27 113 besökare online
1 087 715 medlemmar • 56 824 396 inlägg
Användarnamn 
Lösenord
Flashback Forum Ekonomi Ekonomi: övrigt
Svara på ämne
Ämnesverktyg
Chalmeristen
Medlem
Har aldrig varit direkt fattig i bemärkelsen att jag haft mycket större skulder än tillgångar. Men i alla fall, jag gick på Chalmers i slutet av 80-talet. 1990 tog studielånen slut och jag hade väl ett års resttentor kvar. Som ni kommer ihåg var det en krasch då. Fick i alla fall tag i ett dåligt betalt (men dock ingenjörsjobb) i en mindre stad. Efter ett par år fick jag ett frispel och återvände till GBG. Tänkte gå klart Chalmers men fick nobben av CSN. Shit. Fick i alla fall kontakt med en "förstående" taxifirma. Hyran runt Opaltorget (inget överklassområde ens då) var 2000. Försökte plugga så gott det fick och när maten var slut eller hyran närmade sig ringde jag och fick några pass. Levde för första gången i mitt liv verkligen ur hand i mun.

90-talet spenderades med skitjobb men jag meriterade mig. Separerade i början av millenniet och allting kändes skit, men jag hade fått in foten på ett bra företag. Så jobbade jag på och för några år sedan fick jag ett expatkontrakt i Kina.

Tänk er att ni fått tag i Kim Jong-uns största raket, låter den snorta ett kilo kola, kör upp den i röven och trycker på "Launch"-knappen. Ungefär så kändes det. Så in i jävla helvete bra betalt. Som när man kommer hem en fredagkväll, tar av sig, sätter på musiken och drar på första drajjan. Den där kicken ni vet. Precis så känns det efter att hela livet levt på en lön.

Dock så äger jobbet mig och just nu reser jag runt mycket till skitstäder som får Fucking Åmål att verka i positiv bemärkelse. Men några år till så kan jag gå i pension och betala grabbens privatskola i Kambodja eller Thailand eller vad det blir på besparingarna så jag försöker dansa hela vägen till jobbet. Men fan vad det suger just nu.

Känner jag mig fri? Nej, inte än, måste slava några år till. Men det är på rätt väg och hur som helst slipper hela familjen ha ångest nu och i framtiden.

Har den livslånga ångesten släppt? Tjohooooooooooooooooo!

Hur länge varar det? Så länge lönecheckarna kommer in. Men jag och frugan kommer båda från synnerligen enkla omständigheter och lever fortfarande snålt. Vi snackar familjens söndagsmiddag på docken, för som Bhobi skriver går pengarna fort om man börjar gasa. Vet flera kollegor som reser hem efter några år utan en krona sparad men å andra sidan hade de ofta en betald villa att starta med så de har inte haft samma tryck som jag.
 
kramiz1
Medlem
Citat:
 Ursprungligen postat av Bbobi
Lite över miljonen, 25-30, nej men har en del placeringar jag hoppas på.

Bor i Kambodja och det är inte allt för dyrt här Lokalborna tjänar väl runt 1,2k/mån.

Intressant! Tänker du att du kommer bo kvar där livet ut? Skulle det funka att jobba där om du behöver det?
 
kramiz1
Medlem
Citat:
 Ursprungligen postat av Chalmeristen
Har aldrig varit direkt fattig i bemärkelsen att jag haft mycket större skulder än tillgångar. Men i alla fall, jag gick på Chalmers i slutet av 80-talet. 1990 tog studielånen slut och jag hade väl ett års resttentor kvar. Som ni kommer ihåg var det en krasch då. Fick i alla fall tag i ett dåligt betalt (men dock ingenjörsjobb) i en mindre stad. Efter ett par år fick jag ett frispel och återvände till GBG. Tänkte gå klart Chalmers men fick nobben av CSN. Shit. Fick i alla fall kontakt med en "förstående" taxifirma. Hyran runt Opaltorget (inget överklassområde ens då) var 2000. Försökte plugga så gott det fick och när maten var slut eller hyran närmade sig ringde jag och fick några pass. Levde för första gången i mitt liv verkligen ur hand i mun.

90-talet spenderades med skitjobb men jag meriterade mig. Separerade i början av millenniet och allting kändes skit, men jag hade fått in foten på ett bra företag. Så jobbade jag på och för några år sedan fick jag ett expatkontrakt i Kina.

Tänk er att ni fått tag i Kim Jong-uns största raket, låter den snorta ett kilo kola, kör upp den i röven och trycker på "Launch"-knappen. Ungefär så kändes det. Så in i jävla helvete bra betalt. Som när man kommer hem en fredagkväll, tar av sig, sätter på musiken och drar på första drajjan. Den där kicken ni vet. Precis så känns det efter att hela livet levt på en lön.

