Hur lever man med och stöttar någon som varit missbrukare?

Jag säger inte att det är ofarligt att röka, jag säger bara att det inte är något att hetsa upp sig över. Både sett ur skade- och beroendeperspektiv så är ju det minst lika illa, om inte värre, att dricka alkohol. I övrigt är det ju som du säger snarare personen som är problemet än substansen. En övervägande majoritet klarar ju faktiskt av att hantera droger av diverse olika slag utan större problem.

Om man ser till hur killen fungerar i vardagen så är det väl ganska uppenbart att det är ett problem med hans missbruk?
Det är en sak att ta en hövding då och då om man i övrigt fungerar normalt i samhället och i ens relationer till andra människor. Men om sådant håller på att gå åt helvete (eller redan har gått åt helvete). Då gör man bäst i att hålla sig nykter för att hitta tillbaka till sig själv.

Jag ska inte säga att ts ska lämna killen för det är inte säkert att det "behövs", men han måste själv inse att han måste göra någonting åt problemet. För det är inte hållbart att stanna i en relation med en människa som inte är emotionellt redo att vara i relationen, oavsett om det är droger som är orsaken eller någonting annat.

Först och främst vet jag inte om detta är rätt forum eller om relationsdelen kanske hade varit bättre men isåfall får mod flytta tråden.

För att göra en lång historia kort så har jag i drygt 5 års tid känt en kille, men fram tills för 1,5 år sedan så var vi bara vänner för att han brydde sig bara om sina droger. Sen kom han till mig och berättade att han höll på att sluta och vi blev då tillsammans. Så vi har alltså varit tillsammans i ca 1,5 år och det är även så längesedan som han valde att försöka lägga av med drogerna. Nu är inte jag någon drogexpert men han har berättat att han tog någon form av drog varje dag och allra mest kokain. Idag så röker han bara brunt/grönt periodvis varje dag.

Jag förstod redan från början att det kommer vara tufft att stötta honom i detta men jag vet inte hur jag ska orka finnas där för honom längre. Han är nedstämd, sover hela tiden, är kort/otrevlig mot mig, kan från ingenstans explodera och bli jättearg och försöker man prata med honom om det så säger han bara att han saknar drogerna.

Så min fråga är hur gör man? Finns det något jag kan göra för att hjälpa? Jag vet inte hur jag ska hitta orken, jag älskar ju honom men det är som att allt detta ligger som en filt över honom och ibland så tittar hans "riktiga glada jag" fram.

Jag har inte velat sätta några regler för honom utan jag har bara sagt att han får ta vad han vill bara han berättar det för mig. Jag tror dock inte att han gör det längre för jag kan se att det ligger papper från att han har rökt grönt framme utan att han har sagt något till mig, det har även efter någon vecka kommit fram att han tagit kokain. (Nu är väl kanske inte grönt så farligt utan det är grejen att han har lovat att berätta och inte gör det)

Jag säger inte att det är ofarligt att röka, jag säger bara att det inte är något att hetsa upp sig över. Både sett ur skade- och beroendeperspektiv så är ju det minst lika illa, om inte värre, att dricka alkohol. I övrigt är det ju som du säger snarare personen som är problemet än substansen. En övervägande majoritet klarar ju faktiskt av att hantera droger av diverse olika slag utan större problem.

Ursäkta att jag svarar lite sent men det är väl inte många som propagerar för att vara tillsammans med någon som dricker varje dag heller?

Nej men det är många som inte reagerar lika kraftigt när dom upptäcker att någon dricker dagligen som när det kommer fram att någon röker gräs sporadiskt.