Var spelen svårare förr?

jag tror en del av charmen i retrospel som gamla nintendo och sega-konsolerna ligger i att sätta sig ner i soffan, trycka in en kassett och starta upp spelet.
Det är en helt annan känsla nu när man har alla spelen man nånsin velat ha på hårddisken, jag känner själv mig omotiverad att spela när jag har så mycket att välja på.

Nostalgi är en stark känsla, och den gör väldigt mycket för helhetsintrycket.

Så kanske det är, själv får jag ingen som helst nostalgisk känsla av att spela på konsolerna. Det är spelet jag vill åt, inte kassa handkontroller.

Jepp, så är det. Både känslan och lukten av att sitta med de riktiga grejorna och allt annat, men sen är det ju också så att emulation ÄR just emulation. Det är inte the real deal, det hör man ju på namnet om inte annat.

På något sätt lyckades jag nyss klara Ninja Gaiden till NES utan att dö en enda gång.
Jag är riktigt chockad, jag visste inte att det skulle gå så jäkla bra, till och med de tre slutbossarna lyckades jag på något sätt besegra på en och samma gång (den första bossen kan man döda väldigt lätt med Jump & Slash, sedan handlar de två andra bossarna om att köra defensivt och bara attackera när man inte riskerar alltför mycket att ta skada av någonting).
Visserligen så körde jag den japanska versionen Ninja Ryûkenden, men det är så vitt jag vet ingen anmärkningsvärd skillnad.

Lyckligtvis så fick jag för mig att spela in det hela (jag var ganska ambitiös och försökte att spela så bra som möjligt), så jag ska definitivt lägga upp det på YouTube när jag får möjlighet, om inte annat så för att ha det säkert förvarat någonstans.

Satte igång lite gamla NES- och SNES-titlar nu i dagarna. Dels för att spelen är väldigt kul fortfarande, men dels också för att "forska" lite i den här nostalgiska känslan om att "det var svårare förr".

Spelen som kördes igenom lite snabbt var Silver Surfer, Teenage Mutant Ninja Turtles 1 & 2, Mega Man 2, Contra, Double Dragon samt Mega Man X.

Min slutsats efter ikväll är att spelen inte var ett dugg svårare förr...om de var rättvist uppbyggda.

Mega Man 2, Turtles, Double Dragon och Mega Man X flöt på. Jag hade noll problem med dessa spel. Inte mer än jag har med dagens problem i alla fall. Speciellt Mega Man som mer eller mindre bara handlar om att ta rätt väg.

Sen har vi spel som Silver Surfer. Jag anser dock inte att det är särskilt rättvist att jämföra dagens spel med detta. Detta spelet, likt många andra från den tiden, förlitar sig på att man kan ta EN eller ett FÅTAL smällar innan man dör, samtidigt som det är ett inferno av saker att undvika (i vissa av fallen även väldigt svåra att se på rak arm). Jag anser inte att det är rättvist att jämföra dessa artificiellt svåra spel som enbart är uppbyggt för att du ska dö och behöva starta om spelet innan du klarar det med spel som, både idag och igår, är naturligt svåra.

Contra är ett bra exempel på väl balanserad svårighetsgrad. Problemet där är snarare antal liv som ger ett sken av att spelet är svårare än det faktiskt är, men helt ärligt så kommer jag på massa titlar idag som är minst lika utmanande om man ser till själva gameplaye, i alla fall om man är villig att spela på något annat än easy och normal.
Jag anser, med full berättighet tycker jag, att spel som DooM 4, Wolfenstein: The New Order, valfritt RPG osv. på högre svårighetsgrader kan mäta sig med spel från förr som faktiskt var rättvist utmanande. Dock självklart inte med spel som Silver Surfer varav jag har nämnt problemen i speldesignens grund. Furi är också ett modernt spel som mycket väl kan mäta sig med gårdagens spel.

Så ni som är så inlåsta i att "spel var svårare förr", har ni lust att förklara varför ni tycker som ni tycker? För jag har spenderat några kvällar nu just med retro-spel, och jag håller verkligen inte med om att spel nu för tiden nödvändigtvis är lättare än de spel, back then, som var SMART designade och inte där någon hade fått för sig att det var bra design att slänga en miljon saker på skärmen för dig att undvika samtidigt som du bara tål 1-3 träffar innan du snällt får starta om hela banan, eller i värsta fall hela spelet. Utmanande? Visst, men inte på ett bra sätt anser jag och det ska veeeerkligen inte användas som en måttstock.

Jag är väl inte inlåst i dethär med att spel var svårare förr direkt, men.
Jag kan dra ett exempel, WoW, där är det många som tycker att det var mycket svårare förr.
Personligen tror jag det har att göra med att allting var nytt när man går tillbaka i tiden och därmed svårare då.

Kan de ligga något i det?

Mekaniskt sett är WoW svårare nu. Kolla bara igen om en dungeon journal på valfri raidboss så kommer en enda boss ha mer förmågor än alla bossar i en hel tier från förr.

Problemet då, jämfört nu, var att bossarna gjorde procentuellt mycket mer skada och hade en hel del cheap deaths.

