C64ans - bra, dåliga och udda titlar. Diskutera!

Tänkte vi kunde ha en tråd där vi diskuterar titlar till C64an som vi ägde och känner att vi än idag skulle vilja säga några ord om.

Slog mig nämligen nu att vi hade en samlingsbox som hette Dizzy Excellent Adventures. Dessa 5 titlar var speciella. För jag hade så svårt att se vad prylarna som man plockade upp skulle föreställa. Därför kom jag aldrig långt i någon av titlarna. Oavsett titel så spelade jag samtliga spel ganska mycket. Försökte lära mig så gott det gick. Men dessa spel kändes nästan ospelbara.

Rick Dangerous - action och små pussel i plattform. Bra grafik och ljud. Rekommenderar det idag till alla som inte kört det. Själv blev jag alltid dödad på samma ställe på banan som utspelar sig inne i en pyramid.

Rainbow Island - håller också än idag anser jag. Underbar grafik och musik. Coola bossar. Unikt vapensystem där man skjuter regnbågar som man även kan gå på.

Ska nämna fler spel så småningom. Men vore kul om fler skrev lite först.

Ghost n Goblins var jag som ung helt och totalt besatt av

Varför de? Har för mig denna version var bra också och lik Nes versionen som säkert fler spelat. Jag tyckte uppföljaren Ghouls N Ghosts var bra mycket bättre. Råare och coolare på alla sätt. Tror inte detta kom till Nes.

"The New Zeeland story" Kom jag ihåg som ett fantastiskt spel.

Man var en Kiwifågel som sprang omkring och sköt med pil och båge. Jag vill minnas att det var ganska likt Super Mario Bros 3 i upplägget med en karta och olika banor.

Montezumas Revenge var det första spel jag fastnade för hos en kompis som fick mig att skaffa egen C64 strax efter, mycket trevligt litet beroendeframkallande plattformsspel som kändes helt rätt för sitt format så att säga.

Håller med om Rick Dangerous men jag spelade det på Amiga500 enbart, så mycket bättre grafik och ljudet hade en väldigt speciell känsla där. Hade dock Rick Dangerous II på C64 har jag för mig, inte riktigt lika bra men ändå rätt ok det med.

För övrigt känns The Great Giana Sisters som att det förtjänar en plats på listan också, men det var ju väldigt mycket SMB-ripoff och stoppades väl också pga det har jag för mig, det fanns inte att köpa i affärer särskilt länge iaf. Älskar särskilt musiken i det.

En annan lite mer udda titel jag kom att tänka på nu var Amaurote - världen har invaderats av jättelika bin som byggt bisamhällen i städer och man ska utrota dessa i nån underlig liten "ubåtsstridsvagn med paddlar". Själva spelet var inte särskilt bra egentligen, men musiken/stämningen, omg... fick rysningar, så jäkla übersuveränt kusligt soundtrack (med den tidens mått mätt så funkade det iaf när man satt på sitt mörka rum och visste att det lurade ett bi alldeles runt hörnet ).

Slutligen ledde detta mig till att tänka på Anarchy (tror jag det hette), ett spel där man var en liten stridsvagn som körde omkring och skjöt bort "blockchoklad-bitar" i en massa olika levlar samtidigt som man skulle passa sig för fiender och när alla bitar var borta gick man vidare till nästa level. Gillade det mycket också även om det ledde till en del frustration ibland.

Kan naturligtvis lista hur många titlar som helst egentligen men det var några som låg mig varmast om minnet av olika anledningar.

Barbarians, Paradroid... Summer & Wintergames skapade väl några McGyver lösningar på ett par Tac2.

Disk Maintenance och Duplicator var bra skit.

Kommer ihåg några udda titlar som jag gillade: Joa's Zaxxon, där man skulle styra ett rymdfärjeliknande flygplan och skjuta på en massa saker. Lite "halv-3D"-stuk över det hela. Ett annat spel som var kul eftersom det var "förbjudet i Sverige" (kanske bara en skröna?) var Raid over Moscow. Man skulle angripa CCCP och kommunisterna. Alla vi grabbar sa att det var Palme som förbjudit spelet.

