Citat:
Ursprungligen postat av
TobiasBeecher
Du är ärlig mot dig själv, det är ett framsteg för att våga ta tag i sitt liv. Hjos rikaste tiondel är sällan så lycklig som den verkar, allt handlar om status och konsumtion, och utan den skulle många behöva se meningslösheten med livet.
Livet är meningslöst, själv lever jag för att inte hata dagarna, som jag gjorde när jag jobbade och då valde jag att plugga istället. Jag motionerar mycket, det ger samma glädje till hjärnan som antidepressiva. Motion är alltså självmedicinering. Så börja motionera som det skrivits om innan.
Skippa inte porr helt, det behövs om man inte får f*tta, men försök skära ner på tittandet. Ungefär som att man kan njuta av 1 öl och verkligen gillar ölen jämfört med att dricka 20 öl och gilla ruset (att komma bort mentalt).
Själv fantiserar jag ofta om döden, att avsluta mitt eget liv på grund av meningslöshet, och funderar på om jag skulle åka till nån trashig partyort typ Magaluf och festa upp sparpengarna och försöka få så mycket pussy som möjligt. Men det är bara en fantasi, vad deprimerande att tänka så. Själv har jag mina kickar med hårda löprundor, arbetsintervjuer med äldre kvinnor, och dejter där jag försöker få sex. Samt att flirta i vardagen.
Ts har fått gått till sängs jag tycker synd om honom.
Jag hade en väldigt bra kompis som hotade med att hoppa före tåget. Jag och min tjej drog dit 1986.
Några år senare så sade han jag har vässat en kniv och vill dra den över halsen.
Då ringde jag Polisen då låg han och sov enligt dom. 2001 körde han in i bergvägg stendog jag söp i flera veckor.
I dag när jag talar om det inser jag att han ville inte ville leva. Tack gode gud så fick han inga barn.
Dom som verkligen tar livet av sig är felprogramerade precis som transor eller bögar så känner dom samma känsla.
Nåt är fel?