Så visst, på så sätt var WoW svårare förr, men numera är det mycket mer intelligent utmanande. Jag möter hellre en boss med 14 intelligenta förmågor man får undvika istället för att bossen har EN potentiell dödlig "HAHA GOT YOU!"-mekanik som Living Bomb på Baron Geddon eller C'thuns laser. Ett annat problem var också att det bara fanns en svårighetsgrad förr. Nu finns det flera.

Men WoW är ett särskilt ämne. Jag tittar mest på single player-spel i detta ämne.
Folk säger t ex att t.o.m spel som Super Mario Bros. 3 är svårare än 99% av dagens spel. Nej, det är det inte och påstår du det så ljuger du, så enkelt är det.

Vill också tillägga att jag är mycket väl medveten om VARFÖR vissa spel designas i stil med Silver Surfer. Det var helt enkelt för att få ut max livslängd av ett spel som annars inte är speciellt långt. Det tar dock inte bort någonting av min poäng. Man kan inte jämföra bra designade utmaningar med utmaningar som enbart är designade för att öka längden på ett spel, oavsett hur kass designen i sin kärna än än.

Man får jämföra väl designade spel idag med väl designade spel från gårdagen, annars blir jämförelsen väldigt skev och då kan vi börja dra upp extrema fall i modern tid som I Wanna Be The Guy ärligt talat.

Tror mer det handlar om att manga gamla spel at valdigt oforlatande. Du dor enkelt och dor du far du borja om. Med quicksave&quickload blir ju allt mycket enklare an om du behover atminstone klara banan forst. Sen kan nya spel ta dig lite val i handen och vissa exakt pa kartan du ska, samt lata dig telepotera dig fram och tillbaka hursomhelst. Vissa gamla spel kunde det ta timmar att lista ut vart man skulle ga vem man skulle prata med etc, men nufortiden ar det ju typ standard att ha en stor blinkande pil pa kartan...

Sen finns det ju gamla arkadspel som det ar meningen man ska forlora manga liv pa sa man stoppar in fler mynt.

Tror anda storsta anledningen man tycker spel var svarare forr kan vara att barn suger pa spel, det kanske inte var sa svart trots allt nar man forsoker igen nu.

Har fortfarande inte klarat D2 Hell.

Det är väl det här med "i allmänhet" som är nyckelordet tycker jag. Förr gav "de flesta" spel en hög eller relativt hög utmaning. Rätt många spel var överjävligt svåra och en del av de spelen var bedrövligt designade precis som du skriver. Men att hitta regelrätt "enkla" spel var relativt svårt. De spel som kan räknas som dåtidens AAA-spel var oftast ändå väldigt utmanande.

Idag är spelen "i allmänhet" inte särskilt utmanande. Ingen sparfunktion och få liv och continues har gått till sparsmakat utplacerade sparpunkter som har gått till enormt frikostigt utströsslade sparpunkter som har gått till att spelen autosavear i parti och minut så att man ofta inte behöver spela om mer än en minut från där man senast dog. Svårhittade health packs gick till väl generöst utplacerade health packs som gick till regenererande hälsa bara man vilade lite. Labyrintliknande bandesign och knepigt pusslande blev till linjärt korridorspringande, pilar som pekar rätt väg och pussel som inte bjuder på någon utmaning utan mest finns där som en ursäkt för att få pusta ut en stund och dryga ut speltiden.

Självklart finns det undantag och genuint utmanande spel i dagens läge samt att man, som du säger, ofta kan tweaka svårighetsgraden för att göra spelen svårare. Problemet med det sistnämnda är att det är rätt få spelutvecklare som faktiskt lyckas göra sina spel "genuint utmanande" på den högsta svårighetsgraden då de då tenderar att ramla i fällan att göra den svårighetsgraden närmare "orättvist dålig design" än svårt på ett bra sätt. Precis som de där spelen från förr som var svåra men på ett dåligt sätt. (Tex kan fiende-AI'n i ett "realistiskt" FPS vara helt skrattretande dålig och fienden är så dövblinda att man bara valsar igenom spelet på en svårighetsgrad men ställer man upp den så blir alla fiender istället som synska superhjältar som har ögon i nacken och dödar en på en sekund hur orimligt det än är. Lika frustrerande båda två men ur olika synvinklar). Det här gäller då oftast storspelen, trippel A-segmentet, och det förmodligen för att de stora utvecklarna/utgivarna känner ett tvång att tilltala alla och är rädda för att alienera potentiella kunder om ett spel får ett rykte om att vara för svårt. Och de högre svårighetsgraderna blir ett second thought snarare än att kännas som den utmaning som spelet är designat för. Det finns absolut fantastiskt utmanande spel om man bara letar lite, men det var ju det här med "rent generellt" också.

Så rent generellt tycker jag nog allt att spelen blivit lättare, mer förlåtande eller mer frikostiga med chanser för spelaren att faktiskt ta sig vidare i spelet. Åtminstone var det här en (min) sanning under 3D-spelens intåg och långt in på 2000-talet, men jag tycker faktiskt att spelen allt mer här börjat bjuda mig på en balanserad utmaning på senare tid i allmänhet för att inte tala om utvecklarna som hänger på From Software-trenden med svårare spel (eller så har jag bara börjat bli gammal och sinnesslö). :P Men jag förstår verkligen var folk kommer ifrån när de hävdar det här med att spelen blivit enklare. Jag höll länge med om det rakt av.

Dr Mario, level 20. Kom tillbaks å gny när du löst den...