Gissa Bokcitatet

"Är ni på det klara med vilken storhet som fanns under epoken mellan andra och tredje århundradet efter Kristus? Jag menar inte det romerska imperiets praktfulla solnedgång, jag menar uppblomstringen inom området runt omkring Medelhavet. I Rom skar pretorianerna strupen av sina kejsare och vid Medelhavet blommade Apulejus epok, där fanns Isismysterierna med den väldiga vågen av nyandlighet som representerades av nyplatonism och gnosis... Lyckliga tider innan de kristna gripit makten och sänt heretikerna i döden. En lysande epok, bebodd av Nous, blixtrande extaser, befolkad av précences, emanationer, demoner och änglakohorter. Det är ett vida spritt vetande, fragmentartat, gammalt som världen själv, som går tillbaka bortom Pytagoras, till Indiens bramaner, till hebréerna, till magerna, gymnosofisterna och ända bort till barbarerna i fjärran Norden, till druiderna i de båda Gallien och på Brittaniens öar. Grekerna ansåg att barbarerna var barbarer därför att de inte förstod att uttrycka sig; för grekernas alltför kultiverade öron lät deras tungomål som när hundar ger skall. Och i stället var det under denna tid man slog fast att barbarerna hade betydligt bättre reda på sig i dylika ting än hellenerna och detta just för att deras tungomål var svårtolkat. Tror ni att de som ska dansa här i kväll vet meningen i alla sånger och magiska namn som de kommer uttala, fattar innebörden? Lyckligtvis inte, för det okända namnet fungerar som en andningsövning, en mystisk vokalisering. Antoninernas epok... Världen var full av underbara korrespondenser, subtila likheter, man måste genomtränga dem, själv bli genomträngd av dem, genom dröm, orakel, magi som gör att man kan påverka naturen och dess krafter genom att låta det lika genomsyra det lika. Vetandet är ogripbart, flyktigt, undflyr varje mått. Det är därför som under den epoken den segrande guden var Hermes, han som uppfann alla slag av list, korsvägarnas gud, tjuvarnas, men upphovsman till skrivkonsten, till undanflyktens och skillnadens konst, navigationens konst, den som för fram mot slutet av varje gräns, dit där allt smälter in i synraden, uppfinnare av lyftkranar för att lyfta stenar från marken och av vapen som förändrar liv och död, och av vattenpumpar som hissar upp tung materia, filosofi som gäckar och bedrar... Och vet ni var Hermes finns idag? Här, ni såg honom vid porten, de kallar honom Exu, denne gudarnas budbärare, medlare, handelsman, som inte känner skillnaden mellan ont och gott."