Skicrosstjärnan Anna Holmlund kraschar under träning i Innichen (2016-12-19)

Den första måndagen i juni 2017 följer jag i stället med Anna när pappa Lars kör upp henne i rullstol från Edsvikens strand mot Danderyds sjukhus. På vägen stannar vi och tar en match i något jag aldrig testat. Tumbrottning.

Jag och Anna låser fast varandras händer så att bara vänstertummarna är fria. De pendlar från sida till sida medan Lars räknar ner. Och så. Tummarna i mitten, matchen börjar, först till tre segrar.

Jag ska låsa fast Annas tumme och vill inte ta i för mycket så jag förlorar första försöket. I de två följande tar jag i, men det spelar ingen roll. Jag är chanslös mot Annas snabba reflexer och starka näve.

När jag tittar upp och tittar in i hennes ögon ser jag den där glädjen jag sett förr. När hon stått högst upp på en prispall eller när jag träffat henne hemma på Stora Essingen där vi båda bott.

Hennes seger visar att Anna Holmlund fortfarande gillar att tävla och att vinna.

Den visar också att vänstra sidan återhämtat sig bra efter hennes mycket svåra hjärnskada. Hon hälsar med vänster hand och trycker på dörrknappen med vänster fot. Den högra sidan släpar långt efter. Hon har svårt med talet eftersom den högra delen av ansiktet inte hänger med. Det högra ögat får hon kämpa för att hålla öppet.

Från att hon vaknar till att hon försöker somna är dagen uppdelad i ett schema. Det kan vara upp till 22 punkter. Hon tränar på att äta, på att sköta sin personliga hygien. Hon tränar på att få igång kroppen, hon tränar på koncentration och tal. Hon tränar på allt som var självklart förut.

När vi sitter nere vid Edsviken frågar jag Anna:

Vad vill du träna på?

– Hoppa. Springa. Sen.

– Anna klarar ingenting helt själv från det att hon går upp på morgonen, säger Margaretha Holmlund. Minst två personer måste vara med vid alla förflyttningar eftersom hon är så ostadig.

När de träffade Anna efter olyckan var hon uppskrapad på högra delen av ansiktet. Okbenet var av. Hon var medvetslös men också nedsövd för att kroppen skulle få vila så mycket som möjligt.

Det finns fyra grader av hjärnskador. Anna Holmlunds skada var på tredje nivån. Den fjärde innebär att man är hjärndöd.

– Läkare säger att det inte borde vara möjligt att komma så långt som hon redan gjort. Är det någon som ska klara det här så är det Anna, säger Lars.

– Nu har det planat ut lite men hjärnan håller på att reparera sig under två års tid så vi har inte gett upp hoppet om att det ska bli ytterligare förbättringar, säger Margaretha.