Ett annat spel jag inte minns namnet på var ett spel där man skulle, ackompanjerat till Wagnermusik, bomba och skjuta i ett WWW2-landskap. Man flög propellerplan vill jag minnas. Satt många timmar med dessa spel!

Givetvis fick man spelen på CC (kassett) som man bytte (via postbrev) med hela Sverige genom gratisannons i dåtidens "elektronikvärlden". Totalt olagligt, men ingen brydde sig, inte ens myndigheterna.

The Last Ninja II, mest för musikens skull. Själva gameplay delen är väl inte så himla bra.
Buble boble, för att spela två player är kul!
Giana sisters, självklart.
Archon, bästa schack spelet som existerar. Önskar de kunde gjort en ny version av det.

Last Nina 2
Hur långt kom ni på det? Jag har svårt att hålla isär ettan och tvåan. Men det var ett där man tidigt i spelet skulle över en bäck med stenar. Det var nästan omöjligt att klara de hoppen som krävdes där. Sen hade jag svårt att se vad föremål jag plockade upp skulle föreställa.
Tycker grafiken och musiken var jättebra. Men styrningen var ju rätt illa. Kom inte långt i något av spelen även om de var välgjorda.

Bubble Bobble
Vi hittade en bonus_bana en gång. Det var något paraply man tog och så kom man till en bana med bara prylar man skulle plocka upp. Spelade det mycket men just denna banan kom bara upp en gång. Har gjort efterforskningar men aldrig hittat något. Det får mig att tro att det var en bana som var väldigt sällsynt och som kanske bara utvecklarna vet om.

Det var ettan det där med bäcken. Tror det fanns två sådana bäckar med stenar i på olika ställen, samt även ett brunt träsk med grästuvor som fungerade på liknande sätt har jag för mig. Väldigt mycket frustration orsakades av den bäckjäveln innan man fick kläm på exakt hur man skulle hoppa (lärde man sig rätt kombo så kunde man i princip göra det med förbundna ögon sen).

Håller med om styrningen, spelvärdet var lite allmänt småkasst i allmänhet och det var väl mest stämningen av musiken och grafiken som var den stora behållningen.

Var man mer ute efter rena fightingspel så var ju International Karate-serien rätt skön också, särskilt IK+ som väl var mer poppis på Amiga dock.

Det blev mycket svärande i den där bäcken! Tror jag klarade det några enstaka gånger bara. När jag tröttnade så laddade jag in 2an och fortsatte i det istället för att få lite variation.

International Karate körde jag en hel del. Hade fått det i en samlingsbox vi köpt. Riktigt bra känsla i det. Enda nackelen var väl att jag blev lite trött på det när jag kom väldigt långt. Att börja om igen från början var sådär lockande.

Det gick ju som sagt att lära in en viss teknik för stenhoppen, i stil med de klassiska nintendokombona "framåt, vänster, framåt, framåt, höger, höger, framåt, framåt" eller nåt sånt, men man behövde ju börja från exakt rätt plats på vägen för att det skulle funka och det blev väldigt mycket pixelhunting för att komma in rätt. Det jävligaste var också att stenarnas placering var lite oregelbunden så det visade sig oftast inte direkt om man kommit in fel utan man kanske klarade 4-5 stenar och tänkte "tjoho!" och sen sjönk man som en sten själv bara. Jävligt bra ninja som inte kan simma för att rädda sitt liv i en 5 meter bred liten bäck, kan man tycka.

Kom på ett annat udda spel som jag fick en nostalgiflashback till nu, Wonderboy in monster land, som jag bara haft på c64. Antar att det var nåt slags efterföljare till första Wonderboy (som ju också hade sin beroendeframkallande charm) men det var en mycket större värld och minns det som väldigt trevlig musik/stämning. Kom aldrig särskilt långt på det men blev sugen att spela igen, kanske går att hitta till nån emulator.

Och - ännu ett plattformsspel som var lite udda och jävligt mystiskt som jag aldrig lyckades klara eller komma särskilt långt på, var Jack the Nipper II. Väldigt mycket Rick Dangerous-feeling över det, väldigt stora världar att springa runt i och utforska små intressanta ställen i men sprang ständigt på återvändsgränder och olösliga problemhinder vad jag vill minnas. Skulle gärna vilja spela det igen och försöka knäcka det faktiskt, om det ens går.