaktioner och skydd mot "double spends" samt även mot det sk "byzantine generals problem", dvs att kunna kommunicera säkert över en osäker kanal.

Jag har utelämnat en del saker som också krävs för att det skall fungera säkert (som t ex digitala signaturer med algoritmen ECDSA) men nöjer mig med det som berör dina frågor.

En viktig bit i uppfinningen är också att den skapar incitament att frivilligt bidra med PoW i systemet, vilket sker på 2 sätt. Dels en belöning med nytryckta pengar i systemet som en miner tillåts lägga till ett nytt block enligt reglerna och dels via transaktionsavgifter.

Eftersom Bitcoin skall ha ett maxtak (ett viktigt designmål för att skydda mot inflation) så är belöningen utformad att avta med tiden (reglerna kräver en halvering ungefär vart 4:e år), vilket gör att avgifter med tiden blir allt viktigare för att upprätthålla incitamentet att utföra det jobb som skyddar systemet.

Miners är fria att bygga ihop block som de vill (också viktigt då olika miners pga latency runt om vårt klot kommer upptäcka nytillkomna transaktioner olika fort) och har rätt att plocka russinen ur kakan för att maximera sin vinst, dvs de plockar naturligtvis ut de transaktioner som ger mest avgift i förhållande till hur mycket plats de tar upp i blocket.

Satoshi (uppfinnaren bakom Bitcoin) må ha varit otroligt förutseende på många punkter, men hur miningen skulle utvecklas och hur bråken runt blockstorlek skulle komma att utspelas var väl ändå lite för mycket att begära att han skulle kunna förutspå. Det hade Bitcoins community behövt ta ett mycket större ansvar för på ett långt tidigare stadium.

De gjorde communityn inte och nu är vi där vi är. Med en mempool (dvs samlingen nya transaktioner som ännu inte placerats i ett block) som ständigt flödar över och där alla kämpar om att få förtur genom att kriga med allt högre bud på sina transaktionsavgifter.

Ett litet perspektiv på avgifterna är dock på sin plats. De är inte beroende av vilket belopp som skall skickas, utan beror endast av hur många bytes transaktionen innehåller. Fler inputs (dvs tidigare transaktioner till den här adressen som nu skall användas) ger större större transaktioner.

En liten transaktion med en input fast med ett stort belopp kommer alltså inte att kräva en hög avgift. Med andra ord är det fortfarande väldigt billigt att skicka stora summor i systemet, men väldigt dyrt med mikrotransaktioner.

En sak som många inte inser är att en kryptovaluta utan inflation fungerar inte utan en "överfull mempool".

Anta att mining enbart finansieras av avgifter och vi saknar transaktioner på kö. Så fort ett block minas så skulle belöningen för nästa block sjunka till noll och sedan successivt öka igen ju fler transaktioner som kommer in i mempoolen. Problemet är att när belöningen är noll eller väldigt låg så saknar miners incitament för att gräva efter ett nytt block. Istället får de incitament att gräva efter transaktioner som redan blivit bekräftade och "orphana" tidigare block.

Detta orsakar två stora problem. För det första så förlorar bekräftelser sitt värde. Man är inte längre säker bara för att man fått en bekräftelse, eftersom miners kommer kämpa för din transaktion (eller en double spend) även efter den hamnat i ett block. För det andra kommer svårighetsgraden sjunka drastiskt då extremt mycket av all miningkraft slösas bort på block som sedan inte blir en del av den slutgiltiga kedjan.

Kort och gott, långsiktigt så är en överfull mempool nödvändig för att Bitcoinnätverket ska fortsätta fungera. Det enda alternativet till detta är en hardfork som ökar det totala antalet bitcoins och ger oss en evig inflation.

Precis som jag skrev så är transaktionsavgifter det som med tiden blir det allt mer dominerande incitamentet för miners.

Så jag håller helt med dig i den här analysen av den ena ytterligheten av problemet. Men jag tror problemet är lika stort åt andra hållet. Om för många användare upplever Bitcoin för dyrt och långsamt (de vet inte varför) att hantera så hoppar de till andra alternativ (och det saknas ju verkligen inte sådana) helt enkelt och Bitcoin dör sakta ut av det skälet.

Problemet är inte en full mempool. Just där mår nog Bitcoin som allra bäst, vilket jag sett en del övertygande argument för av olika skribenter som sannolikt är bra mycket mer insatta än mig i ämnet. (Jag är programvaruutvecklare så att analysera ekonomiska flöden, incitament och psykologi för sådana här system hamnar en bra bit utanför mitt kunskapsområde).

Problemet kommer när mempool blir x ggr större än kapaciteten och x skenar. Då tror jag det till sist påverkar användarna på ett eller flera sätt så pass mycket att deras incitament att inte byta försvinner.

Hur stort x tål Bitcoin då? Ingen aning, men om blocken tar typ 2000 transaktioner som de gör nu och människor jublar ironiskt över nya mempoolrekord (*) med 100 ggr blockkapaciteten, ja då börjar man ju undra.

*: https://bitcointalk.org/index.php?topic=1921507.0 med rubriken: "WOW!!! New Record 200622 Unconfirmed Transactions"

Tack för svaret, hade kikat på certen tidigare men var skeptisk. Vill helst ha den "fysiska" valutan för att hålla på lång sikt. Eftersom jag inte hann vänta så fick det bli cert ändå och nu med facit i hand så vart det om inte en väldigt givande trade kortsiktigt.

Localbitcoins verkar vara billigast av det jag sett/läst. Förstår fortfarande inte varför det ska vara såpass hög spread och att det är relativt krångligt att få tag på.

Jag vet faktiskt inte om fysiska bitcoins på något sätt skulle vara säkrare i spekulationssyfte. När jag köpte 2013 så fanns det inget alternativ, så jag fick sätta in på bitstamp, föra över pengar och köpa mina Bitcoins. Även om man kommer åt den verkliga handeln via en börs, så är det också kantat av avgifter. Först gör man en utlandsbetalning med valutaväxling och avgifter. Sen tar börsen courtage på varje affär. Jag hade nog satsat på certifikaten om jag skulle handla idag. Fruktansvärt smidigt att kunna handla direkt på Stockholmsbörsen. Det finns inget sexigt med att fysiskt äga sina Bitcoins, mer än om man vill fiffla med skatten då. Jag tänker mig att utgivaren av certifikaten antagligen står under finansinspektionens bevakning också, så det borde vara säkert.

Håller absolut med om att det är smidigt med cert. Var nog inte särskilt tydlig med att jag vill spekulera i andra kryptovalutor också, som t.ex Ether. I det fallet så är det smidigast att först införskaffa Bitcoin för att sen växla till sig dessa, om jag förstått det rätt ?