Dock så äger jobbet mig och just nu reser jag runt mycket till skitstäder som får Fucking Åmål att verka i positiv bemärkelse. Men några år till så kan jag gå i pension och betala grabbens privatskola i Kambodja eller Thailand eller vad det blir på besparingarna så jag försöker dansa hela vägen till jobbet. Men fan vad det suger just nu.

Känner jag mig fri? Nej, inte än, måste slava några år till. Men det är på rätt väg och hur som helst slipper hela familjen ha ångest nu och i framtiden.

Har den livslånga ångesten släppt? Tjohooooooooooooooooo!

Hur länge varar det? Så länge lönecheckarna kommer in. Men jag och frugan kommer båda från synnerligen enkla omständigheter och lever fortfarande snålt. Vi snackar familjens söndagsmiddag på docken, för som Bhobi skriver går pengarna fort om man börjar gasa. Vet flera kollegor som reser hem efter några år utan en krona sparad men å andra sidan hade de ofta en betald villa att starta med så de har inte haft samma tryck som jag.

Hur bra betalt pratar vi? Hundratusen efter skatt? Flera hundra tusen?
 
Chalmeristen
Medlem
Citat:
 Ursprungligen postat av kramiz1
Hur bra betalt pratar vi? Hundratusen efter skatt? Flera hundra tusen?
Nej under hundra per månad efter skatt men då kommer fritt boende, skola och bil ovanpå det. Men ändå skitbra jämfört med Sverige. Skolan är i toppklass, en Engelsk skola.
 
gersman
Medlem
gersmans avatar
Citat:
 Ursprungligen postat av PaulPaljett
Aldrig varit urfattig (som i att bo på gatan), aldrig stenrik (som lyxvilla med lyxbåt vid kusten), men ändå mer i extremerna än medelsvensson antar jag.

Botten var att leva på soc och bo i en liten etta för under 2000:-/mån i hyra i utkanten av en stad där det skedde både mord och knarkhandel på kvällarna. Fick sitta varje månad och äska pengar av soc-kvinnan som mest verkade trött på såna som jag. Samtidigt försökte jag hålla uppe fasaden mot omgivningen, men antar att det skymtade igenom att det höll på att gå rakt åt helvete.

Tog tag i saken och satsade på studierna. Fick därefter bra ingång på arbetsmarknaden och idag sitter jag med både villa, aktiekonton, sparkonton som flödar och har det bra. Kontrasterna är stora. Att gå från att panta burkar och sälja saker på blocket/tradera för att ha råd med hyran för månaden till att sitta i kostym och köpa det jag känner för utan att det märks på kontot.

Det är den resan som gör att jag inte accepterar folk som säger att de inte kan ta sig ur träsket. Det går. Det går kanske inte på första försöket, men det går.

Och ja, jag är lyckligare idag med pengar. Samtidigt har ekonomin blivit en ny drog. Jag vill inte sitta där utan ett öre på fickan igen, så jag lagrar undan pengar på alla möjliga vis för att säkra min och min familjs ekonomiska trygghet.
Räkmacka.
 
Bbobi
Medlem
Bbobis avatar
Citat:
 Ursprungligen postat av kramiz1
Intressant! Tänker du att du kommer bo kvar där livet ut? Skulle det funka att jobba där om du behöver det?

Svårt att planera för hela livet men tills vidare iaf, ja.

Jobba går om man hittar ett. Inte försökt själv.
 
PaulPaljett
Medlem
PaulPaljetts avatar
Citat:
 Ursprungligen postat av gersman
Räkmacka.
Utveckla!
 
NoFeelings
Medlem
NoFeelingss avatar
Tråden är väldigt lång på just den här sidan har ett eller flera inlägg som kommer att raderas?

Från fattig till rik det här kommer många hata under 4år så slapp jag Underhåll på 3678kr till Noll.

Det kallas för knulla pengar. 3 ungar födda mellan 1993- 1997 Jag är ung än i dag men lägger satsen på magen nu för tiden.
 
NoFeelings
Medlem
NoFeelingss avatar
Fy fan det kom fram fel jag älskar mina barn mer än mitt liv men kall fakta 3700 nästan mindre gjorde min ekonomi bättre.

I dag så får dom "låna" pengar och det kan jag styra över själv är man vettig så förstår man.
 
johanjosefsson
Medlem
johanjosefssons avatar
Du gnäller först om hur du tvingas befinna dig i s.k. "skitstäder" för att i nästa ögonblick nämna hur du drömmer om att låta din unge studera i....... kambodja. Jag är ingen misantrop, men ibland förstår jag mig inte på människor.
 
Svara på ämne
Svara Topp Dela