Klarar inte av att jobba, tips för att slippa?

Skaffa ett jobb där det finns många sköna unga brudar. Då kan du sitta o flirta o glo på deras fina arslen hela dagarna. Där finns det då skäl till att gå till jobbet iaf lite.

Om han blir deprimerad (sjuk) av något så tycker du man skall uppmanas fortsätta? Men frågan är väl om FK godkänner depression idag. Det är en fördel om man är helförlamad, döv, stum och blind samt totalt oberäknelig.

Det är helt enkelt så att folk måste inse att alla inte passar in i medelsvensson-mallen. Om ni orkar med att jobba 40 timmar i veckan nästan året runt i fyrtio års tid, vad kul för er. Men nu kan inte alla vara lika perfekta och duktiga. Jag försökte ju faktiskt att jobba tills i augusti ifjol, trots ryggvärk och nackvärk och fler allehanda krämpor. Jag gick ner mer och mer i arbetstid, men jag fick till sist ge upp. Trots att jag var på en arbetsplats, som var tänkt att vara anpassad för funktionshindrade. Lyckligtvis så hade jag ju min Asperger-diagnos sedan jag var tonåring, alltså så hade jag redan förtidspension och ingen "vanlig" lön.

Gör det mig till mer parasit än före detta riksdagsledamöter, som får lön från staten även efter att de har avslutat sitt uppdrag? Gör det mig till mer parasit än alla invandrare, som kommer hit till Sverige i drivor? Gör det mig till mer parasit än ålderspensioner och småbarn? Eller mer än de har t ex ett hjärtfel och behöver vård? Gör det mig till mer parasit än t ex en polis, som liksom jag får inkomst från staten? Gör det mig till mer parasit än de som är synskadade och knappast har ett vanligt jobb?

Vissa har en vidrig människosyn...

Fetade: Nej det får du inte. Socbidraget får man inte avdrag på, du kan avslag helt på allt om det finns skäl för det.
Och du kan få avslag på utgifter utöver riksnormen helt eller delvis beroende på om du lämnat kvitto osv eller att t.ex din elräkning överstiger en viss schablonsumma.

Det du pratar om är aktivitetsstödet, där kan man få sådana procentavdrag. Och det är just i sådana program som man får gå på massa aktiviteter och jobbcenter osv.
Soc kan ställa krav att du skall vara aktivt arbetssökande (inskriven) på Arbetsförmedlingen men inte om du har skäl för att inte vara det. Dessa skäl kan vara rätt löst grundade. Men dom kommer förr eller senare be om läkarintyg, vilket soc står för utgifterna för i samma veva.

...

Avslutande frågor...

Tycker du att handikappade personer är parasiter?
Tycker du att gravt deprimerade personer är parasiter?
Har man bara tre val? Att bli klassad parasit, ta livet av sig eller jobba tills man ändå hamnar i katergori ett eller två fast med förlängd problematik?

För är svaret att man blir parasitklassad så ökar benägenheten också till att begå brott istället.

Sista frågan... Är kriminella som försörjer sig helt på sina kriminella aktiviteter parasiter?
För då blir det ju enkelt. Bara att råna folk istället, begå bedrägerier, smuggla tobak och sprit, sälja knark, osv osv. snabba pengar!
Och skulle man nu åka in för det är det ju en vinstlott. Sveriges fängelser är ju sköna hotell i jämförelse med hur det är att leva på soc utan att bryta mot en enda regel.

Det enda som höll mig på lagens sida medans jag gick på soc var att jag skulle inte tycka om mig själv som kriminell. Men när folk klankade ner på mig för att jag inte tjänade pengar, då kände jag en stark motivation att bli kriminell istället.

Så med andra ord, jobba på mcdonalds?

Hur gammal är du idag, Furienna, om det är ok att fråga?

Jag har en kompis som är strax över trettio och som nyligen har nyligen fått en Aspergerdiagnos. Vi var på samma arbetsplats tidigare, men han har blivit sjukskriven. Han säger att han orkade bättre när han var yngre, men att han hade svårigheter redan då som han försökte dölja.

Lite därför jag funderade på om trådstartaren kunde ha liknande diagnos.

Verkligen inget typexempel.
Men kan ju såklart ha drag av det. Vilket iofs hela diagnos-systemet bygger på att så många som möjligt ska ha.
Vid tanke på hur fyrkantigt det hela är utformat så är jag dock inte främmande för att få någon diagnos om det nu är det som behövs för att ens problem ska tas på allvar, lite sorgligt men sant.

Jag är 32 år gammal, blir 33 år i juni.

Ja, det är tydligen mycket svårare för oss med AS att tåla stress. Eller passa in på arbetsplatser överhuvudtaget. Men jag vill låta det vara osagt om TS skulle kunna få en AS-diagnos eller inte. Ska man få en diagnos, så blir det nödvändigt att gå genom en utredning först. Och det tar visst dessutom längre tid att utreda vuxna än barn.

Tack för svar, Furienna!

Jobbade du på ett "vanligt" jobb till helt nyligen? Men med extra stöd av något slag?

Den här tråden väcker ju förstås en del allmänna funderingar om arbetslivet. Jag funderade ett tag på att starta något eget, men avvaktar lite med den idéen. Vet inte om det är mkt tuffare än "vanligt" jobb.

Du skulle teoretiskt kunna äta svamp (psilocybin 4 ggr ) och programmera dig själv med personlig utveckling i minst 1 år.

Inte för att bli någon annan, utan för att leva mer ur dig själv och fragmentera dina självdestruktiva tankar & beteendemönster.
Det kommer inte vara lätt, men det kommer inte bli lättare heller ändå.

Jag tror problemet är att jobb som man inte trivs med tar upp så onödigt mkt tid som egentligen inte hade behövts.
Känner man att det bara blir för att det ska vara så då blir det lätt en meningslös känsla
därför kan företag definitivt vara en bra idé men då bör det vara med något som ligger nära en själv, något man verkligen trivs med.

Jag har faktiskt redan ätit psilocybin och en av erfarenheterna efteråt av den trippen handlade mkt om att jag måste vara mer sann mot mig själv, göra sådant som jag själv vill för att kunna vara en person jag kan vara nöjd med och må bra av att vara och i sin tur bli en allmänt trevligare människa.
Så jag har alltså ytterligare förstått vikten av att inte göra saker som man inte trivs med.

För det finns ju en motsättning i vad som är självdestruktivt i förhållande till det samhället vi lever och vad som är självdestruktivt mot en själv - egentligen.
Att t ex inte ha något jobb kan ju bli självdestruktivt då man får ett så mkt sämre värde i samhället, samtidigt som ett jobb tar betydligt mer än det ger gör att man bryter ner sig själv inifrån på ett mycket värre sätt.