Gissa Bokcitatet

Det rör sig mycket riktigt om en översättning, dock inte från franskan. En skönande? Ja, det kunde man nog säga. Men det kanske bör förtydligas att det citerade stycket är taget från en roman.

Umberto Eco?

Korrekt! Stycket är från Foucaults pendel, närmare bestämt en replik av den mystiske Agliè. Över till Magmunnen.

Tackar!

Nytt citat:

"Hon har liksom skrumpnat ihop, tänkte han. Hon såg tunn och liten och skrynklig ut men saknade inte charm. Han tyckte bra om henne. En gång i tiden påstods det att hon skulle gifta sig med William Bankes men det hade aldrig blivit någonting av. Hans hustru tyckte om henne. Han blev visst lite häftig vid frukosten. Och sen, och sen var ett av de ögonblick inne då han, utan att vara medveten om vad som rörde sig inom honom, kände ett överväldigande behov av att närma sig någon kvinna och tvinga henne - med vilka medel spelade ingen roll, så stort var hans behov - att ge honom vad han begärde: medkänsla."

Jag har ingen aning men gillar att gissa. Drar till med John Updike.

Inte Updike.

Har inte boken till hands just nu. Mer citat kommer i morgon.

En ledtråd dock: Författaren är mer tidsmässigt nära gubben du har som avatar.

Då tar jag en ny lapp ur hatten och säger Evelyn Waugh.

Läste härom dagen en intressant artikel om honom med anledning av en nyutgiven biografi:
http://www.claremont.org/crb/article/white-mischief/

Inte Evelyn Waugh.

Ledtråd: Evelyn Waugh var nog ingen beundrare av den författare vi söker. Har inte läst nåt av Waugh, står dock på min läslista, men skulle nog säga att han stod lite vid sidan av den strömning vår författare skrev inom.

Översittarattityd, om man får döma efter artikeln du länkade, som Waugh verka ha besuttit var även vår författare ganska bemedlad med.

Låter onekligen som Mot Fyren av Virginia Woolf.

Bra, måste vara rätt!

(Hur kunde jag missa det? Har själv citerat ur den boken här i tråden. )

Onekligen rätt. Över till dig Disciplina!

Tackar, nytt citat följer.

"Ännu tror jag inte att det var Din avsikt att förvandla radiohytten till ett litet mariakapell. De flesta grejor som vandrade dit ner hade ingenting med henne att göra. Fastän jag aldrig såg Ditt tillhåll - vi kunde helt enkelt inte ta oss dit - föreställer jag mig det som en förminskad version av Din vindkupa vid Osterzeile. Det var bara pelargonierna och kaktusarna som Din moster, ofta mot Din vilja, hade placerat i fönstret och på kaktusställningens många hyllor som inte hade någon motsvarighet i den forna radiohytten, men annars var flyttningen perfekt."