Tråden för oss som trivs med att bo inne i stan!

Vad handlar egentligen tråden om?

Det står ju i första inlägget

Hur får du det till att han söker bekräftelse? Många lever som honom. Inget konstigt.

Svår sak att förklara men jag trivs inte i förorten. Det skulle isf vara i en villaförort så som jag växte upp. Men då ska man ha barn och en anledning att leva så.

Vet inte om alla känner så men för mig är Solna jämfört med Södermalm ungefär som att jämföra Estland med Italien. Första är fult och tråkigt. Det andra alternativet är lite dyrare men har en själ.

Kommer bo i stan tills jag köper villa.

Hur går ditt civilstånd då? Undviker du seriösare relationer för att kunna bo kvar i stan?

1) Lol. Vilket bageri menar du? De flesta köper butiks-bakat bröd i affären.

2) Vad är det för mataffär du går till? Det här känner jag inte igen. Köper du mat på 7-11 eller Pressbyrån?


En del saker är mycket dyrare bara för att det är innerstan. Samma sak gäller i bättre kommuner.

Jag har funderat mycket på hus men tänkt noga och jag är inte 'klar' med stan. Om jag någonsin blir det. Och jag misstänker att jag är för lat för hus..
Ja, jag har inga kärleksrelationer av varaktigt slag. Trivs själv och vill inte ha några barn. Hade jag det däremot hade det ju funnits fördelar med hus med tomt.
Dom flesta ja självklart. Men testa att gå förbi ditt närmaste bageri en lördag klockan 8-9 så är det förmodligen mycket folk där. Det är väl inte ens nåt att reagera på.
Går till olika matbutiker beroende på vad jag ska ha men aldrig kiosker som pressbyrån.

Mer hus för pengarna om man åker ut till kommungränsen. Sen vill jag gärna bo lite avsides så man kan hålla på med vissa högljudda aktiviteter utan att störa grannarna.

Kolla på Stockholm som ett utmärkt exempel, det är dyrast att köpa bostad i innerstaden för att folk helst vill bo där även om de som bor i förorterna nekar till det!o

Jag tror att sanningen är precis tvärtom... Det är de som flyttar ut och skaffar barn som tappar kontakten med sitt umgänge och snart börjar umgås enbart med par som har barn i samma ålder - för det är enklast så. Det är egentligen barnen som är kompisar och det är ju så praktiskt. Kanske betraktar ni era gamla kompisar som bor i stan som udda, men ni har inte direkt någon utanför familjen att berätta det för. Medan den "udda figuren" lever på som vanligt och har kul.

Jag hoppar in som en marodör, en motsättare till den nominella ordningen av att trivselfaktorn är dito med att ha 10 familjer ovanför ditt huvud.
1) jag som troligtvis inte betraktas som stekare (eller så är jag überstekig, svårt att säga) är tjenis med: närmsta krogs ägare, grannarna + på andra sidan vägen-grannarna + butikspersonal på gatan där jag bor + några hundrastare i området, ganska soft. Dock skyr anonymiteten mig trots att jag bor mitt i Sveriges näst mest folktäta storstad.

2) äta ute är väl dyrt oavsett?

3) jadajada

4) Finns inget socialt tvång överallt. Flyttade till storstan som novis/lantman, holy shit likzom. Jävlar vad med folk, inom ett år så hade jag fått mig ett barn.

Appropå det med pendling & cykelavstånd så går smärtgränsen generellt (förhoppningsvis) vid sju km, det tar mig/dig 13 minuter med flås. 20 i skitlugn takt. Kan tänka mig gott att bo en mil ifrån metropolens kärna, det skulle jag trivas med. För mycket liv "mitt i smeten"

Det är nog bara kul om man är ung. Är själv 27 och bor jätte nära innerstan. Går smidigt att promenera eller cykla. Kul.

Stan - landet 1-0.
Räcker att kolla var det är dyrast att köpa bostäder så kan man räkna ut var det är bäst att bo!
Uppenbarligen är Östermalm i stockholm attraktivast att bo på i Sverige!