Obotlig depression. Fortsätta eller avsluta livet?

Att ta livet av sig är en permanent lösning på ett tillfälligt problem.

Enkelt att ratinalisera för en som inte sitter i skiten just nu, såklart. Men det är ett faktum som jag förstod även i de mörkaste stunderna.

Men att saker är på ett sätt betyder inte att de alltid kommer förbli desamma.

Googla på wim-hof - en metod baserad på att ta fram styrkan i att kunna läka sig själv genom den kraft som finns i kroppen. Många som tagit sig ut ur depressioner med hjälp av detta.

PMar med en annan sak till dig därutöver

Varför skulle man inte kunna behandla dina symptom eller åtminstone kunna lindra dem ? Har du prövat adhd medecin ? Det du beskriver i ditt första inlägg har jag hört många med adhd beskriva utan hjärnskada. Det ena utesluter ju inte det andra. Om du kan uppleva depression borde du rimligen även kunna uppleva andra känslor. Har du prövat t ex ritalin. En sak är i alla fall säkert, självklart ska du inte avsluta ditt liv. Försök få någon nära dig att ringa och boka tid hos någon privat läkare specialiserad på neurologiska problem. Forskningen går framåt och det kan vara stor skillnad kunskapsmässigt på olika läkare beroende på arbetsmetoder. Däremot så kan jag inte riktigt se vad en psykolog skulle kunna hjälpa dig med om depressionen är en symptom på den diagnos du har.

Cerebrolysin injektioner intramuskulärt. Ta 20ml per dag, 5 gånger i veckan i 4 veckor. Detta stimulerar ny tillväxt av hjärnmassa.

Har använt det själv. Fungerar.

Om ingen blev dömd för det där så har du moralisk rätt att hämnas, förutsatt att du själv är huvudvittne och brottsoffer och förövarna inte var yngre än 15. Det kan du fundera på om du ska ta livet av dig att skada någon av plågoandarna innan döden. Du får inte mörda någon av dem, men du får skada dom. Det är helt i sin ordning, däremot uppmanar jag dig inte att göra det.

Däremot som svar på din fråga så tycker jag ändå att du ska leva vidare. Det kanske finns läkemedel eller aktivitet som kan ge dig någon form av *kick*, adrenalin eller dopamin. Om det gäller livet så kan du testa MDMA. Men kom ihåg att depression är en av biverkningarna vid den behandlingen närmaste veckorna efter intaget.

EDIT: Västerländska civilisationen bygger till stor del på kristendomen som beskriver förlåtelse som någonting väldigt bra för alla inblandade. Som motvikt till hämnden som jag beskrev ovanför. Därmed menar jag ändå att du har moralisk rätt att hämnas för de skador som du ådragit dig men att det inte är någon dygd att hämnas, däremot tillåtet. Förutsatt att ingen dömts för något brott.

Bra inlägg. Tack. Jag har haft tankar också att försätta min "plågoande" i en knivig sits. Rent lagligt men ändå. Jag har alltid varit för snäll. Omhändertagande i kärlekens tecken men fått sota för det. Denna gång med livet som insats medan "någon" rullar vidare i sitt liv utan att bry sig.

Det är hemsk när man själv börjar tänka destruktiva tankar när man aldrig gjort det tidigare. Fruktansvärt!

Du har rätt att utsätta någon för det du själv har utsatts för. Det är en moralisk lag som funnits i tusentals år. Det förutsätter att personen inte sonat brottet tidigare. Svensk lag brukar faktiskt fungera bra på detta att utdela ett straff som alla parter kan känna sig nöjd över. Men om inget straff utdelats så kan du straffa. Men du måste i princip veta med säkerhet vem som är den skyldiga så du inte luras att straffa någon mer eller mindre oskyldig person.

Ord mot ord är någonting som inte gäller för dig om du vet sanningen.

Gamla testamentet alltså? Öga för öga, tand för tand?

Helt ärligt så har jag funderat en del på detta. Om det mot förmodan skulle bli en sån klassåterträff så skulle min enda anledning att gå dit vara att eliminera dom som förstörde mitt liv.
Jag lider av skiten än idag. Dom som var svin lever sina liv helt obehindrat och ägnar inte en tanke åt det som hände, jag lever med skiten varje dag.

Ahhh, shit, det där är tungt. Jag vet men samtidigt är nog både du och jag personligheter som normalt inte vill känna såhär alls. Det har gått väldigt långt om man som du och jag funderar på att vara riktigt elaka. Stundtals skäms jag för mig själv när jag ser tillbaka på mitt liv som varit en enda röd tråd i att vara den som är juste, kärleksfull, hjälpande men i slutänden är man den som fallit, blivit utnyttjad, lämnad i spillror. Bedrövlig värld!

Finns det inget ansvar kvar alls?

Du lider helt i onödan. Förmodligen så hade dina mobbare en utsatt situation i sina hem eller någon annanstans. Som jag har sagt, du har inte bearbetat dina trauman. Du måste göra detta för att gå vidare. Kanske till och med konfrontera dina antagonister. Men jag tycker du ska be om hjälp från sjukvården att få tag på en psykolog som kan hjälpa dig.

Det är priviligierade människor också. Allt ifrån högutbildade välbetalda snygga kvinnor till fattiga fula människor. Kanske framförallt ungdomar. De flesta av er vet om detta redan så någon hemlighet är det inte. Det bästa och ofta enda sättet att avbryta mobbning är våld eller hot om våld. Du måste få mobbarna att förstå att du "drar svärdet", dvs du krigar med våld.

Tyst mobbning och utfrysning är svårare men där gäller den här regeln att det finns ingen lag som säger att ni är skyldiga att umgås och va vänner.

Min erfarenhet i livet har lärt mig att fysiskt våld är den bästa lösningen på mobbning. Det spelar ingen roll om det är en tjej eller kille som mobbar. Betrakta henne som en fysisk fiende och krossa knäskålarna på henne eller hota med att krossa hennes knäskålar. Då lägger hon av. Det spelar ingen roll vilka killar som eventuellt är hennes vänner eftersom alla killar förstår och respekterar någon som försvarar sig med våld. Annars slutar det med att hon på ett eller annat sätt kommer försöka döda dig. Det är så illa med en hel del mobbning.

På arbetsplatser och liknande finns rådet att söka nytt jobb etc, att fly. Juridiskt smart för din del. Kom ihåg att jobbets huvudsyfte är att tjäna pengar. Om du blir ut-mobbad så tar mobbarna ifrån dig din försörjning. Beroende på den ekonomiska skadan så kan ett mord på någon skyldig mobbare kännas logiskt. Men alla killar vet att ingenting kan kännas logiskt. Antingen så är det logiskt eller så är det inte logiskt. Bete dig smart.

Kvinnor kan bete sig precis hur grymt som helst. Möt dom i grymheten om dom mobbar dig. Agera fysiskt. Du har alltid rätten på din sida om du blir angripen. Om valet står mellan hackkyckling och våld så ska du alltid välja våld. Dra svärdet. Hugg henne i ryggen. Du ger alltid en kvinna den respekten som hon ger dig. Men du måste veta att det är hon som är skyldig, det duger inte att ge sig på någon som är mer eller mindre oskyldig. Du måste va ögonvittne. Hon är inte längre kvinna, hon är fiende. Skjut henne om det är krig. Du måste klara av att döda en fiende som du bekämpar.

På vardaglig basis i Sverige i fredstid så är det absolut bästa när du har tillräckligt med integritet för att inte ta åt dig eller rycka på axlarna åt det. Våld använder du när du måste försvara dig. Vi slåss inte som neanderthalare, muskelstyrka är långt ifrån viktigaste. Vi slåss som moderna män med ett manligt psyke.

Om du väljer att avsluta livet så är utvidgat självmord en logisk och beundransvärd handling. Det är dina plågoandar som ska straffas, och deras barn. Men du får inte döda någon av princip skäl i fredstid om det inte är självförsvar. Det räcker med att du är beredd att döda och därefter kompromissar du. Skriv upp på en lista vilka som förtjänar att straffas. Därefter kastar du tärning när den tiden är här.

En sak till: Fokusera på både glädjeämnen och annat. Glöm inte bort glädjeämnen. Jag har hamnat i bråk och blivit förtalad, men genom hot om våld och ett högre intellekt så lever jag vidare och trivs med livet. Om jag lever ännu längre så kanske jag så småningom reviderar mina åsikter i detta ämne, men nu är det på det här viset. Det är detta som gäller.

Räkna med att våldsmonopolet finns där på din sida. Men om polisen inte hjälper dig så måste du hjälpa dig själv. Det är fundamentalt grundläggande. Möte med ondska kan tvinga även oss ädla riddare att dra svärdet och även offra oss eftersom det inte finns någon annat alternativ. Hackkyckling är inte något alternativ, förr eller senare möts ni på neutral mark och då jävlar.

Du verkar vara ganska ostabil mentalt.

Tycker som någon föreslog ovan att du ska testa någon annan terapi än KBT. Det finns möjlighet att få en remiss till det också. Men du kanske måste ligga på och tjata lite. Ta hjälp av en vän eller familjemedlem om du inte orkar själv. Om du inte är nöjd med det bemötande du fått från psykiatrin, försök byta läkare eller klinik. Men dom borde verkligen lyssna om du säker att du du vill testa annan terapi än KBT. Gå annars till en vårdcentral som kan ordna en psykolog till dig. Allt hänger på att hitta rätt läkare som lyssnar och tar dig på allvar och genuint vill hjälpa. Känns inte riktigt som du har blivit bemött så.

Sedan kom jag även att tänka på ACT som ju är "tredje generationens KBT". Det finns en speciell behandlingsform som inriktat mot människor med kronisk smärta, hur man ända kan leva ett gott liv och lära sig att acceptera det som är. Hört mycket gott om det. Funderar om det skulle kunna vara något för dig, du har ju en kronisk psykisk smärta kan man säga.

Lycka till och självklart ska du inte avsluta livet!